Doktor Giertz lovade att under följande 10-årsperiod skänka 250 kronor vid varje vårtermins slut till lärjungar vid läroverket som ”utmärkt sig i kunskaper, rena seder och hurtighet”. Ordet hurtighet kom dock att bli ett problem för lärarkollegiet som skulle välja stipendiaten.
I maj 1924 skrev doktor Giertz och hustrun Anna åter igen ett brev i ämnet med en förklaring vad de menade med ordet hurtighet. ”Länge sökte vi efter ett ord, som motsvarade den egenskap, som vi avsågo, och trodde oss i ’hurtighet’ funnit det rätta ordet, som ej skulle giva anledning till oklarhet. Vi avsågo att taga avstånd från innesittarne och de mesiga plugghästarna med insjunkna bröst och bleka kinder, ynglingar, sådana som t.ex. äro rädda för att i pojkåren taga och ge stryk, rädda för att doppa sig i kallt vatten, ointresserade för gymnastik och kroppslig idrott”.
Brevet är hämtat från Högre allmänna läroverkets i Umeå arkiv, volym FIa:1.
Månadens dokument, januari 2014, Landsarkivet i Härnösand.
Visa alla månadens dokument
