I äldre tid försågs ofta kartor med vackra kartuscher, vinjetter och utsmyckningar. Även stadsplaner kunde framställas på ett liknande sätt. Ett av de mer kända exemplen - och tillika ett klassiskt verk i stadsplaneringens historia - är Giambattista Nollis Romkarta från 1748, Nuova Pianta di Roma eller Pianta Grande di Roma. Den stora kartan är sammansatt av tolv kopparstick i måtten 176 x 208 centimeter och består, förutom själva stadsplanen, av figurer och vyer, eller vedutor från Roms ruiner och bebyggelse, monument och kyrkor. På utsnittet nedan ser vi bakom gudinnan Minerva Trajanuskolonnen och delar av Forum Romanum - där de första arkeologiska utgrävningarna hade påbörjats redan under 1700-talet - Colosseum, Constantinbågen och Titusbågen. För dessa utsmyckningar svarade konstnären Steffano Pozzi, som annars främst var känd för sina kyrkodekorationer.
Också den förminskade utgåvan av kartan, som ses nedan, utförd av Nolli i samarbete med arkitekten och gravören Giovanni Battista Piranesi, har liknande utsmyckningar men från andra delar av Rom. Till höger är den majestätiska Petersplatsen med den egyptiska obelisken avbildad liksom Giovanni Lorenzo Berninis berömda kolonnad och bakom denna Peterskyrkans kupol, ritad av Michelangelo. På den nedre högra delen av kartan har Piranesi avbildat kyrkan Santa Maria Maggiore, grundad 432 och en av de fyra huvudbasilikorna i Rom, som 1743 fick sin nuvarande barockfasad utformad av arkitekten Fernando Fuga. Framför kyrkan står en antik kolonn, vilken flyttades till piazzan framför kyrkan 1614 och som är krönt av en bronsstaty som visar madonnan och barnet. Det är knappast överraskande att det just var Piranesis kopparstick med motiv från antikens ruiner i Rom som på allvar bidrog till den ruinromantik, som under 1700-talet kom att spridas i Europa och influera en hel generation konstnärer.
Giambattista Nolli var både arkitekt och lantmätare, men har främst blivit känd just för sin Romkarta. Kartan tillkom som ett resultat av en kommission, tillsatt av påven Benedictus XIV - till vilken kartan också är dedicerad - för att skapa avgränsningar för de så kallade Rionidistrikten i Rom, det vill säga stadens administrativa stadsdelsindelningar. Kartan kom att bli den dittills mest exakta kartografiska avbildningen av staden, där man också kan lägga märke till de raka gator, som tillkom genom regleringar på 1600-talet, och som gärna riktades mot monumentala byggnader eller obelisker. På kartan är stadens gamla och modernare monument, kyrkor, trädgårdar, gator, torg och andra offentliga platser utmärkta med vitt medan privata hus och palats är markerade i en mörkgrå nyans. Också de antika lämningarna finns utmärkta med vitt. En nyhet var dessutom att Nolli omorienterade staden från den konventionella östliga utgångspunkten till norr.
Hur kom det sig då att denna berömda stadskarta, som dessutom inte har något som helst militärt syfte, hamnade i Krigsarkivet? För att få svar måste vi gå tillbaka till år 1787. Då sändes kanslirådet och den senare överintendenten Carl Fredrik Fredenheim till Rom och Neapel på Gustav III:s uppdrag för att där inköpa konst för den svenska statens räkning. I Italien kom han även att aktivt delta i de första utgrävningarna på Forum Romanum samtidigt som han knöt betydelsefulla kontakter med italienska konstnärer, bland annat Franscesco Piranesi, som var son till Giovanni Piranesi och som på Fredenheims inrådan blivit Gustav III:s konstagent.
Fredenheim kom att hemföra fynd från grävningarna i Italien som sedan fördes samman till det som blev Kongl. Museum, Nationalmuseums föregångare. Men med sig hem hade han också kartor, planer och atlaser som han antingen köpt av personligt intresse eller som han fått som gåva vid olika besök. Efter Fredenheims död 1803 kom hans stora samling av utländska kartor och atlaser att förvärvas av kronan, som 1805 lät överföra den till det samma år grundade Krigsarkivet. Enligt accessionskatalogen omfattade Fredenheims kartsamling närmare 160 kartor, huvudsakligen från 1700-talet och 15 atlaser. Och i denna samling ingick alltså Nollis berömda Romkarta.
Bo Lundström
Källor och litteratur
• KrA, utländska stads- och fästningsplaner, Italien, Rom nr 14
• Krigsarkivet, ämbetsarkivet, Förteckningar/Accessionskataloger (äldre), D II A: vol. 1
• Edgar Peter Bowron och Joseph J Rishel, Art in Rome in the Eighteenth Century (2000)
• Stefano Borsi, Roma di Benedetto XIV: la pianta di Giovan Battista Nolli (1993)
