Vid den tid då Maja Erichsdotter skulle gifta sig skulle äktenskapet bygga på samtycke från de blivande makarna och på godkännande från föräldrar eller andra förmyndare.
En man som ville gifta sig skulle be sina föräldrar, om de levde, om deras åsikt och medgivande. En kvinna hade en så kallad giftoman som skulle godkänna hennes blivande make. Giftomannen var i regel fadern, modern eller någon annan släkting.
I både kyrklig och världslig lag betonades att man inte fick tvinga någon att gifta sig mot sin vilja. Föräldrar eller förmyndare fick varken förhindra ett äktenskap, om de inte hade goda skäl till det, eller ”tvinga dem, att gifta sig med den de ej hava vilja”, säger kyrkolagen.
I den världsliga lagboken, 1734 års lag, står ”Ej må någor till giftermål tvingas; utan bör så kvinnans, som mannens frivilliga ja och samtycke giftermålet fästa.”
I praktiken kunde giftomannens inflytande variera stort, bl. a. beroende på i vilken del av landet man bodde, vilket socialt skikt man tillhörde och hur familjens egendom såg ut.
