Släktforskarna och Krigsarkivet – en vägvisare till de militära källorna

Boken är avsedd att vara en grundläggande introduktion till den släktforskare som upptäcker att han eller hon i sin släkt har haft personer som har varit knutna till den svenska krigsmakten. Det är åtskilliga som genom seklen har haft det, ända fram till cirka 1870-talet gick över hälften av statens budget till krigsmakten. Det är många människor som på olika sätt har tillhört den svenska krigsmakten. Här hittar vi indelta soldater, ryttare eller båtsmän, värvat manskap, rusthållare och rotebönder, civilanställda och inte att förglömma värnpliktiga.

Förord

Boken Du nu har framför Dig är avsedd att vara en grundläggande introduktion till den släktforskare som upptäcker att han eller hon i sin släkt har haft personer som har varit knutna till den svenska krigsmakten. Och det är åtskilliga som genom seklen har haft det! Ända fram till cirka 1870-talet gick över hälften av statens budget till krigsmakten. Det är många människor som på olika sätt har tillhört den svenska krigsmakten.

Här hittar vi indelta soldater, ryttare eller båtsmän, värvat manskap, rusthållare och rotebönder, civilanställda och inte att förglömma värnpliktiga. Och det är långt ifrån bara människor boende i dagens Sverige (och Finland –1809) som ingått i den svenska krigsmakten. Även många andra nationaliteter som balter, tyskar och skottar har vid olika tillfällen ingått i vårt försvar.

Som framgår av namnet handlar boken om det material som förvaras i Krigsarkivet. Det finns handlingar om den svenska krigsmakten även i andra arkiv; viktigast är Riksarkivet och landsarkiven. Enstaka gånger görs hänvisning till material i dessa arkiv.

En utgångspunkt för vårt arbete har varit att boken ska fungera som en form av uppslagsverk, utan att den blir alltför omfattande. Det ska vara möjligt att läsa kapitlen i den ordning man själv önskar och finner mest relevant för sin egen forskning. Boken ska innehålla många uppgifter, men läsaren får inte känna att han eller hon drunknar i uppgifterna. Texterna i de olika avsnitten blir därför med nödvändighet allmänt hållna. Det är väldigt mycket som måste lämnas åt sidan.

Krigsarkivet grundades 1805 och ingår sedan några år tillbaka i Riksarkivet. Krigsarkivet är arkivmyndighet för alla myndigheter som hör till Försvarsdepartementet. De äldsta handlingarna är från 1530-talet och de yngsta från idag.

Det är min förhoppning att Släktforskarna och Krigsarkivet ger en aning om den rikedom av information som finns i Krigsarkivet.

Stormaktstidens utskrivna soldater

Så länge Sverige har funnits som en självständig nation så har riket givetvis haft någon form av krigsmakt. Att vi nu väljer att ta avstamp i stormaktstiden beror enbart på källäget. Först i och med de serier av militieräkenskaper som finns bevarade från 1500-talets slut blir det möjligt att forska på individnivå. Dessa innehåller dock sparsamt med fakta och det är inte förrän från och med 1620-talet som källäget börjar bli så pass gott att det blir meningsfullt att släktforska i arkivhandlingarna.

Huvuddelen av den svenska arméns soldater mellan 1620 och 1680-talets början utgjordes av utskrivna män från Sverige och Finland. De kompletterades, främst i krigstid, av inhemska och utländska värvade soldater.

Någon gång 1619 eller 1620 utfärdade Gustav II Adolf en krigsfolksordning som noga föreskrev hur utskrivningen skulle gå till. Ibland var det hemmantalet, ibland antalet män, som låg till grund för den så kallade roteindelningen. Av frälsebönderna krävdes vissa perioder endast en soldat per rote om tjugo bönder. Skatte- och kronoböndernas rotar omfattades däremot av tio man. Från varje rote togs en man ut till militärtjänst. Eftersom utskrivningarna hölls vart tredje eller fjärde år och åldersgränsen var 15 år, så innebar det att vanligen var tionde man från och med 15 års ålder togs ut till armén eller flottan vid varje utskrivning.

När utskrivningen var genomförd sändes de nya soldaterna ofta iväg till fältarmén på andra sidan Östersjön, till någon fästning eller garnison eller ombord på något fartyg. I den stora samlingen “Rullor -1723” kan vi årsvis följa befäl och manskap i de olika förbanden, hemma och utomlands. Här kan forskaren se vad som hände den utskrivne, vart han sändes, hur länge han var i militärtjänst och om han stupade, sårades eller kanske blev krigsfånge. Det gäller att med tålamod pussla ihop uppgifter från flera olika rullor, men med lite tur och envishet kan man följa ett soldatöde under exempelvis trettioåriga kriget.

Prästerna, som kände sina församlingsbor väl, fick till uppgift att upprätta de grundläggande roteringslängderna över socknens samtliga män, eller åtminstone de som fyllt 15 år. Prästen kungjorde den förestående utskrivningen från predikstolen, men själva förrättningen sköttes av en utskrivningskommission som bestod av civila och militära myndighetspersoner.

För varje rote om tio man tillsattes en rotemästare som skulle vara så gammal att han själv inte kunde skrivas ut. Det var hans uppgift att föreslå vem som skulle utskrivas, men det var inte alltid hans förslag godkändes. Officerarna i utskrivningskommissionen kunde ha en helt annan åsikt om vem som var mest lämpad. Sannolikt hade ofta rotemästaren och de andra männen i roten redan övertalat en man att ge sig frivilligt till knekt. När utskrivningsförrättningen var klar, antecknades namnen på de nya soldaterna i en utskrivningslängd. Den sändes tillsammans med roteringslängden in till Krigskollegium i Stockholm.

I Krigsarkivet förvaras idag en stor samling kallad “Roterings- och utskrivningslängder”, vilken omfattar perioden 1620-1680. Samlingen är ordnad landskaps- och årsvis. Antalet längder beror naturligtvis på i vilken utsträckning utskrivningar genomfördes. För de flesta svenska och finska landskap blev det kanske 10-20 utskrivningar under perioden 1620-1680. Två längder upprättades. I några fall finns bara den ena av de två längderna bevarad.

Vad ger då dessa längder för information till forskaren? Väsentligast är naturligtvis uppgifter om vilka män som skrevs ut till militärtjänst, men roteringslängderna skulle i princip förteckna alla män i socknen, åtminstone de över 15 års ålder. Därmed finns nästan halva svenska befolkningen listad med eventuella uppgifter om skröplighet eller annan orsak till att de inte kunde tas ut till krigstjänst. Luckorna är dock stora. Många försökte och lyckades också bevisligen hålla sig undan registreringen. Ibland var det uppenbarligen prästerna, som i lojalitet med några av sina församlingsbor, avstod från att föra in dem i längden.

Uppgifterna om de enskilda männen är vanligen föga utförliga. I allmänhet anges bara namnet, vilket i sig inte behöver betyda förnamn och patronymikon. Emellanåt nöjde man sig med uppgifter i stil med ”Anders i Mellangården”. I vissa fall bifogas upplysningar om den enskilde mannen i stil med: utgammal, enögd, vettvilling, sjuklig, förlamad, osv.

I en del fall har männens ålder angetts i en särskild kolumn och då blir det naturligtvis extra intressant för släktforskaren. Ofta förekommer misstänkt många 20-, 30- och 40-åringar, vars jämna ålderstal låter oss ana att prästen inte alltid hade exakt kunskap om varje mans födelseår. Utskrivningarna och behovet av ett exakt underlag för dessa skyndade med all säkerhet på framväxten av den svenska kyrkobokföringen, eftersom prästerna i stora församlingar helt enkelt var beroende av noga förda kyrkböcker för att kunna lämna uppgifter om socknens krigstjänstepliktiga män. På det viset spelade utskrivningsväsendet en viktig indirekt roll för framväxten av den unika svenska kyrkobokföringen. För de dryga sextio år som förflöt innan utskrivningsväsendet på 1680-talet avlöstes av indelningsverket, är roterings- och utskrivningslängderna ett viktigt komplement till mantalslängder, jordeböcker och enstaka tidiga kyrkböcker. Roterings- och utskrivningslängderna utgör en värdefull, om än mager, källa till kunskap om nästan halva befolkningen.

Indelta knektar, ryttare och båtsmän

Redan Gustav Vasa brottades med problemet hur man skulle kunna försörja en stående, snabbt mobiliserad armé utan alltför dryga kostnader. Lösningen kom 1680: det militära indelningsverket. Det skulle dock ta åtskilliga årtionden innan det genomförts i hela landet. År 1901 ersattes det av en värnpliktsarmé.

Indelningsverket innebar i korthet att landets bönder delades in i rotar som skulle rekrytera en soldat, ge honom lega (rekryteringspeng) och ett torp med mark som han skulle kunna försörja sig på. De rusthåll som hade att sätta upp en ryttare skulle dessutom förse honom med en häst. Soldaten var i sin tur tvungen att delta i en övning några veckor varje sommar samt naturligtvis i ett eventuellt krig.

Nedan ges en kortfattad handledning i hur man söker uppgifter om enskilda soldater under indelningsverkets tid. Knektar och ryttare behandlas tillsammans medan båtsmän avhandlas för sig.

För att kunna forska om en soldat i Krigsarkivet är förutsättningen att man vet hans soldatnamn och när han var verksam. Är det dessutom känt vid vilket regemente han ingick och kanske till och med hans kompani och kompaninummer är det bra. Är dessa uppgifter okända får hans kyrkobokföringort som aktiv soldat tjäna som startuppgift i sökandet. Genom att därefter slå i Statistiskt sammandrag af svenska Indelningsverket I-IV av Claes Grill, finns det stora chanser att komma vidare i forskningen (se s. 51).

När nu namn, födelseuppgift, regemente och eventuellt kompani är känt måste man veta ungefär när han var i tjänst. Det går bra att börja nysta i vilken ände som helst; när han värvades, när han kasserades eller någonstans i mitten. Det vanliga var att soldaterna rekryterades i en ålder av 20-25 år.

Knektar och ryttare

Eftersom förfaringssättet är detsamma för både knektar och ryttare (husarer, dragoner) behandlas de tillsammans och fortsättningsvis kommer den samlade beteckningen för dem att vara soldat. I de fall det finns skillnader, redovisas det.

Med de grundläggande uppgifterna i handen är det dags att börja forska. Det enklaste är att börja med samlingen generalmönsterrullor, som ingår i Krigskollegiets arkiv. Rullan ger ofta en mängd uppgifter kring den enskilde soldaten: kompaninummer, rotens namn, soldatnamn (i sällsynta fall även hans civila sonnamn), födelseort (i de tidiga rullorna endast landskap), ålder (i de tidiga rullorna endast ålder, i de senare även födelsedatum), tjänsteår, längd (i fot och tum), civil status (gift eller ogift), anteckningar från förra mönstringen, anteckningar för den här mönstringen (närvarande vid mönstringen “presens”, sjuk, kommenderad, avsked ). För ryttaren finns även en särskild kolumn för hästen med uppgift om ålder och kännetecken.

Om soldaten är nyrekryterad kan uppgifterna om ålder, födelseort och tidigare namn vara fylligare. Ofta finns då en anteckning om att han blivit godkänd (approberad). På motsvarande sätt kan det ges lite fylligare anteckningar om soldater som fått avsked, eventuellt med en anteckning om anledningen till varför han slutat/ kasserats och ibland med en notering om underhåll (pension).

Alla generalmönsterrullor är uppställda på ett likartat sätt för varje regemente och innehåller egentligen flera olika mönstringsprotokoll. Vet man vilket kompani och vilket nummer en viss soldat hade kan det gå ganska fort att hitta honom i rullan. Tyvärr är det ofta så att det kompani som nämns i Grill inte alltid heter så i den aktuella generalmönsterrullan. I synnerhet under 1700-talet fick kompanierna ofta sina namn efter kompanichefens grad. Men även om kompaniet bytt namn brukar numreringen inom kompaniet vara densamma. Ibland kunde det ske omfördelningar av rotar inom eller mellan kompanierna, men det var ganska sällan. Vid minsta osäkerhet bör man gå igenom hela generalmönsterrullan för det aktuella regementet.

Om man trots noggrann genomgång av generalmönsterrullorna inte hittar sin soldat, kan det ha flera förklaringar. Han kan under sin aktiva tid ha bott i en annan socken och därmed tillhört ett annat regemente. Han kan också ha tillhört de extraroterade tre-, fyr- och femmänningsregementena eller vargeringen. Ett tredje alternativ är att han tjänstgjort vid något av de värvade regementena. Om dessa olika alternativ finns att läsa längre fram i denna bok.

När alla generalmönsterrullorna tömts på värdefull information har forskaren, i lyckosamma fall, en god grund att stå på. Uppgifter om när soldaten började och slutade, vilket kompani och kompaninummer han hade och hans soldatkarriär är nog så viktiga forskningsresultat. Kommen så långt är det dags att lämna generalmönsterrullan och gå vidare bland regementsarkivens originalhandlingar. Här möter en hel värld av främst olika rullor, men även protokoll, skrivelser, order och kontrakt. Vad som har bevarats vid de olika regementena skiftar. Generellt gäller att ju längre fram i tiden man kommer, desto mer arkivmaterial finns kvar. Nedan kommer några av de vanligaste handlingstyperna att beskrivas, därmed inte sagt att de finns för hela tidsperioden eller varje regemente.

Börja med att studera arkivförteckningen för det regemente som soldaten tillhörde. På så sätt går det att bilda sig en uppfattning om vilka typer av handlingar som finns för olika tidsperioder. Beställ gärna fram material som kan verka lite udda och annorlunda. Små korn av information kan finnas på de mest osannolika ställen.

Generalmönsterrullor finns som tidigare nämnts även i regementsarkiven. De är i princip likalydande med Krigskollegiets samling av rullor.

Är soldatens antagningsår känt, kan man gå direkt till rekryteringsrullan (andra namn på den är antagningsrulla, inmönstringsrulla, approbationsrulla).

Här är det möjligt att få uppgifter om soldatens tidigare civila namn, födelsedatum och födelseort. Handlingarna till rekryteringsrullan kan innehålla intyg från föräldrar, präst, läkare och tidigare arbetsgivare och vittna om den blivande soldatens lämplighet.

Brödmönstringsrullor eller mönstringsrullor upprättades efter en generalmönstring och försågs successivt med information fram till nästa generalmönstring. Här finns i stort sett samma uppgifter som i generalmönsterrullan. I dessa rullorna kan det ingå uppgifter om sjukdomar och kommenderingar, som sällan nämns i generalmönsterrullan. Under framförallt 1800-talet var det vanligt att soldaterna blev kommenderade på olika arbeten. Det kunde vara bevakningsuppdrag på fästningar, eller byggnadsarbeten på de stora järnvägs- eller kanalbyggena. I rullan framgår hur länge soldaten var borta och om han råkade ut för skador under arbetet.

Uppgifter om kommenderingar kan sökas i kommendörrullor. Rullorna ger även möjligheten att få mer detaljer om vilka persedlar knekten hade med sig.

Sjukrullor fördes främst på 1800-talet. De är oftast upplagda kronologiskt vartefter soldaterna insjuknade. Rullorna anger sjukdom (ofta på latin) och ibland vilken behandling soldaterna fått.

Om en soldat misskött sig kunde han hamna i straffrullan. Straffrullorna kan vara antingen kronologiska som sjukrullorna eller upplagda med ett uppslag för varje nummer inom ett kompani. De senare ger inte bara en samlad bild av soldatens försyndelser, utan även av hans för- och efterträdares. Här får man uppgift om förseelsen och straffet. Ofta rör det sig om mindre brott (ordervägran, fylleri) som inte lämnat kvar några ytterligare spår i arkivet. Med lite tur finns det (majors-) förhörsprotokoll kvar med förhör med de inblandade. Större brott gick till krigsrätt. Det fanns en vid varje regemente. I dessa krigsrättsprotokoll får man mycket intressanta inblickar i vardagen vid regementet och det rådande tänkesättet. En förfader kan omnämnas i rullorna som offer eller vittne till någon händelse. När en ryttares häst hade dött blev det ofta föremål för krigsrätt för att utröna om dödsfallet skett naturligt eller av annan orsak. Det kan ge en liten, men belysande, glimt in i en ryttares liv.

När det var krig fördes speciella rullor. Embarkeringsrullor eller inmönstringsrullor gjordes vid utskeppningen till krigsskådeplatsen. Dessutom fördes rullor vid olika tillfällen i fält och det upprättades ytterligare en rulla när regementet kommit hem igen efter sin krigsinsats.

För senare delen av 1800-talet finns det stamrullor. De är upplagda kompanivis med ett uppslag för varje kompaninummer. Stamrullan presenterar samlade uppgifter om de olika soldater som varit på numret under en viss tid. Förutom uppgifter om när de började och slutade är det ungefär samma uppgifter som i generalmönsterrullan. Anteckningar om bestraffningar och kommenderingar kan dock vara fylligare.

Soldatkontrakt upprättades mellan rotebönderna å ena sidan och soldaten och regementet å andra. De är rätt ojämnt bevarade, men finns i vissa fall från början av 1800-talet. I kontrakten reglerades vilken lön soldaten skulle ha i pengar och in natura, hur stor markbit som skulle höra till torpet och andra förmåner som kyrkskjutsar.

En av de få källorna i regementsarkiven som berör vardagen hemma på torpet är torpsyneprotokollen. Torpen skulle synas med jämna mellanrum av rotebönder och regementets personal samt en civilperson (kronolänsman, nämndeman eller liknande). I protokollen kan man få en beskrivning av torpets utseende liksom fähus och andra uthus samt ägorna. Protokollen skulle alltid innehålla uppgifter om vilka brister och fel som skulle åtgärdas och om det var soldaten eller rotebönderna som skulle stå för arbetet och kostnaden.

När soldaten avskedats eller kasserats fördes han oftast in en kassationsmönsterrulla. I rullan kan det finnas närmare uppgifter om varför han slutat och om han fått underhåll.

Båtsmän

För att lätt hitta en båtsman i de militära rullorna gäller precis som för soldater och ryttare, att man känner till i vilken socken båtsmannen bodde när han var verksam. Med de uppgifterna är det lämpligt att slå upp Statistiskt sammandrag af svenska Indelningsverket I-IV av Claes Grill för att reda ut vilket båtsmanskompani båtsmannen tillhörde.

När man fått fram vilket båtsmanskompani som är aktuellt, finns det ett kortregister i Krigsarkivets forskarexpedition. I registret går det att söka på olika kategorier av personal inom flottan. Registret ger hänvisningar till olika rullserier som upptar bland annat båtsmän från 1600-talet till 1900-talet. Till skillnad från arméns generalmönsterrullor finns det inte någon sammanhållen serie med rullor. Från 1860-talet och framåt bör uppgifter, när det gäller ordinarie båtsmän, sökas i förteckningarna för båtsmanskompaniernas arkiv under Stockholms station respektive Karlskrona station.

I rullorna anges som regel båtsmannens ålder, tjänstetid, kroppslängd och om båtsmannen var gift eller ogift. Hans namn nämns ibland endast i form av båtsmansnamnet, men i några fall kan även det ursprungliga efternamnet anges. Uppgifter om båtsmannens ursprung varierar över tiden. I tidiga rullor framkommer endast från vilket landskap båtsmannen härstammade, medan det i senare rullor framgår en exakt födelseort.

I rullan uppges också om båtsmannen är “sjövan” (att han har varit minst sex månader till sjöss), “befaren” (minst ett år till sjöss) eller “välbefaren” (minst två år till sjöss). I en speciell kolumn i rullan anges om det har hänt något särskilt med båtsmannen, såsom ”tjänt väl i många år”, ”deltagit i krig, blivit skadad”, ”är sjuk” eller ”blivit gammal och orkeslös”.

Från och med 1860-talet upprättades en särskild rulla för en enda båtsman, båtsmansrulla, vilken påträffas i stationsarkiven. Rullan innehåller många värdefulla uppgifter: signalement, – en särskilt spännande uppgift, eftersom det sällan finns några fotografier över manskapet – färgsinne, betyg, tjänstgöring på fartyg eller iland, befordringar, bestraffningar samt var båtsmanstorpet var beläget. Samma uppgifter återfinns även i förhållningsböckerna.

I stationsarkiven ingår även båtsmanskontrakt, som skrevs mellan båtsmannen och rote- eller rusthållsbönderna. Dessa finns främst från 1800-talet och anger den kontanta lönen, hur mycket spannmål och ved båtsmannen skulle ha och hur stor jordlotten skulle vara. De påträffas i regel i båtsmanskompaniernas arkiv i stationsarkiven.

För åren 1849-1867 kan det även påträffas båtsmanskontrakt i Regementsskrivaren för båtsmanshållet som återfinns i Karlskrona station arkiv under Sjömilitiekontoret 2. Det torp som båtsmannen blev tilldelat, skulle kontrolleras vart tredje år för eventuella reparationer. Vid varje kontroll upprättades ett torpsyneprotokoll. Dessa finns från slutet av 1700-talet och framåt.

Genom protokollen får man oftast en god beskrivning av boningshuset och eventuella uthus. Protokollen finner man vanligen i kompaniernas arkiv, men för åren 1777-1786 kan det även finnas torpsyneprotokoll i Regementsskrivaren för båtsmanshållet som återfinns i Karlskrona station arkiv under Sjömilitiekontoret 2.

Förutom ordinarie båtsmän (som nämnts ovan) fanns även fördubblingsbåtsmän och enrolleringsbåtsmän. Fördubblingsbåtsmän tillsattes som förstärkning vid krig fram till år 1810, då de återfinns i de vanliga rullorna direkt efter den rote eller det rusthåll de är uppsatta som förstärkningsmän för. På Gotland hade man en fördubblingsbåtsman för två rotar. Halland och Bohuslän var undantagna från fördubblingen.

Dessa båtsmän tilldelades samma nummer som den ordinarie båtsmannen, men fick ett annat båtsmansnamn. I övrigt är det samma uppgifter om honom som för den ordinarie båtsmannen. Fördubblingsbåtsmännen betalade, liksom annat manskap inom flottan, en avgift till Flottans pensionskassa. På så sätt kan man finna fördubblingsmännen i pensionskassans listor över betalda avgifter. Många fördubblingsbåtsmän avancerade så småningom och blev då själva ordinarie båtsmän.

Enrolleringsbåtsmän tillsattes från cirka

1675-1790. Ordet enrollera kommer av franskans “enrôler”, som helt enkelt betyder “att skriva in i rullan”. Detta manskap skulle rekryteras från redan sjövant folk till sjötjänst vid flottan. Enrolleringen gällde från början endast Skåne, Halland och Bohuslän, men från och med 1747 kom den att beröra hela riket. Rullorna för enrolleringsmanskapet är ofta inbundna tillsammans med rullorna för de ordinarie båtsmännen. Manskapet söks efter den provins de tillhör där de tilldelades ett nummer. Enrolleringsbåtsmännen hade även, om de blev skadade eller hade tjänat i trettio år, rätt till underhåll från Flottans pensionskassa och kan därför även påträffas i pensionskassans arkiv.

Finska indelta soldater

Alltifrån 1550-talet till 1809 tjänstgjorde finska soldater i regementen och båtsmanskompanier rekryterade i den finska riksdelen med landskapen som grund. Huruvida en indelt soldat tjänstgjorde i Kronobergs eller Tavastehus län infanteriregemente spelar ur detta avseendet ingen som helst roll. De var båda delar av samma system.

Som forskare letar man efter dem i samma typer av handlingar som beskrivs i de olika avsnitten i den här vägledningen. Den enda skillnaden är att de finska regementsarkiven i Krigsarkivet är förhållandevis små och dåligt bevarade. Främst beror detta på krigshändelserna år 1808-1809. I gengäld behandlas nästan alla finska soldaters öden, om än kortfattat, under detta vårt senaste gemensamma krig i särskilda regementsvis förda rullor i arkivet efter Finska löneregleringskommittén år 1810.

Tre-, fyr- och femmänningsregementen / bataljoner

När de ordinarie regementenas manskapsstyrka inte räckte till, uppsattes förstärkningsmanskap. När tre, fyra eller fem rotar eller rusthåll gick samman för att utrusta en reservkarl kallades det tremänningsregemente, och så vidare. Dessa extra regementen eller bataljoner uppsattes vid olika tillfällen mellan åren 1700 och 1720.

Rullor över dessa regementen återfinns i förteckningen över “Tillfälliga förband”. I detta arkiv finner man olika sorters handlingar såsom generalmönsterrullor, vilka anger nummer, ålder, soldatnamn (oftast även patronymikon), landskapet personen i fråga kommer ifrån, tjänsteår och anteckningar om något speciellt har inträffat. Här påträffas även specifikationer som i vissa fall anger födelseorten med län, härad 12 och socken, om soldaten var gift och hade barn, gamla föräldrar, gårdens mantal och om han kunde ett hantverk.

I samlingen “Rullor -1723” får man reda på nummer och soldatens namn (ofta även patronymikon) och ibland även om han tjänstgjort vid annat regemente, satt i fångenskap, var sjuklig samt vilket yrke han hade.

I Krigskollegiets samling med generalmönsterrullor påträffas uppgifter om soldatnamn (ofta även patronymikon), nummer, landskapet soldaten kom ifrån och hur många år han har tjänstgjort. Ibland får man till och med veta om soldaten bevistat något slag, vilka klädespersedlar som behövde bytas ut, om han var kunnig i något hantverk eller om han kanske tjänat någon främmande makt.

Vargeringsmän

Vargering kommer av ordet värja (försvara). Vargeringsmännen var extramanskap som bönderna till en början skaffade på frivillig väg. Från 1718 skulle vargeringsmännen införas i rullan. Redan 1719, då Stora nordiska kriget led mot sitt slut, kunde de dock uteslutas ur rullorna.

Inte förrän 1741 blev det återigen aktuellt att tillsätta vargeringsmän. Denna gång blev bönderna skyldiga att skaffa fram dem. Ingen utskrivning av vargeringsmän skedde efter 1808 och vargeringen upphörde slutligen 1811.

Rullor över vargeringsmännen återfinns i samlingen “Rullor 1724 -“och där under respektive regemente. Där bildar de en särskild rulla. Uppgifter om vargeringsmän kan i enstaka fall även finnas i regementsarkiven. Även hos landsarkiven förvaras rullor över vargeringsmanskapet.

Vargeringsmännen gavs samma nummer som den ordinarie soldaten vid samma rote. Däremot gavs de inget tillnamn, det vi idag kallar soldatnamn (t.ex. Rask, Bom, Tapper). Vargeringsmännen kunde också ersätta den ordinarie soldaten.

I rullorna finner vi de vanliga uppgifterna om ålder, landskapet han kommer ifrån, om han är gift eller ogift, om han kan ett hantverk. I förekommande fall finns anteckningar om varför han borde få avsked alternativt varför han inte skulle antas (”för liten”, ”för gammal”, ”blivit oduglig”).