1765 var Mösspartiet för första gången det största partiet i regeringen. De önskade mer insyn i makten och mer offentlig debatt. Mösspartiet tillsatte en utredning som ledde till att Tryckfrihetsförordningen 1766 blev verklighet. Den fick samma status som en grundlag, vilket betyder att den inte kan ändras så lätt. Censuren avskaffades och plötsligt blev det fritt för alla att läsa myndigheternas handlingar, och dessutom att  själva trycka och sprida sina egna tankar och idéer.

En störtflod av trycksaker vällde fram – pamfletter, broschyrer och tidskrifter. Många vill uttrycka sin mening i detta för dem nya medium. En del människor blev chockade av den råa tonen som en del skrifter hade. Skrifterna kunde heta saker som:
”Vet hut och skäms!”, Ur vägen! Ur vägen allt pillerpack!” ”Stockholms skvallerbytta”, och ”Brev från Jens Slugbok till Håkan Enfaldig”. Nu blev det också tillåtet att trycka Peter Forsskåls skrift från 1760.

Vissa boktryckare satte i gång att trycka upp protokoll från domstolar och från Rådet för att sprida dem till allmänheten. På så vis kunde folk själva läsa och se hur landet sköttes. Detta blev en lönsam affärsidé. Det hände också att enskilda personer lät trycka protokoll för att visa på fel och brister i samhället. På det här viset kunde tryckfriheten och offentlighetsprincipen bli vapen för vanliga människor mot makthavarna och deras beslut.

Tryck 1700-tal 

Diskussionsfrågor

  • Kan du se några likheter mellan situationen 1766-1772 när tryckfriheten var helt ny för människorna, och mediesituationen idag?
Ansvarig för sidan/ kontakt
Maria Press
Sidan publicerad: 2016-04-13 | Sidan senast uppdaterad: 2016-12-12