Eric Boman kallar sin dotter Maja Erichsdotter när han skriver till henne. I vigsellängden kallas hon Maria Ersdotter. Hur hänger det här ihop?
"Till pigan
ärliga
och
dygdesamma
Maja Erichsdotter." Så skriver pappa Eric.
"Pigan Maria Ersdotter" – så skriver prästen i vigsellängden.
Förnamn
Vid den här tiden kunde man använda flera olika varianter av ett namn. Maja var en smekform av Maria och de kunde användas parallellt. Vår Maja skrevs ibland som Maja, ibland som Maria. Även i officiella sammanhang, som i kyrkböckerna, användes än den ena och än den andra namnversionen.
På samma sätt kunde man omväxlande använda till exempel Catharina och Cajsa, Elisabeth och Lisa, Mattias och Mats, Johan, Jan och Jon.
En persons namn kunde stavas på flera olika sätt, till exempel Karin, Carin, Carijn, Kahrin eller Per, Pär, Pehr, Pähr. Ibland stavades det olika i ett och samma dokument. Exakt vilka bokstäver man använde ansågs inte viktigt; det väsentliga var att de fick läsaren att förstå hur ordet skulle låta.
Fadersnamn
Istället för efternamn hade de flesta människor fadersnamn (patronymikon). Denna tradition levde kvar till slutet av 1800-talet. Majas far hette Eric och därför hette hon Maja Erichsdotter. Fadersnamnet kunde även stavas på andra sätt, exempelvis Ericsdotter eller Eriksdotter. Hade Majas far istället hetat Anders hade hon haft namnet Maja Andersdotter.
Ersdotter, som det står i vigsellängden, är en kortvariant av Erichsdotter. Dessa båda varianter kunde användas omväxlande om samma person, precis som exempelvis Olofsson och Olsson eller Johansdotter och Jonsdotter.
Fadersnamnet var inget som byttes bort när man gifte sig. Ens fars namn ändrades ju inte. Maja Erichsdotter fortsatte alltså heta Maja Erichsdotter även efter bröllopet. Seden att kvinnan tar mannens efternamn blev vanlig långt senare.
Vill du veta mer om namnskickets historia?
Se tipsen om vidare läsning här.
