Vänligen vänta medan sidan laddas…
Vänligen vänta medan sidan laddas…
I januari 2025 presenterade Riksarkivet den första lägesbilden för arkiv och beredskap. Ett år senare kan vi konstatera att säkerhetsläget i världen fortfarande är lika allvarligt. Det är idag ännu mer kritiskt att förmågan inom det civila försvaret är på en tillräckligt hög nivå.
Utgångspunkter för totalförsvaret 2025–2030 har tagits fram av Försvarsmakten och Myndigheten för civilt försvar och ska utgöra grunden för Sveriges planering och utveckling av totalförsvaret under den närmaste fem åren. Där anges att ”totalförsvaret ska dimensioneras utifrån ett väpnat angrepp som inleds med liten eller ingen förvarning, där motståndaren aktivt använder sig av överraskning och vilseledning.”*
Utifrån detta betonar Riksarkivet två huvudspår i beredskapsplaneringen för arkiv:
Det civila försvaret ska stärka Sveriges motståndskraft under fredstida krissituationer, höjd beredskap och krig. I det ingår 67 stycken beredskapsmyndigheter, vilket är statliga myndigheter med särskild betydelse för samhällets krisberedskap och totalförsvar. Sedan ett halvår tillbaka är Riksarkivet en av dem.
Att Riksarkivet blivit beredskapsmyndighet är ett erkännande av den betydelse våra frågor har inom totalförsvaret. Utan en fungerande informationsförsörjning slutar dagens informationsintensiva samhälle mycket snart att fungera – det gäller alla verksamheter inom det militära och det civila försvaret.
Beredskapssektorn Försörjning av grunddata ska säkerställa tillgång till viss information som är nödvändigt för att viktiga funktioner i samhället ska kunna upprätthållas. Som beredskapsmyndighet ingår Riksarkivet i denna beredskapssektor, tillsammans med Skatteverket, Lantmäteriet, Bolagsverket och Myndigheten för digital förvaltning (Digg).
Riksarkivets roll som beredskapsmyndighet är att ha ett strategiskt ansvar att säkerställa långsiktigt bevarande och tillgänglighet för information som är nödvändig för att upprätthålla samhällsviktig verksamhet. Centralt i detta är Riksarkivets arbete med att identifiera samhällsviktig information. Det är ett regeringsuppdrag som också ingår i regeringens nationella strategi för motståndskraft i samhällsviktig verksamhet.*
Samhällsviktig information är sådan information som är nödvändig för att upprätthålla samhällets grundläggande funktioner. Den måste vara tillgänglig vid höjd beredskap, krig eller allvarliga kriser, men också bevaras så att man kan återstarta eller återskapa samhällsviktig verksamhet efter en samhällsstörning.
Riksarkivets uppdrag om samhällsviktig information har bestått i att göra en översiktlig inventering av samhällsviktig och skyddsvärd information. I uppdraget ingår också att redovisa hinder och behov av åtgärder för att skydda och bevara denna information. I Riksarkivets rapport som kommer den 1 mars 2026, konstateras bland annat att inom beredskapssystemet är förmågan att bevara samhällsviktig information ojämn. En grundläggande orsak är att det saknas gemensamma krav, framför allt eftersom arkivlagen inte omfattar alla aktörer inom totalförsvaret. Riksarkivet menar därför att arkivlagen behöver ses över.
Riksarkivet har märkt att det finns stor efterfrågan på vägledning och råd om arkiv och beredskap. Detta märks bland annat på att det sammanlagt varit ett par tusen deltagare i webbinarier, workshopar och föredrag som vi ordnat de senaste åren på detta tema.
En vanlig fråga är vilka åtgärder Riksarkivet anser att verksamheter behöver prioritera i deras beredskapsplanering för arkiven. Som ett svar på detta lyfter vi i denna lägesbild särskilt digital beredskap, säkra arkivlokaler och försörjningsberedskap.
Mycket av den samhällsviktiga och mest skyddsvärda informationen är digital. Den är på sätt och vis enklare att skydda än pappershandlingar, eftersom många hyllmeter med information kan få plats på en databärare som vid behov kan undanföras till en säker plats.
Planering för digital beredskap är en process som utgår från hotbilder och scenarier som är relevanta för den egna verksamheten. Utifrån detta görs prioriteringar och urval av vilken information som behöver skyddas ur ett beredskapsperspektiv. I det ingår att bestämma om arkiv med pappershandlingar ska digitaliseras. Det är en effektiv skyddsåtgärd eftersom man får en digital kopia av informationen som är lättare att transportera än skrymmande pappershandlingar.
Originalhandlingar som har digitaliseras och inte längre behöver vara tillgängliga för verksamheten kan dessutom flyttas, kanske till en säkrare arkivlokal. Ett alternativ kan vara att överlämna arkiv till Riksarkivet i samband med att de digitaliseras.
Efter prioriteringar och urval av särskild skyddsvärd information är nästa steg planering av åtgärder för att skydda den. Normala it-säkerhetsåtgärder inom en verksamhet brukar inkludera back-up och säkerhetskopior så att information går att återställa exempelvis efter en cyberattack. En annan typ av åtgärd är digital undanförsel, i enlighet med lagen om undanförsel och förstöring. Det innebär att man vid höjd beredskap flyttar särskilt skyddsvärd digital information till en annan plats.
Inom beredskapssystemet arbetas det med lösningar för datasäkring och digital undanförsel, både vad det gäller metoder och det praktiska genomförandet. Men alla verksamheter kan genomföra digital undanförsel utifrån sina egna förutsättningar. Det är på sätt och vis enkelt – man lägger filer på en databärare som någon får föra till en plats som bedöms vara säker. Samtidigt krävs planering och ett säkerhetsåtgärder så att informationen kan undanföras och bevaras utan att förstöras, förloras eller hamna i orätta händer.
Riksarkivet anser den Nationella arkivdatabasen (NAD) är en del av den digitala beredskapen. NAD innehåller arkivförteckningar och information om arkiv, både sådana som förvaras hos Riksarkivet och arkiv hos kommuner, regioner, föreningar med flera. Sedan 2024 är driften och utvecklingen av NAD ett regeringsuppdrag för Riksarkivet.
Riksarkivet driver projektet NAD 2030 där ett av målen att förbättra möjligheterna för arkivbildande organisationer och myndigheter att överföra arkivredovisningar och annan metadata. Planen är att NAD framöver ska användbart på nya sätt och att fler verksamheter ska vilja ingå där.
NAD:s stora betydelse ur ett beredskapsperspektiv handlar att arkivförteckningar är kritiska för informationsförsörjningen inom en verksamhet. Utan förteckningen går det inte att få överblick över arkivets innehåll och hitta information som finns där. Om förteckningen skickas in till NAD betyder det ett extra lager av säkerhet, vilket förstärks av att innehållet i NAD också publiceras på Archives Portal Europe (APE), en sökingång för arkiv på europeisk nivå. Det betyder att informationen finns säkrad även utanför Sverige.
I fredstid är det tidskrävande och komplicerat att flytta arkivhandlingar – under höjd beredskap eller krig kommer det inte att vara lättare. Arkiven måste därför planera för att skydda handlingarna på plats, i de ordinarie arkivlokalerna. Undanförsel av pappersarkiv kommer bara att kunna omfatta mindre mängder av särskilt prioriterade samlingar. En stor lastbil fullpackad med arkivkartonger skulle inte ens innehålla en promille av alla pappershandlingar som Riksarkivet förvarar. Även om lastbilar kör varje dag tar det flera månader att tömma en hel arkivdepå. Det vet vi på Riksarkivet efter att under senare år ha flyttat till nya arkivlokaler på flera av våra verksamhetsorter.
Riksarkivet har de senaste åren höjt vår egen nivå på lokalerna, senast i Härnösand där vår nya byggnad stod klar under hösten 2025. I januari 2026 påbörjades flytten av arkivhandlingar. Efter det blir nästa steg nya och bättre lokaler i Göteborg. Utifrån våra lokalprojekt under senare år vet vi på Riksarkivet hur mycket tid och resurser som går åt till att flytta ett arkiv. Men säkra arkivlokaler är en prioriterad beredskapsåtgärd och alla behöver därför analysera om den egna verksamhetens befintliga lokaler håller tillräckligt hög nivå. I detta arbete finns mycket att hämta i Riksarkivets föreskrifter om arkivlokaler (RAFS 2013:4). Föreskrifterna ställer bland annat krav på byggnadens hållfasthet och omgivning, så att inte exempelvis verksamheter i närheten medför risker för arkivet.
Allvarliga händelser som översvämningar eller bränder kan leda till att arkivlokaler skadas eller förstörs. Det kan då bli nödvändigt med en evakuering av arkivet. En evakuering är dock av många skäl komplicerad att genomföra. Förutom rent praktiska problem, särskilt om evakueringen sker under höjd beredskap eller krig, är det svårt att hitta alternativa lokaler för att förvara arkivhandlingarna.
Ett antal stora myndigheter har omfattande bestånd av arkiv i egna depåer. Drabbas någon av dem av brand eller vattenskador behöver evakueringslokaler finnas tillgängliga. Efter att ha tagit den nya anläggningen i Härnösand i bruk, har Riksarkivet ledigt utrymme som i nuläget användas till detta ändamål. Framöver kommer de dock att fyllas på med arkiv som överlämnats från myndigheter. En åtgärd för att höja förmågan inom det civila försvaret vore därför att Riksarkivet fick uppdrag och finansiering att ha evakueringslokaler för arkiv.
Planering för att varor och tjänster som behövs i en verksamhet tillgängliga under krig och kriser kallas försörjningsberedskap. Alla i samhället behöver på olika sätt tänka på sin egen försörjningsberedskap, men för beredskapsmyndigheter är detta ett särskilt viktigt ansvar.
Riksarkivet har utrett vilka särskilda behov av försörjningsberedskap som finns inom myndighetens eget ansvarsområde. Främst handlar det om sådant som alla moderna verksamheter är beroende av, som exempelvis datorutrustning. Specifikt för arkivlokalerna har vi identifierat som mest kritiskt att ha förbrukningsmaterial att använda vid krissituationer.
Om skador uppstår på byggnader där arkiv förvaras kan det leda till vattenskador och bränder, vilket kan vara förödande för arkiv både i pappersform och digitalt. Material som behövs till sådana krislägen är i ett normalläge billig och okomplicerad att införskaffa, men svårigheter kan uppstå i ett mer säkerhetsmässigt ansträngt läge. En jämförelse kan göras med pandemin, då brist på förbrukningsmateriel av olika slag uppstod och högre priser än vanligt togs ut.
Riksarkivet planerar för att på tre platser i landet bygga upp ”beredskapslager”. I dem ska det finnas förbrukningsartiklar att använda vid krissituationer i så stor mängd att de räcker till även för mer allvarliga händelser. Lagren är tänkta som krigsberedskap, men innehållet kan givetvis också användas vid fredstida kriser och sedan fyllas på.
Riksarkivets beredskapslager är en del av vår egen försörjningsberedskap och ska täcka våra egna behov. Men tanken är att om någon extern aktör, exempelvis en annan statlig myndighet, råkar ut för ett krisläge ska de kunna få del av innehållet. Samtidigt behöver andra verksamheter också analysera sin egen försörjningsberedskap, och i det ta med behov som finns för arkiven.
Förutom analyser av information och olika praktiska åtgärder, måste också andra perspektiv ingå i beredskapsplaneringen. Det civila försvaret ska enligt Utgångspunkter för totalförsvaret 2025-2030 ha förmåga att upprätthålla försvarsviljan och samhällets motståndskraft mot externa påtryckningar. För denna förmåga blir arkiven viktiga, eftersom tillgång till autentisk och tillförlitlig information är en förutsättning för att kunna identifiera och möta otillbörlig informationspåverkan.
En åtgärd som ryms inom detta område är de lektionspaket riktade till gymnasieskolan som Riksarkivet lanserade under 2025.* Tre av dem har teman som rör försvarsvilja, yttrandefrihet och psykologiskt försvar: finska krigsbarn, totalförsvaret och tryckfrihet och censur.
Syftet med lektionspaketen är att eleverna ska lära sig att tolka och värdera källor, jämföra budskap i olika texter och förstå hur man söker information. Samtidigt bidrar lektionspaketen till kunskap om beredskap och barns situation under krig. Materialet i lektionspaketen bygger på autentiska källor och kompletteras med bakgrundstexter, dokument och bilder samt en lärarhandledning som visar kopplingen till läroplanen för gymnasieskolan (Gy25).
Vi avslutar lägesbilden från februari 2026 med en blick på situationen i Ukraina. Riksarkivet har sedan många år täta kontakter med arkivinstitutioner i där och i september 2025 undertecknades ett nytt samarbetsavtal med State Archival Service of Ukraine.
Riksarkivarie Karin Åström Iko besökte i början av februari 2026 Kiev för samtal med aktörer inom ramen för Riksarkivets pågående arbete med att stödja Ukrainas arkivväsende i deras arbete med att upprätthålla och återuppbygga sin verksamhet. Målet är att under året inleda en förstudie om hur man kan säkra och långsiktigt bevara samhällsviktig information i Ukraina och dela kunskap om långsiktigt digitalt bevarande, beredskap och resiliens inom informations- och arkivhantering.
- Den senaste tiden har ryska angreppet slagit hårt mot infrastrukturen i Ukraina, säger Karin Åström Iko. Trots det tuffa läget, där stora delar av Kiev är strömlöst och med temperaturen ner mot minus 20 grader, imponerades jag av det mod och den kreativitet som mina ukrainska kollegor visade. Man lamslås inte utan löser problem och behåller sin framtidstro.
Riksarkivets samarbeten och kontakter med Ukraina är på flera sätt viktiga för vårt eget beredskapsarbete, inte minst eftersom de ger insikter om arkivens roll under pågående krig. Lärdomar kan dras exempelvis om hur man upprätthåller en fungerande personalförsörjning och vikten av att digitalisera samhällsviktig information som bara finns på papper.
Allra sist kommer några råd för den som vill lära sig mer om beredskapsplanering för arkiv:
*Utgångspunkter för totalförsvaret 2025-2030, Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap 2025, FM2025-19772:2, MSB 2025-08877, s. 13.
*Regeringen, Nationell strategi för motståndskraft i samhällsviktig verksamhet 2026-2030, Fö2026/00068, Bilaga till II:3 vid regeringssammantträde den 15 januari 2026, s. 24.
*https://riksarkivet.se/utforska-och-bestall/utbildning-och-studier
