Katastrofberedskap och restvärdesräddning

Restvärdesräddning är en del i katastrofberedskapen och innebär att minimera skador efter en katastrof, till exempel efter släckning av en brand eller vattenläcka.

När det värsta händer måste man agera snabbt, då är det viktigt att ha en handlingsplan för hur man kan minimera skaderisken. Det är viktigt att vara förberedd på hur man kan gå tillväga för att rädda arkivmaterial undan skada, eller hur man begränsar skadan som redan uppstått. Med rätt insats, till exempel genom evakuering, sortering, dokumentation, frysning, packning och torkning, ökar chanserna för att tillståndet inte förvärras.

Vid en hög relativ fuktighet kan mögel uppstå redan efter 48 timmar, om vattenskadorna är omfattande kan man vinna tid genom att frysa materialet – för att undvika mögelutveckling. Vissa material, såsom elektroniska informationsbärare, glasplåtar, pergament och sigill, är dock väldigt känsliga för frysning och bör därför lufttorkas omedelbart.

För att kunna agera snabbt vid en mindre vattenolycka, eller initialt vid en katastrof, kan man vara förberedd genom att ha en avsedd plats för akututrustning, t.ex. i en mobil akutlåda, akutvagn, akuttunna eller ett katastrofförråd. En akuttunna bör förvaras lättillgängligt och innehålla utrustning för att snabbt kunna stoppa eller avgränsa en vattenolycka där arkivmaterial kan skadas. Vid akuttunnan kan man även ha en utskriven handlingsplan med information om utrustningen, kontaktlistor, checklistor och ritningar över lokalen m.m.

Med en god beredskap och rätt konserveringsåtgärder kan stora värden räddas.