Nästan alla människor har ett personligt arkiv – en pärm eller mapp med ”viktiga papper”.
Vissa dokument som man sparar har ett bevisvärde. Exempelvis behöver man kunna visa upp sina betyg och arbetsintyg när man söker utbildning eller jobb. Kvitton och kontrakt bevisar att man äger något. Av mer personliga skäl sparar man foton av släkt och vänner, brev och dagböcker.
Även på landsarkiven finns sådana arkiv från kända och okända personer. Arkiv från privatpersoner tillhör en grupp som på arkivspråk kallas enskilda arkiv. Där ingår även arkiv från föreningar, företag, släkter, byar och gårdar.
Till skillnad från myndighetsarkiv finns det ingen lag om att enskilda arkiv ska bevaras. Många föreningar har dock lämnat sina handlingar till folkrörelsearkiven. I näringslivsarkiven finns arkivhandlingar från privata företag. Och dessutom har många enskilda arkiv hamnat på Riksarkivet och landsarkiven.
Observera att man ibland behöver tillstånd för att få lov att se på handlingarna i ett enskilt arkiv. Tryckfrihetsförordningens regler om offentlighet gäller bara handlingar från myndigheter. Den som lämnar in ett enskilt arkiv till en arkivinstitution får alltså lov att ställa villkor.
Brev och dagböcker ur privata arkiv har varit ett viktigt källmaterial i många historiska undersökningar. Under loppet av 1900-talet började de flesta människor mer och mer att använda telefon för privat kommunikation och brevskrivandet minskade.
Nu har det kommit nya kommunikationsmedel: e-post, sms och chattforum. Det är inte heller lika vanligt som tidigare att skriva dagbok, men många har i stället börjat blogga. Vad kommer dessa förändringar att betyda för framtida människors möjligheter att forska om oss som lever i dag?
Telefonen revolutionerade människors sätt att kommunicera. Denna trasiga telefon finns i ett domstolsarkiv, där den hamnat efter att ha använts som bevismaterial i ett fall.
Ur arkivet från Östernärkes domsagas häradsrätt J:3, Föremål inkomna i mål eller ärende, 1969 (Landsarkivet i Uppsala)
