1910-talets första år innebar en ständigt stigande storpolitisk spänning. De europeiska stormakterna höll sig ännu i bakgrunden medan konflikternas epicentrum i början var förlagd till Balkanhalvön, där det en gång så mäktiga osmanska turkiska riket gränsade till de unga, kristna staterna Serbien, Bulgarien, Montenegro och Grekland. De senare hade alla brutit sig ut från turkisk överhöghet och ville nu kasta ut sina gamla antagonister från Europa. Därför hade de gått samman i en hemlig anfallspakt, Balkanförbundet, som den 8 oktober 1912 anföll Turkiet. Inom några månader var Turkiet militärt besegrat och huvudstaden hotad.
Kartan visar de olika arméernas ställningar i mitten av november 1912.
Utländska krigsplaner, Balkankrigen nr 3
Genom stormakternas ingripande kunde parterna förmås till fredsförhandlingar i London och en bräcklig fred slöts i maj 1913. Turkiet förlorade nästan alla besittningar på Balkanhalvön utom huvudstaden Konstantinopel med omnejd. Andra följder blev bildandet av den fristående staten Albanien samt en oenighet mellan de segrande staterna om var de nya gränserna skulle gå. Den oenigheten bäddade för det Andra Balkankriget och i förlängningen även Första världskriget.
Även om svenska nationella intressen inte var inblandade, så fanns det förstås saker att lära ur ett militärt perspektiv. Svenska officerare fanns på plats för att observera. Tre av dem har lämnat arkiv till Krigsarkivet. Den förste var kaptenen vid Jämtlands fältjägarregemente, Erland Mossberg, som på ålderns höst skrev sina memoarer ” Minnen från tre krig och från krig i fred”. Mossberg åkte ner med ett halvt löfte om att bli militärattaché på den svenska beskickningen i Belgrad, något som aldrig infriades. Istället kom han, som han även tidigare gjort under Boerkriget, att agera som krigskorrespondent. Till skillnad från andra korrespondenter kunde Mossberg, med hjälp av sina kontakter och ett något våghalsigt lynne, ta sig ända fram till frontavsnitten. Mossbergs resa varade i fyra månader. Han kunde under den tiden besöka alla de allierade och imponerades av deras stridsmoral, särskilt hos de slaviska arméerna. Det efterlämnade arkivet är rikt, men just från Balkankriget handlar det i huvudsak om pressklipp och utkast till de utgivna memoarerna.
Sidan ur Erland Mossbergs utkast till memoarer berättar bl.a. om hur han möter August Stackelberg och hur denne i sin tur beskriver den hängning av två tillfångatagna turkar som visas på Stackelbergs fotografi nedan.
Erland Mossbergs arkiv, volym 55
”Delinkventerna”. Fotografi från August Stackelbergs arkiv, volym 2.
På plats i Grekland och Makedonien fanns också fältintendenten Axel Hultkrantz. Även han skrev omsider ner sina minnen, ”Från husar till generalintendent”. Tillsammans med överste Rudenschöld hade han fått generalorder på att studera intendenturverksamheten och den frivilliga sjukvårdens organisation under kriget. Resan, som bara varade en månad, gav även stoff till flera artiklar i bl.a. Svensk intendenturtidskrift. Stort intryck gjorde ett besök på slagfältet vid Janitza, där ännu flera veckor efter drabbningen döda turkar ännu låg kvar där de stupat.
Cigarettetuiet bär den ungturkiske ledaren och officeren Enver Paschas bild. Axel Hultkrantz träffade paschan personligen, möjligen fick han etuiet som gåva då.
Axel Hultkrantz’ arkiv, volym 3
Ytterligare ett svenskt ögonvittne var löjtnant August Stackelberg. Han åkte ner på eget bevåg, beväpnad med kamera och agerade krigskorrespondent åt Stockholms dagblad i en månads tid. Arkivet innehåller en hel del foton och egna pressklipp, samt anteckningsböcker. Dessutom finns ett maskinskrivet manuskript, med formuleringar som visar att även Stackelberg verkar ha haft någon form av memoarer eller reseskildring i tankarna.
I mitten ser vi krigskorrespondenten själv, August Stackelberg.
August Stackelbergs arkiv, volym 2
Den ende officielle svenske militära representanten på plats var militärattachén i Konstantinopel, kapten Wiktor Unander. Även han skrev omsider en bok om sin tid i Turkiet, ”På farofyllda uppdrag i österled: minnen och upplevelser”. Att nästan alla här omtalade gett ut en bok om sina upplevelser vittnar förstås om hur exotiskt och främmande Balkan och Turkiet tedde sig för en svensk för jämt etthundra år sedan.
Bo Berg
Källor:
Erland Mossbergs arkiv, KrA, volym 55 och 114.
Axel Hultkrantz’ arkiv, KrA, volym 3 och 5
August Stackelbergs arkiv, KrA, volym 2
Utländska krigsplaner, KrA, Balkankrigen nr 3
Generalstabens utrikesavdelnings hemliga arkiv, E I h:3
Erland Mossberg, ” Minnen från tre krig och från krig i fred”, 1943
Axel Hultkrantz, ”Från husar till generalintendent”, 1949
”I serbiska armens stab”
Fotografi från August Stackelbergs arkiv, volym 2.
”Serbiska landstormsmän bevakande järnvägslinjen”
Fotografi från August Stackelbergs arkiv, volym 2.
”Typisk landskapsbild från Maritzadalen. Serbiska trängkolonner”
Fotografi från August Stackelbergs arkiv, volym 2.
”Mustafa Pascha moské används som förråd”.
Fotografi från August Stackelbergs arkiv, volym 2.
