Utgivningsprinciper för Svenskt Diplomatarium

Utgivningsprinciper för Svenskt Diplomatarium, gällande från band 12.

Svenskt Diplomatarium och SDHK

Brevtexterna som utges i Svenskt Diplomatarium publiceras även via Svenskt Diplomatariums huvudkartotek (SDHK). I denna digitala resurs, som nås via Riksarkivets webbplats (riksarkivet.se/sdhk), registreras samtliga kända svenska medeltidsbrev. Bilder på de bevarade medeltida handlingar som förvaras i Riksarkivet finns i regel tillgängliga här. I SDHK återfinns vidare sådana detaljerade uppgifter som har liten betydelse för textetableringen eller tolkningen av innehållet och därför inte tagits med i trycket. Dessa uppgifter kan till exempel röra eftermedeltida tradering av fullständigt bevarade medeltidskällor eller hänvisningar till föråldrad litteratur och äldre utgåvor (tryckta före 1800).

Texturval

1. 1. Grundprincipen är att i kronologisk ordning utge samtliga brevtexter från medeltiden där Sverige eller svenskar (inklusive Skånelandskapen, Gotland, Bohuslän, Jämtland, Härjedalen och Finland) berörs. Brev om svenska förhållanden utgivna i de äldre serierna Diplomatarium Norvegicum och Finlands medeltidsurkunder utges i regel på nytt.Undantag från grundprincipen kan dock göras i följande fall, där endast regester eller omnämnanden anses tillräckliga:
      a) Vissa texter rörande Skånelandskapen eller Gotland som redan tryckts i Diplomatarium Danicum.
      b) Redan utgivna, främst hanseatiska brevtexter där Sverige eller svenskar endast perifert berörs.
      c) Brevtexter i Diplomatarium Norvegicum och Diplomatarium Danicum där svensk drottning- eller kungatitel används, utan att svenska förhållanden i övrigt berörs.
   2. Vissa andra medeltida texttyper ges ut i den mån de berör svenska förhållanden. Hit räknas bland annat anteckningar i vissa utländska stadsböcker (till exempel Niederstadtbuch i Lübeck) samt vissa statuter, stadgor och räkenskaper, i synnerhet sådana som utformats som brev.
   3. Eftermedeltida avskrifter eller uppgifter av olika art om medeltida brevtexter (till exempel i Riksarkivets Genealogica-samling) trycks i de fall där de medeltida förlagorna har försvunnit.
      

      Rubriker

   4. Varje brev inleds med en rubrikrad bestående av ett löpande DS-nummer, brevets utfärdandedatum (ibland ungefärligt) och utfärdandeort, om sådan nämns. Supplerade uppgifter sätts inom parentes.
      

      Regester

   5. I regesten sammanfattas hela sakinnehållet i brevtexten. Fraser som tillhör brevformuläret utesluts om de inte har särskild relevans i det aktuella brevet. Samtliga personer och platser som nämns i de utgivna brevtexterna tas upp i regesterna (gäller även vittnen och fastar). I testamenten redovisas samtliga legat. I texten förekommande titlar på personer återges i princip. Epitet av olika slag (till exempel ’ärlig man’) anges endast när relevant titel saknas. Personer och orter anges med normaliserade moderna namnformer. Om detta inte är möjligt, används förlagans form inom citationstecken. Normaliserade namnformer på orter som inte har kunnat identifieras föregås av asterisk (*). Information i regesterna som för tydlighetens skull har tillagts av utgivaren markeras alltid med parenteser. Sigillant(er) noteras i eget stycke.
      

      Kommentarer

   6. Direkt efter regesten följer angivande av det aktuella brevets proveniens och tradering med uppgifter om original respektive avskrifter i separata stycken. Om flera original eller avskrifter finns, förses de olika förlagorna med sigla i form av versaler: A, B, C etc. Om brevtexten inte trycks (se ovan punkt 1) kan dessa sigla utgå. Om möjligt anges förlagorna i kronologisk ordning. När medeltida förlagor bevarats ges uppgifter om eftermedeltida avskrifter endast i SDHK. Om särskilda skäl finns (till exempel när en medeltida förlaga har sena skador) används de eftermedeltida avskrifterna för textetableringen och anges även i trycket.
   7. Originalbrevens största uppmätta mått anges i bredd x höjd med millimeternoggrannhet, liksom uppveckets största höjd. Antalet rader i originalbrevens huvudtext anges. Måtten uppges alltid vad gäller original i svenska arkiv. I övriga fall medtas dessa uppgifter om redaktionen har granskat originalhandlingen.
   8. I separata stycken anges SDHK-nummer och i förekommande fall tidigare faksimilutgåvor, tryckta textutgåvor samt översättningar till modernt språk och regestverk.
   9. Därefter sätts hänvisningar till andra medeltidsbrev och till vetenskaplig litteratur samt historiska utredningar och förklarande information om personer, orter eller företeelser i brevtexten. I kommentardelen placeras även resonemang om datering och äkthet när så krävs. Eventuella skador på förlagor anges.
      

      Brevtexter

   10. Texterna återges enligt en modifierad diplomatarisk princip, det vill säga förlagan följs i möjligaste mån. För att underlätta läsningen och tolkningen av texterna görs vissa undantag som anges i de följande punkterna.
   11. Alla förkortningar upplöses. I folkspråkliga texter markeras samtliga upplösta förkortningar med kursivstil. I de latinska texterna görs detta endast vid förkortningar i person- och ortnamnsformer samt i latiniseringar av vissa ursprungligen icke-latinska ord. Kursivering kan även förekomma i latinska texter då upplösningen av ett förkortat ord är osäker. Årtals- och sifferuppgifter av typen Mo (Millesimo) eller 2o (secundo) skrivs enligt förlagan. I sigillomskrifterna lämnas av praktiska skäl förkortningen S’ (Sigillum, Signetum eller Secretum) oupplöst. Förkortningen -son i fornsvenska patronymika upplöses, där sammanhanget så kräver, till genitivformen -sons. Upplösning av vissa högfrekventa förkortningar görs ibland enligt schablon, som till exempel i orden medh, thet, ther, dotter, sigher, såvida inte fullt utskrivna belägg klart visar att förlagans skrivare använt andra former.
   12. Interpunktionen i medeltida förlagor bibehålls oförändrad med de skiljetecken som används i förlagan (oftast virgula eller punkt mitt i raden). Utöver detta förses texterna med en modern, syntaktisk interpunktion för att underlätta läsningen. Detta gäller framför allt latintexter; modern interpunktion används mer restriktivt i de folkspråkliga texterna som är baserade på medeltida förlagor. När den utgivna texten (latin eller folkspråk) grundar sig på en eftermedeltida förlaga införs en syntaktisk interpunktion utan bevarande av förlagans interpunktion.
   13. Användningen av stora och små bokstäver normaliseras i samtliga brevtexter. Månadernas namn skrivs med stora begynnelsebokstäver, veckodagarnas med små. Festdagar på latin skrivs med stora bokstäver enligt dessa exempel: in die Pasche, in festo sancti Petri ad vincula, infra octauas Corporis Christi, in crastino Assumpcionis beate Virginis gloriose respektive ipso die Natiuitatis Marie virginis gloriose. Årtal med romerska siffror i dateringar normaliseras i detta avseende efter typen M ccc lxxvi, motsvarande det vanligaste skrivsättet i medeltida förlagor.
   14. Styckeindelningen i de ederade texterna ändras i princip inte utan återges som i förlagan. Undantag (som anges i kommentaren) kan emellertid göras vid mycket långa texter där läsningen på så vis väsentligt underlättas.
   15. Normalt görs i trycket ingen åtskillnad mellan förlagornas varianter av samma bokstav.
       Följande detaljer iakttas dock alltid:
       a) Prick eller ring över y och u återges i princip enligt förlaga (dock ej vid eftermedeltida förlagor).
       b) Åtskillnad görs mellan i och j samt mellan u-, v- och w-tecken.
       c) Varianter av grafemen ä och ö i medeltida förlagor återges med (danskt) æ och ø. De svenska varianterna (ä och ö) används endast när eftermedeltida förlagor trycks.
       d) Tecknet ß i eftermedeltida förlagor återges ss.
   16. Rasurer, text på rasurer och avsiktliga luckor i förlagan kommenteras i den textkritiska apparaten.
   17. Skador i förlagan betecknas med raka klamrar: [ ]. Om supplerad text kan anses som mycket sannolik sätts den med rak stil. Osäker supplering markeras med kursiv. Om texten inte på något vis kan suppleras, markeras detta med tre punkter inom de raka klamrarna. I notapparaten anges den skadade textens omfattning genom ett beräknat antal skrivtecken eller rader.
   18. Redaktionella ingrepp kommenteras alltid i den kritiska apparaten. Rättelser vid förmodade avskrivningsfel eller andra misstag (glömska, slarv) av förlagans skrivare görs när så anses nödvändigt och sätts med kursivstil inom raka klamrar, varvid förlagans skrivning anges i notapparaten.
   19. När flera medeltida textvittnen föreligger – till exempel i form av vidimationer eller avskrifter i kopieböcker – baseras utgåvan på en huvudförlaga som, om inget annat anges, betecknas med A. Om så är nödvändigt görs suppleringar eller rättelser i utgåvan utifrån övriga förlagor (betecknade B, C etc.), varvid detta alltid redovisas i den kritiska apparaten. Varianter till huvudförlagans text anges där i följande fall:
       a) alltid i fråga om egennamn (även ortografiska varianter),
       b) i övriga fall vid viktigare morfologiska eller lexikala skillnader (stavningsvarianter anges inte),
       c) vid avvikande ordföljd.
   20. När endast eftermedeltida textvittnen föreligger väljs en huvudförlaga, som utges, och endast i särskilda fall noteras övriga textvittnens läsningar i apparaten.
   21. Uteslutning av visst textparti anges med tre streck: – – – . Uteslutning av textparti som redan är tryckt i Diplomatariet anges med tre streck på ömse sidor om hänvisning till det aktuella DS-numret.
   22. Om brevtexten inte trycks sätts eventuella rättelser till en tryckt utgåva i separat stycke efter kommentaren.
       

       Extratext

   23. Efter brevtexten anges originalens baksidespåteckningar eller huvudförlagans eventuella rubrik. Endast sådana påteckningar (eller signa) som kan bedömas ha tillkommit under medeltiden redovisas. Vissa ytterligare upplysningar (till exempel om senare påskrifter) kan finnas i SDHK.
       

       Sigillbeskrivningar

   24. Efter eventuell extratext beskrivs bevarade sigill. Den fysiska beskrivningen avser mått, färg, form, eventuella skador liksom i förekommande fall sigillpåsar och text på sigillremsor. Största bredd- och höjdmått anges med millimeternoggrannhet (även vid fragment). För runda sigill ges diametermått. Sigillbeskrivningen förenklas i övrigt till en typologisering i enlighet med Vocabulaire international de la sigillographie. Conseil International des Archives: Comité de Sigillographie (Rom 1990). Sigillomskrifter återges. Om omskriften är skadad suppleras inom raka klamrar (jämför punkt 17 ovan) endast den text som kan läsas på annat avtryck av samma stamp (hänvisning görs). Om ingen text kan suppleras anges detta med högst tre punkter inom klamrar […] oavsett skadans omfång. När ett brev anges ha haft sigill som nu saknas, noteras detta, liksom förekomsten av sigillskåror och kvarhängande remsor. I förekommande fall hänvisas till relevant litteratur.
       

       Noter

   25. Textkritiska kommentarer av olika slag ges i den kritiska apparaten som placeras under textutgåvan. Hänvisning sker till radnummer, varvid ett lemma anger vilket eller vilka ord som kommenteras. Om flera förlagor finns (betecknade A, B, C etc.) anges deras varianter här. Om endast en förlaga har legat till grund för utgåvan utsätts normalt ingen beteckning i apparaten; när så ändå sker används förkortningen ms.
   26. Förklaringar till innehållet samt hänvisningar till källor och paralleller läggs i siffernoter. Här kan även principiella kommentarer av filologisk karaktär och litteraturhänvisningar rymmas.
       

       Volymer, register och källförteckningar

   27. I slutet av varje volym (normalt bestående av flera häften) bifogas ort- och personregister samt förkortningslista och en käll- och litteraturförteckning.