Den svenska filmcensuren

Varför var det strikt förbud mot att visa demimonde-damer på 1920-talets biografer? Var Charlie Chaplins Diktatorn förbjuden under andra världskriget? Är Sökarna från 1993 en farlig film?

Fyra poddavsnitt om den svenska filmcensuren

Från 1911 hade Sverige en aktiv statlig filmcensur. Myndigheten som ansvarade för den, Statens biografbyrå, förhandsgranskade alla filmer som skulle visas offentligt. Nu presenterar Arkivpodden en serie i fyra delar om de hundra år då staten censurerade och förbjöd biofilm i Sverige. Serien tar med lyssnaren på en historisk resa genom ett Sverige där normer och attityder förändras över tid. Häng med!

Under seriens gång får vi besök av en flera gäster: Emma Gray Munthe diskuterar bland annat  kvinnligt våld på film. Gunnel Arrbäck som var direktör på Statens biografbyrå berättar om myndighetens verksamhet. Slutligen medverkar Martin Kristenson i ett samtal om Skräcksommaren 1972 med monsterhysteri och videovåld.

Den 1 januari 2011 upphörde Sverige med sin filmcensur. Biografbyrån lades ned och arkivet levererades till Riksarkivet. Det är denna skatt som Arkivpodden nu gläntat på dörren till. Arbetet med arkivmaterialet har varit givande och lärorikt. Ena stunden upprörande, nästa riktigt rörande. Historien om censuren är intressant, ofta direkt komisk och inte minst viktig. Det kan tyckas som en bagatell att klippa bort lite skräck och våld men givetvis är det större än så. Berättelserna ur arkivet efter filmcensuren ger en bild av landet, tidsanda och rådande normer.