Arkivpodden – Livet i staden under 1600-talet

Vilka olika källor finns det för att beskriva stadslivet under tidigmodern tid? Vad går det att få reda på om befolkningen i städerna?

Avsnitt 19 – 10 december 2021

Claes Westling från Riksarkivet i Vadstena berättar om källor som kan beskriva människor, händelser, byggnader och yrkesliv i städerna i äldre tid. Han tar oss med på en vandring i 1600-talets Vadstena i ett samtal med Jim Hedlund, Riksarkivet i Östersund.

Musik: ES_As The Years Go By - Johannes Bornlof

Lyssna på avsnittet (öppnas i soundcloud)

Transkribering av avsnittet

Claes Westling läser högt
En vårdag 1666 klev 6-åriga Anna Lorentzdotter ut genom ytterdörren
till huset där hon bodde på Bakgatan i Vadstena. Hon var iklädd en
lång klänning i en dov färg med en ljus krage och vitt förkläde, enligt
tidens mode. Kläderna hade hennes pappa Lorentz Nilsson sytt, han
var skräddare. Lorentz Nilsson var också vald rådman i Vadstenas råd,
vilket betydde att han tillsammans med elva andra män utgjorde
stadens domstol (rådhusrätt) och styrelse (magistrat) som regelbundet
sammanträdde på stadens rådhus.
Årets första fjäril fladdrade förbi Anna upp mot hennes hus. Hon tänkte
att det var bra att det var just en citronfjäril som var den första hon såg.
Då skulle det bli mycket smör att äta i år, hade hon hört.
Anna vek av runt hörnet mot torget och hoppade fram utmed ena sidan
av torget. Då hon tittade åt höger såg hon det stora rådhuset där
hennes pappa brukade gå på möten. Ibland gick han till rådhusets
källare som också var krog. Framför rådhuset stod skampålen eller
kåken där folk ibland kunde stå fastbundna. Bakom rådhuset bodde
bödeln tänkte Anna med en rysning.
Hon fortsatte sin vandring uppför Storgatan till guldsmeden Henrik
Larsson och hans hustru Maria med alla barn. Deras dotter Sanna var
tre år äldre än Anna och hon stod på gatan utanför huset. Hon slog
följe med Anna uppför Storgatan. De bestämde att de skulle gå ner till
sin lekkamrat Kerstin nere vid vattnet för att leka.
Det var besvärligt för de små flickorna att gå på de stora gatstenarna
med sina tunna skinnskor som Olof Skomakare på Rännevallen hade
tillverkat av kalvskinn. De fnittrade hejdlöst då de vinglade på stenarna
när de passerade lantmätaren Ambjörn Larssons gård. De tog
vattengränderna ned mot Vättern, alltså de vägar som hade planerats
för att snabbt få upp vatten vid en brand i centrum: UrvädersgrändRådmansgränd-Ljungagränd. Nere på Sjögatan strök de utmed
gården där majoren Gustaf Gyllengranat och hans fru Hermica
Gerstendorff bodde. De vinkade åt dottern Christina, 12 år, som
hängde tvätt. Hennes pappa var chef för den artilleriförläggning som
nu fanns på det stora slottet i Vadstena.

Musik: ES As the Years Go By av Johannes Bornlof spelas
Introduktion
Jim: Hej och Välkomna till Arkivpodden och serien ”Dokumenten
berättar”. Jag heter Jim Hedlund och vi sänder som vanligt från vår
arkivstudio på Arkivvägen 1 i Östersund.
Idag har vi besök av Claes Westling, doktor i historia och förste
arkivarie vid Riksarkivet i Vadstena. Välkommen hit Claes!
Claes: Tackar! Tackar!
Jim: I inledningen vi nyss hörde fick man en ganska målande bild av
staden Vadstena vid mitten av 1600-talet. Eller hur?
Claes: Ja det här var en rekonstruktion av vardagslivet under några
timmar i en svensk stad i historien. I detta fall Vadstena ca 1660.
Den korta texten bygger på källmaterial. Utan arkivkällorna skulle vi i
stora stycken få gissa hur livet tedde sig förr i världen. Men genom
att använda dem kan vi upptäcka häpnadsväckande detaljer om ett
liv som vi många gånger har snäva föreställningar om.
Jim: Jaaa! Där kom det! Kära lyssnare. Arkivens källor visar vägen!
Kära lyssnare idag ska vi alltså tala om hur man kan forska om
städer och om vilken information man kan få fram ur olika arkiv.
Det här är ju något som ligger dig varmt om hjärtat. Varför det?
Claes: Jo men vardagshistoria och hur livet var förr för ”vanligt folk”
är det som jag tycker är mest spännande. I den här podden dyker vi
ner i källor från städernas historia. Arkivmaterialet berättar om de
människor som levde i staden och om de som besökte den av olika
skäl.
Jim: Tycker du inte att staden som norm tar nog med plats i dagens
samhälle? Allting utgår ju idag från stadens perspektiv, inte minst
från vår huvudstad. Det är ju många ute i landet som inte känner så
stor gemenskap med storstan.
Claes: Men så har det inte alltid varit Jim. För 200 år sedan bodde
ca 90 procent av Sveriges befolkning på landet. I dag är förhållandet
i princip det omvända. Skärningspunkten mellan de båda kurvorna
inträffade under 1930-talet. Men även om våra förfäder bodde
landsbygden så hade de ändå en relation till någon stad och den
staden påverkade dem alltid på något sätt.
Städerna i historien har med dagens mått mätt varit små. Men städer
har alltid dragit till sig besökare, inte minst under marknader. Det här
gör att forskaren inte bara hittar stadens egna invånare i dess arkiv.
Alla som hade ärenden dit kan dyka upp i domstolsprotokollen eller
som dopvittnen i födelse- och dopböckerna.
Jim: För de oinvigda i arkivens värld måste du nog kort förklara vad
dessa domstolsprotokoll och födelse- och dopböcker är för något,
och var man kan hitta dem.
Claes: Domstolsprotokoll fångar upp mycket av det som hände, det
handlar om affärer, tvister, brott som har begåtts och på det sättet
kommer det fram mycket om vardagslivet och om vilka kontakter
man hade. De återfinns tex i Tingslag och Rådhusrätter. Likaså är
det med födelse- och dopböckerna där man ser vilka som var
inbjudna till ett barndop. Och Födelse- och dopböcker ingår ju i
Kyrkoarkivens serier.
Jim: Idag finns det stora skillnader mellan stad och landsbygd. Men
hur har det sett ut rent historiskt?
Claes: Ja, på många sätt avviker städerna från landsbygden. Från
medeltid och långt framöver var dessutom det tyska eller utländska
inflytandet mycket stort i våra städer och det är ingen slump att stora
städer som Stockholm, Göteborg, Malmö, Karlskrona och Norrköping
alla haft eller har en särskild tysk församling
Jim: Nu tänker jag på tyska handlare som slog sig ner på strategiska
platser för sin verksamhet. Är jag rätt ute då?
Claes: Ja visst. Många gånger möter man också förenklade
beskrivningar av historiska städer i hela Europa
som små och lantliga. Med dagens mått var nästan alla städer
småstäder i historien. Till exempel visar forskning att de
tyska senmedeltida städerna hade en genomsnittlig
befolkning på ca 400 invånare.
Musik: ES As the Years Go By av Johannes Bornlof spelas
Jim: Städer med en befolkning på ca 400 invånare känns ju för
dagens människor mer som byar.
Claes: Så är det förmodligen. När Gustav Vasa blev kung hade
Stockholm, som landets största stad, antagligen en befolkning på
runt 6 000, en siffra som ingen av landets övriga städer nådde upp till
under tiden fram till 1650. Vid 1600-talets början var huvudstadens
folkmängd uppe i knappt 9 000, men steg kraftigt under århundradet.
Nutida svenska storstäder som Göteborg och Uppsala hade år 1800
omkring 13 000 respektive ca 5 000 invånare. Och vid förra
sekelskiftet bodde ca 14 500 personer i Linköping och 12 000 i
Västerås.
Jim: Ja, det låter inte så mycket faktiskt.
Claes: Nej, men även runt om i Europa var städerna små med
dagens mått. Men invånarantalet säger inte allt om en stad. Precis
som idag drog de historiska städerna till sig besökare året runt.
Under veckomarknader och större händelser ökade antalet
människor i städerna många gånger om. Under medeltiden var de
sprudlande mötesplatser, till exempel under de välbesökta
helgonfesterna som också gav tillfälle att hålla stora marknader och
samtidigt andra möten: Brittmässan, Mickelsmässan, Mårtensmässa,
Tomasmässan, Valborgsmässan med flera. Det här har gett upphov
till begreppet mässa i dagens språkbruk, en arrangerad större
sammankomst
Jim: Nu tänker jag på Astrid Lindgrens ”Emil i Lönneberga”, då de
besöker Vimmerby marknad. Även om det nu kanske inte är en
större stad så var det en sprudlande mötesplats med stor
marknadsstämning.
Claes: Ja och städernas roll som mötesplatser har självfallet hållit i
sig genom historien och är ju i högsta grad giltig i dag. Den gamla
Olofsmässomarknaden i Skänninge är en av våra äldsta levande
marknader. Under några dagar i augusti uppskattar man att omkring
120 000 personer numera besöker den gamla staden som i dag har
en befolkning på ca 3 400. Så även om våra förfäder bodde på
landsbygden så hade de som sagt ändå en relation till någon stad
och den staden påverkade dem alltid på något sätt.
Jim: Fascinerande. Jag vet att Gregoriusmarknaden i Östersund har
nästan en tusenårig historia. Och så har vi ju Jokkmokks marknad
med en fantastisk kulturell historia.
Men Claes… Om man nu vill ta reda på mer om ”sin stad”; Vad är
det första du skulle råda den personen?
Claes: Det beror ju på vad man vill veta om staden, men om det
gäller själva befolkningen, så skulle jag börja med att titta i kyrkans
husförhörslängder när de finns, där alla fördes in, vuxna och barn.
Städerna bestod först och främst av handelsmän och hantverkare
med hushåll. Men också av präster, skolfolk, arbetsfolk, fattiga, folk
knutna till eventuella statliga anläggningar, till exempel förvaltningen,
militären, omsorgen eller manufakturer, samt människor utan bostad
som rörde sig runt i landet.
Jim: Kan du bjuda oss på ett ”riktigt” exempel på en handelsman
eller kanske en hantverkare?
Claes: Absolut… I Vadstena fanns till exempel handelsmannen
Erland Svenssons bevarade räkenskaper från 1600-talets mitt. Det
här är mycket ovanligt. Han handlade bl.a. med Eksjö, Jönköping,
Stockholm, Göteborg och Bergslagen varorna var oxar, textilier, lax,
sill, torrfisk, tobak, kryddor, papper, vin, silke, odlingsfrön, spannmål,
malt, fläsk, humle, smör, ädelmetaller, vapen med mera
Jim: Ja, vad spännande! Men du nämnde ju ett begrepp förut: ” att
söka burskap”, vad menas med det?
Claes: Jo, borgerskapet var kärnan i de gamla städerna. Och en
borgare var en person som ansökte om burskap, det villa säga att
söka tillstånd till att bedriva handel eller hantverk, i staden. Det var
inte bara att slå sig ner i en stad och sätta upp ett garveri. För att få
burskap krävde ”Stadslagen” att man skulle vara född inom
äktenskapet, ha ett gott rykte och vara ordentligt yrkesutbildad. Det
särskilda systemet kring borgarna och burskapet har skapat
arkivhandlingar som kan finnas kvar, främst i städernas egna arkiv.
De heter magistrat och rådhusrätt, eller något liknande.
Jim: Okej och utifrån dessa källor har du nu uppfattning om
Vadstenas näringsliv såg ut vid mitten på 1600-talet ?
Claes: Ja, på ett ungefär… År 1650 fanns det i Vadstena minst 77
stycken verksamma hantverkare, bland annat två konterfejare och
två bårdskärare…
Jim: Oj, oj, oj! Förlåt att jag avbryter dig men vad är det för yrken?
Claes: Jo! Konterfejare var alltså porträttmålare och bårdskärare
var kirurger. Jag fortsätter; det fanns alltså två porträttmålare och två
kirurger, men även fem guldsmeder, en pistolsmed och femton
skomakare.
Jim: Femton skomakare???
Claes: Javisst, och det visar ju på att det fanns ett behov för det.
Statens starka närvaro i många städer, som Vadstena, i form av
hospital, residens eller militären, ökade närvaron av hantverkare,
ibland specialister som arbetade vid slott eller militära anläggningar. I
Vadstena hade kronan en egen murmästare som hette Frans
Reimers.
Jim: Det här är ju verkligen intressant. Men du Claes… Bara en
fråga: Hur stor var Vadstena?
Claes: Här bodde ca 1200 personer ungefär.
Musik: ES As the Years Go By av Johannes Bornlof spelas
Jim: Det är ju helt otroligt vad du har fått fram intressant information
ur dessa arkiv…
Det här är ju en guldgruva för både historienördar och inte minst för
skolan. Tala om källkunskap! Jag själv gillar ju att titta på gamla
kartor och när jag kollat på gamla stadskartor så ser man även att
tomterna ofta har odlingar och kålhagar mm. Det liknar ju faktiskt
mera små bondbyar än handelsstäder.
Claes: Javisst, men jag tycker det är fel att ha förenklade
föreställningar om de svenska städerna som små och ”bonniga” i
historien. Det är för övrigt en bild som man ofta möter i litteraturen än
i dag. Det påtagligt lantliga inslaget med djur och odling var naturligt i
alla äldre städer, även i storstäder som Paris eller Venedig. Det var
nödvändigt att ha en viss självhushållning även i städerna. Den
skarpa skillnaden i den fysiska miljön mellan stad och landsbygd som
vi upplever i dag, fanns inte på samma sätt förr.
Jim: I mina öron så låter det egentligen lite trevligare med ett mer
lantligt inslag i stadsbilden. Jag tror vi människor skulle må lite bättre
av det… Men Claes, du har ju visat på Vadstena som exempel.
Vadstena är ju en gammal stad men om man bor i eller är
intresserad av en yngre stad är det samma typ av arkiv som gäller då
med?
Claes: Ja då, samma arkiv Kyrkoarkiv i städerna - kyrkans
folkbokföring som vi pratade om tidigare måste ändå betraktas som
det mest heltäckande källmaterialet då man vill kartlägga personer i
historien. En hel del städer har flera församlingar, något som ofta har
ökat med tiden. I städerna har de gamla helgonnamnen på
församlingarna stannat kvar i större utsträckning än på landsbygden:
S:t Olai i Norrköping, S:t Petri i Malmö, Mariakyrkan i Sigtuna eller S:t
Peder i Lödöse etcetera.
Jim: Väldigt vackra församlingsnamn.
Claes: Ja, verkligen. Domstolsprotokollen har vi pratat om tidigare.
De tillhör de mest innehållsrika arkivhandlingarna vi har. Om man är
intresserad av sin hembygd, finns här en guldgruva. Ofta är
myndigheternas dokumentation fåordig och rätt så knapp och har
karaktären av längder: längder över födda, avflyttade, skattskyldiga
etc.
Domstolsärendena däremot tvingar fram beskrivningar av det lokala
livet. I Vadstena dömdes borgaren Olof Andersson sommaren 1642
för att på gatan drucken ha misshandlat en liten pojke som tjänade
hos Jon Skräddare. Rätten undrade”…hwad för klatta stycke (usel
sak) det var på ett litet barn så bewijsa sin mandom …” och dömde
Olof till 12 daler i böter. Ett annat exempel är en inkommen handling
från Lovisa stad till Växjö stad magistrat från 1770. I brevet skriver de
om brännmästaren Johan Carl Besekell i Sarvlax, Pernå socken,
som eftersöker sin hustru Kerstin som han tror är anställd hos
häradshövding Jeremias Wallens i Växjö.
Jim: Sarvolax ligger inte det i Finland?
Claes: Jo det handlar ju om en försvunnen hustru i finska riksdelen
som eftersöks i Växjö. Har hon rymt från sin man? Eller är det här
bara ett uttryck för att folk kunde tvingas söka sig långt bort för arbete
och att man hade svårt att hålla kontakten?
Jim: Spännande.
Claes: Och bouppteckningar är en fascinerande kulturhistorisk
katalog över vad som fanns i hushållen. Den kan finnas bevarade
från 1600-talets första hälft till och med. De visar ju vilka arvingar
som fanns. I Arboga rådhusrätts arkiv hittar man till exempel
bouppteckningen och arvsdelningen efter borgmästaren Hindrich
Barckhuusen, från 1670-talet. Hindrich Barckhuusens hustru hette
Margareta Jönsdotter och de övriga arvtagarna var (mågen)
Reinholdt Höijer, (mågen) bergsfogden Bastian Geijer,
borgmästaren Hans Barckhuusen och jungfru Margareta
Barckhuusen.
Jim: Ja, vad kan det stå i dessa bouppteckningar? Har du några
exempel?
Claes: Ibland är det en genomgång av olika rum som ger en
beskrivning av bostadsmiljön Det finns bouppteckningar från den här
tiden som beskriver husen, storstuga, kök och sätestuga
i bostadshuset. Dessutom dräng- eller nattstuga (troligen ett eget
hus), brygghus, gatubod (som man sålde varor från), den andra
boden, källaren och så vidare.
Även inredning: fina väggbonader, ”takdräkten”, alltså
tygbeklädnaden i taket, tavlor och kopparstick. Dessutom fina skåp,
kistor och bänkar med flamländska dynor. Och varulager, rött, blått
och grönt tyg av fin kvalitet liksom silverfärgat silke.
Att det till exempel fanns russin, kardemumma, nejlikor, muskot, anis
och sviskon att köpa liksom fröer till morötter, gurka och lök. En
guldsmed ägde två guldkedjor (om sammanlagt ca 250 gram),
föremål av silver (minst 6,5 kilo), av tenn, malm, koppar och mässing,
2 hästar, 2 oxar, 8 kor, 10 får, 5 svin. Det livsmedelsförråd som tagits
upp innehöll ost, fläsk, smör, mjöl, malt, humle samt fisk: långa,
torsk, strömming och gädda.
Jim: Vad häftigt! Man kan ju bygga upp en hel bild av ett hushåll
utifrån dessa bouppteckningar. Tala om research för författare eller
filmmakare!
Claes: Javisst. Man räknar ju verkligen upp allt som fanns i hemmet.
Men tänk om man skulle göra så idag. Vilket straffarbete!
Jim: Ja. Bara i barnrummet skulle de ju få skriva ner mer än tusen
saker…
Claes: Ja. (skratt)
Jim: Det är så härligt att höra på dig. Du är både kunnig och
inspirerande. Efter det här vill man ju dra igång och forska själv…

Musik: ES As the Years Go By av Johannes Bornlof spelas

Jim: I början fick man ju höra exempel om stadsmiljön i Vadstena.
Kan du inte berätta lite mer om hur det såg ut i Vadstena?
Claes: Jo, sexåriga Anna som vi träffade i början av programmet
bodde i ett hus som var en våning högt, men stort, nära 20 x 10
meter, med sex fyrkantiga fönster mot gatan. Det var byggt av
timmerstockar och rött, med grästak och två skorstenar.
Huset hade en portgång från gatan rakt genom huset, som ledde in
till gården. Mitt inne i portgången fanns ingångar i huset åt båda håll.
Till höger från portgången trädde man in i en stor sal med två mindre
kammare bakom. Till vänster kom man in i köket med bord, stolar
och bänkar. Från köket såg man in i sätesstugan där det fanns fina
väggbonader, takdräkten, alltså tygbeklädnaden i taket, tavlor och
kopparstick. Dessutom fina skåp, kistor och bänkar med flamländska
dynor. Från sätestugan kom man in i kammaren, båda rummen vette
mot husets framsida. De här uppgifterna fanns genom
bouppteckningar och ritningar hos lantmäteriet.
Anna bodde inte långt från Slottet som var 100 år gammalt på
hennes tid, byggt på initiativ av Gustav Vasa.
Jim: Men är det inte där som Riksarkivet i Vadstena finns?
Claes: Jovisst, sedan slutet av 1800-talet finns Riksarkivet i
Vadstena på slottet med arkiv från hela Småland, Öland och
Östergötland. Arkiv som är öppna för forskning med mera.
Jim: Ja, ni har verkligen en pampig arkivbyggnad!
Claes: Javisst och det finns otroligt mycket att hitta om man tar sig
tid att leta. Men jag ska inte bara göra reklam för Riksarkivet. Vi har
ju även till exempel Lantmäteriets helt fantastiska kartskatt som nu
ligger gratis på nätet. Många kartor har beskrivningar som hjälper till
ytterligare att lägga ett historiskt pussel.
Och så har vi ju dagstidningar som faktiskt också är tillgängliga på
samma sätt i stor utsträckning.
Jim: Säger dagstidningar nåt speciellt om staden? Vart vänder man
sig då?
Claes: Ja det gör de faktiskt. Kolla in Kungliga bibliotekets hemsida.
Och så har vi ju kommunernas arkiv om man är särskilt intresserad
av de senaste 150 åren.
Jim: Ja, har du några exempel vad man kan hitta i Kommunarkiven?
Claes: Ja det är inte lite det. Handlingar om bebyggelse, fattigvård
eller skolbetyg från kommunens skolor är bara några exempel.
Jim: Kära lyssnare… Nu vet ni vart man kan vända sig om ni blir
nyfikna på att forska lite själva - på er hemort..
Nu måste Jag bara få tacka dig Claes för ett jätteintressant
poddavsnitt!
Claes: Tack själv! Att forska om städer är jätteintressant! De flesta
släktforskare kanske inte hittar någon stadsbo bland sina direkta
förfäder, men städerna berörde dem alla. Människor behövde då och
då åka till städer i olika ärenden. Många hade även anhöriga i
staden.
Jim: Javisst! Och när ni kommer till Vadstena för den stan borde
varje svensk besöka någon gång, då ska ni även besöka Riksarkivet.
Skulle det då vara så att ni är intresserad av hur man kan forska om
städer; så fråga efter Claes. Det kommer då jag att göra.
Claes: Ja, är ni i Vadstena är ni naturligtvis välkomna!
Jo! förresten jag glömde säga en sak. Om ni är intresserade så kan
ni gå ut på Nationella Arkivdatabasen och kolla vad det finns för arkiv
för den plats som du är intresserad av.
Jim: Tack än en gång Claes Westling! Du är så välkommen åter
igen… Tack alla som lyssnar och fortsätt att följa oss, det kommer
snart mer intressanta poddar. Klart slut från arkivstudion i Östersund!

Musik: ES As the Years Go By av Johannes Bornlof spelas