”Hur underbar är inte en bra karta, i vilken man tack vare teckningskonsten kan se världen som från en annan värld”. Detta citat är hämtat ur en traktat om målarkonsten från 1678, författad av den holländske konstnären Samuel van Hoogstraaten. I likhet med många andra konstnärer uppfattade han inte att kartan som objekt behövde skiljas från ett konstverk. Kartan var bara en av många bildtyper, precis som landskap, stilleben, porträtt eller stadsvyer. Därför kunde den ges samma omsorgsfulla utförande som dessa. Många äldre kartor utmärks ju också för sina vackra färger, sina linjer och skuggningar, sina figurer, kartuscher och vinjetter. Att använda sådana kartor, och inte minst kartuscherna och utsmyckningarna i propagandasyfte blev naturligt, särskilt i stormaktstidens Sverige.
Kartor där sådana bilder tycks ha haft en alldeles särskild viktig funktion var på krigs- och bataljplaner. Dessa, ofta detaljrika och vackert färglagda praktkartor, ritade på exklusivt papper eller pergament, tillkom i regel efter att ett slag ägt rum för att beskriva händelsen och för att kunna fungera som referensmaterial för framtiden. Ett exempel är en av Krigsarkivets mest berömda visningsobjekt, planen över slaget vid Gadebusch i Mecklenburg-Vorpommern den 9 december 1712 . Där hade 14 000 svenskar under befäl av generalen Magnus Stenbock drabbat samman med 16 000 danskar stödda av 3 500 sachsare. Utgången blev en svensk seger, men inte den avgörande strategiska framgång man förväntat sig, då en stor del av de danska och sachsiska trupperna kom undan.
Planen är ritad av den konstnärligt begåvade fortifikationsofficeren Magnus Rommel, som tjänstgjorde som generalkvartermästare vid Stenbocks armé och som på nära håll följt händelseutvecklingen. Förutom att de olika momenten som ledde fram till svenskarnas seger skildras noggrant, lägger vi framför allt märke till de detaljerade avbildningarna, från den karolinska armén, som står uppställd till attack, till den praktfulla kartuschen som är placerad högst upp på planen. Där ser vi Polstjärnan som bestrålar det svenska riksvapnets tre kronor. På sidorna om det vackert veckade draperiet finns en samling militära attribut såsom ålderdomliga sköldar, vapen och befälstecken.
Men det finns en samling kartuscher med ett helt annat innehåll. Det är de förslag som Rommel utarbetade efter det svenska nederlaget vid Tönningen 1713. Här är det en helt annan ikonografi som är aktuell, där också Rommels personliga känslor och stämningslägen tydligt går att avläsa. Bland dessa förslag märks nedan en fredsmäklerska med änglavingar. I sin högra hand håller hon fram kapitulationsdokumentet, utformat som ett aktstycke utan betydelse, och i den vänstra håller hon en mask, som hon just tycks ha tagit av sig. Men det är ingen skönhet som tittar fram. Hennes ansikte är istället utformat som ett illa grinande kranium och runt halsen slingrar en rävboa. Denna bild kompletteras av en harpya med drakvingar, vilket under antiken var ett var ett slags vidunder eller fantasidjur som symboliskt förknippades med oväntad död, farsot och andra hemskheter. På huvudet slingrar ormar efter förebild av den antika Medusas hår.
Ett annat förslag med liknande innehåll ses nedan och domineras av en välfödd men illasinnad elefant, som spyr ut galla och där bringan är prydd av ett medusahuvud. Och inte nog med detta. Elefanten trampar dessutom på en söndertrasad fana, som är försedd med ett strålande kvinnoansikte. Att Rommel valt att avbilda en elefant är ingen tillfällighet. Den representerar den danska framgångsrika insatsen vid Tönningen, samtidigt som djuret sedan lång tid var ett viktigt inslag i dansk heraldik. På kartuschens högra sida ser vi slutligen en missnöjd best, utformad närmast som en drake. Möjligen kan denna ses som en symbol för den bittra sinnesstämning som rådde i det svenska lägret efter belägringen av Tönningen. Det var inte alldeles ovanligt att man under 1600- och 1700-talet lät draken representera en besegrad part.
Rommel utförde kartuscherna under sina sex år i fångenskap. Tillsammans med ett utkast till porträtt av Magnus Stenbock och några andra teckningar, förvaras de idag i en mapp med den anspråkslösa titeln Magnus Rommels ritningar. Innehållet är dock, som framgått, allt annat än anspråkslöst.
Bo Lundström
Källor och litteratur
Gadebusch 1712, Sveriges krig 13:14
Magnus Rommels ritningar
Ulla Ehrensvärd, ”Kartans kartuscher” i Arkivkonst, Årsbok för Riksarkivet och Landsarkiven 2000
Lars Ericson, ”Gadebusch 1712” i Att illustrera stormakten, Karolinska förbundets årsbok 1999, Meddelanden från Krigsarkivet XX
Lennart Lilliehöök, ”Magnus Rommel karolinsk krigare och konstnär” i Karolinska förbundets årsbok 1948
