Carl von Helvig föddes i Wolgast i Svenska Pommern och dog i Berlin. Helvig kom från enkla förhållanden men kom att göra en remarkabel karriär inom det militära - från menig till chef över artilleriet. Han blev underofficer vid fortifikationen 1781 och tog samma år värvning som artillerist vid Göta artilleriregemente i Göteborg och blev därefter underlöjtnant vid regementet 1789. Helvig deltog i det s.k. Teaterkriget i samband med Gustav III:s ryska krig och tillfångatogs i slaget vid Kvistrum i Munkedal. År 1791 blev han underlöjtnant vid Stralsunds artilleribataljon. Året efter deltog han vid uppsättandet av det ridande artilleriet i Stockholm och utnämndes 1794 till dess stabskapten. Därefter befordrades han till major vid Wendes artilleriregemente 1795 och till överstelöjtnant vid Göta artilleriregemente 1802.
Carl Helvig. Teckning av Amalia von Helvig.
Helvig framträder vid sidan av kollegan Carl von Cardell som nydanare av det svenska artilleriet. Han hade tidigt intresserat sig för tekniska problem och kom att konstruera nya vapenmodeller. Genom stöd av 1802 års artillerikommitté kunde Helvig genomdriva flera av sina idéer. Han konstruerade en lättare kanontyp och införde åkande artilleri. Ett antal kanoner och haubitser kom att bära Helvigs namn. Pjäserna användes i krigen 1808-09 och 1813-14. Ett resultat av artillerikommitténs verksamhet var inrättandet av artilleristaben 1807. Samma år utsågs Helvig till den högsta befattningen som chef inom artilleriet - generalfälttygmästare.
Vid en skjutolycka i Karlskrona 1799 skadades Helvig allvarligt. Efter att ha återhämtat sig tillbringade han en tvåårig permission i Tyskland. Under denna vistelse träffade han sin blivande maka i Weimar - friherrinnan Anna Amelie von Imhoff. Hon var författare, översättare och konstnär och kom att spela en betydande roll i de svenska litterära salongerna. De ingick äktenskap 1803.
Helvig blev ledamot av svenska Vetenskapsakademien 1804, utnämndes till kungens generaladjutant 1805 och blev adlad 1807. Helvig stod nära Gustav IV Adolf men efter kungens avsättning blev förhållandet till den nya regimen aldrig gott. En framställan om permission för utrikes resa beviljades 1812 och Helvig lämnade Sverige utan att ordna upp sina affärer. Han kom aldrig att återvända. År 1815 fick han avsked ur svensk tjänst och övergick 1816 i preussisk tjänst. Han blev generallöjtnant 1826.
Helvig var också en samlare av böcker, manuskript, kartor och kopparstick m.m. Genom Amalia von Helvigs försorg kom den vetenskapliga boksamlingen att säljas till svenska staten. Delar av boksamlingen, vilken är av stort mlitärhistoriskt intresse, finns nu i Krigsarkivets bibliotek. Åtskilliga av dessa böcker är försedda med Helvigs namnteckning.
Karin Norberg, Ann Gillberg
Litteratur:
Bertil Broomé, ”Carl Gottfried Helvig”, i Svenskt biografiskt lexikon, 1971
Olof P Berg, ”Carl Gottfried Helvig”, i Göta vapenhistoriska sällskap, 1982
Ann Gillberg och Lena Nordström, ”Äldre böcker i Krigsarkivets bibliotek”, i Meddelande från Krigsarkivet XXIX, 2008
Helvig satte sin pregnanta namnteckning väl synlig på titelsidorna.
Texier de Norbec, Pierre Benjamin Recherches sur l'artillerie en général et particulierèment sur la marine., Paris, 1792
Handbuch der praktischen Artilleriewissenschaft, Dresden, 1792
Buchner, Johann Siegmund, Theoria et Praxis Artilleriæ, oder deutliche Beschreibung der bey itziger Zeit bräuchlichen Artillerie /nebenst andern neuen/ und in Praxi fundirten Maniren/ zu mehrern Unterricht alles Vorstellung der nötigen Risse erkläret durch Johann Siegmund Buchnern., Nürnberg/ In Verlegung Johann Hoffmanns/ Buch-und Kunsthändlers. Gedruckt daselbst bey Christian Sigmund Froberg. Anno Christi 1682., 1682
Dulacq, Joseph, Theorie nouvelle sur le mecanisme de l'artillerie., Paris, 1741
