Vägledning om kommunvapen
Den här vägledningen är ett stöd för kommuner i framtagande av nya eller variationer av befintliga kommunvapen.
Heraldiken har använts i Europa sedan medeltiden och ett heraldiskt vapen är i dag en kommunsymbol som lätt kan urskiljas från logotyper och andra märken. Vapnet är ofta baserat på symboler med koppling till kommunens historia, till exempel städernas sigill. Tack vare de smidiga heraldiska reglerna är det lätt att hålla vapnets utseende i takt med tiden – formen förändras men innehållet förblir detsamma.
Nya kommunvapen ska registreras hos Patent- och registreringsverket. Riksarkivets medverkan i registreringsprocessen ska säkerställa att det nya vapnet inte kan förväxlas med något annat svenskt eller välbekant utländskt vapen samt har framställs i enlighet med vedertagna heraldiska regler och i en stil som både passar vår tid och håller en konstnärlig kvalitet.
Blasonering
Varje framställning av kommunvapnet måste man rätta sig efter vapenbeskrivningen, den så kallade blasoneringen. Den är avfattad med en särpräglad och exakt heraldisk terminologi. Det är beskrivningen som är det primära, och det är faktiskt den som registreras – bilden som bifogas anmälan vid registreringen är endast ett exempel. En bild som inte kan beskrivas i ord kan därför inte användas som vapenbild. En heraldisk kunnig konstnär kan, med utgångspunkt i blasoneringen och med iakttagande av de heraldiska reglerna, utföra sin egen tolkning av vapnet. Detta innebär också att en kommun mycket väl själv samtidigt kan bruka sitt vapen i olika utformningar för olika ändamål – i färg och svartvitt, med olika sköldform eller grad av detaljrikedom etc.
Ett och samma vapen får avbildas med variation
Kommunvapnet kan användas överallt där kommunen vill bli igenkänd, på brevpapper, byggnader, fordon, trafikskyltar eller webbsidor. Det är praktiskt att ha även en förenklad variant av vapnet för användning på besvärliga underlag och i mycket litet format.
Att variera ett heraldiskt vapen inom ramen för blasoneringen (den ovan nämnda vapenbeskrivningen) är grundbulten i heraldisk tradition. Till skillnad från logotyper vilkas former, färgnyanser, proportioner och orienteringar alltid är"frusna" och exakt definierade, kan vapen varieras och anpassas till rådande konststilar och konstepoker, tongivande modeinfluenser, olika konsttekniker och material samt kontexter i vilka vapen används. Många anser att heraldiken har överlevt just tack vare denna flexibilitet. Variationerna bör däremot tas fram inom ramarna för de heraldiska normerna så att man inte riskerar att få ett helt nytt vapen utan att vara medveten om det.
Vapnet kan användas helt emblematiskt. Tre kronor som symbol för Sverige är ett för alla välkänt exempel på denna egenskap. Ingenting hindrar kommuner med fristående motiv i sitt vapen att, i likhet med lilla riksvapnet, använda vapenbilden som ett emblem. Som exempel kan tas Linköpings kommun som använder lejonet från kommunvapnet som en logotyp.
Utformning och färger
Vapenritningarna görs utan vare sig skuggningar eller perspektiv. Ej heller används fler tinkturer (kulörer) än de två metallerna guld (gul) och silver (vit) och de fyra färgerna: rött, blått, svart och grönt. Tinkturmöte skall undvikas, det vill säga metall får inte gränsa mot metall och färg får heller inte gränsa mot färg.
Riksarkivet har tagit fram rekommendationer för färgkoder vid utformning av heraldiska vapen.
Sköldformer
De vanligaste sköldformerna är så kallad fransk respektive spansk sköld, den första med avrundade nedre hörn som i mitten mynnar ut i en nedåtgående spets och den andra med en rund undersida. Sköldformen väljs mestadels så att den på bästa sätt passar vapenbilden. Det finns ingen rangordning bland sköldformerna. De vanligaste sköldformerna är så kallad fransk respektive spansk sköld:
Murkrona och andra tillägg
I några kommuner, som tidigare varit städer, brukar man ofta kröna vapnet med en s.k. murkrona – en stiliserad stadsmur, vanligen med fem hängtorn. Murkronan är ett på 1700-talet tillkommet tillbehör till vapnet, som numera inte tas med på den registrerade prototypen. Landskommuner har aldrig använt den men alla kommuner har möjlighet att kröna sitt vapen men den. I den mån kommunen låter vapnet användas av näringsidkare bör inte dessa ha med kronan.
Andra tillbehör till vapnet, vanliga i den personliga heraldiken, används inte i Sverige. Undantag är endast städerna Malmö (hjälm med hjälmprydnad), Landskrona (krona och sköldhållare) samt Halmstad (hjälm med hjälmprydnad).
Vapnet på flaggor
Vapnet är också kommunens flagga. En korrekt heraldisk flagga ska vara kvadratisk och dess duk ska ha samma färg, delningar och motiv som vapnet i sköldform. Dessutom ska vapenbilden spegelvändas på dukens motsatta sida så att motivet är rättvänt mot flaggstången. Den ursprungliga tanken bakom detta är att vapendjuret alltid ska vända sitt rytande gap framåt – och inte fegt visa fienden ryggen. Detsamma gäller om vapnet ska appliceras på kommunens bilar.
På bordsflaggor där vapnet i sköldform avbildas på en duk, som är monterad på en vågrät stång kan man komplettera med kommunens namn under skölden, aldrig i skölden.
Författningar
Lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar.
Kungörelsen (1973:686) om registrering av svenska kommunala vapen.
Förordningen (2019:167) om vissa officiella beteckningar.
Förordningen (2009:1593) med instruktion för Riksarkivet.
Litteratur
Nevéus, C. (1992). Ny svensk vapenbok. Stockholm: Riksarkivet. Boken, skriven av statsheraldiker Clara Nevéus, är en illustrerad översikt över Sveriges samtliga vapen för landskap, län och kommuner.
Andersson, P. (1994). Svensk vapenbok för köpingar, municipalsamhällen och landskommuner 1863-1970 med stadsvapen ej övertagna av kommuner, kommunvapen upphörda 1971-1994 och kommunvapen nytillkomna 1989-1994. Mjölby: Draking. En bok med fokus på de lokala enheternas vapen.