Till innehållet

Heraldik och statssymboler

Riksarkivet har ansvar för att heraldiska vapen och symboler, som syftar på staten eller statsmyndigheter, utförs i enlighet med heraldiska normer samt att regelverket som styr deras användning följs.

Riksarkivet verkar även för god kommunal heraldik, bland annat genom utredningar och rådgivning. I Riksarkivets uppdrag ingår även att komponera nya vapen för statliga myndigheter och andra offentliga aktörer, verka som tillståndsmyndigheters obligatoriska remissinstans i varumärkesfrågor samt vårda heraldiska traditioner och främja kunskap om heraldik.

För att ett märke ska kunna definieras som ett heraldiskt vapen måste det vara unikt samt komponerat i enlighet med urgamla heraldiska regler. Heraldiska vapen återges oftast på medeltida sköldar vilket betyder att ett märke avbildat på eller i form av en sköld sannolikt kan vara ett vapen.

Ett vapen avbildas vanligtvis på en sköld. Ett fullständigt vapen kan ha även andra beståndsdelar, exempelvis en hjälmprydnad, en hjälm (vars funktion är att bära hjälmprydnaden) samt ett hjälmtäcke. Vapen för Svenska Heraldiska Föreningen. Teckning Davor Zovko.. Davor Zovko, Riksarkivet. CC BY 4.0

Heraldiska regler fastställdes och utvecklades redan under medeltiden. Av utrymmesskäl kan de inte redovisas här men det kan nämnas att de är tämligen strikta och att de i princip styr samtliga detaljer i en vapenkomposition. Trots det så möter heraldiska vapen nutidens höga krav på effektiv visuell kommunikation bättre än logotyper. Till skillnad från logotyper vilkas former, färgnyanser, proportioner och orienteringar alltid är ”frusna” och exakt definierade, kan vapen varieras efter konststilar och konstepoker samt anpassas till olika användningsområden, material och behov.

Endast ett vapens blasonering, det vill säga beskrivning av vapnets innehåll är oföränderlig. Hur innehållet återges i bild beror på konstnärens inspiration, tongivande konststil eller kontext i vilken vapnet används. Att kunna återge en och samma blasonering (det vill säga ett och samma vapen) i olika former, konststilar och tekniker är grundbulten i heraldisk konst. Många anser att det är just tack vare den flexibiliteten som heraldiken har överlevt i nästan tusen år, genom olika epoker, influenser och modesvängningar. Ett vapen blir aldrig omodernt, förlegat eller inaktuellt.

Två versioner av Sveriges stora riksvapen. Till vänster en äldre, mer detaljerad illustration med rikligt utsmyckad kunglig mantel och kronor, samt två lejon som håller i vapenskölden. Till höger en modernare och stilrenare version med liknande element som kunglig mantel, kronor och lejon, men med enklare färgsättning och design.
Ett och samma vapen kan avbildas i oändligt många stilar, konsttekniker och material. Tack vare den flexibiliteten har heraldiken överlevt i nästan tusen år och kan än idag anpassas till olika stilepoker, konststilar, modesvängningar och den moderna kommunikationens behov: två versioner av Sveriges stora riksvapen. Teckningar Brita Grep (1917) och Henrik Dahlström (2014).. Riksarkivet. CC BY 4.0

Till en början syftade det heraldiska vapnet på en person eller en släkt men mycket tidigt förde även riken och städer vapen. Förutom stora och lilla riksvapnet har vi i Sverige vapen för landskap, län, kommuner och stift. Myndigheter och militära enheter har också vapen. Varje vapen kan användas i form av en s.k. vapenflagga (en kvadratisk flagga på vilken sköldemärket återges).

Fyra olika heraldiska symboler i färg. Från vänster: ett landskapsvapen med en svart grip på gul bakgrund, ett länsvapen med en kunglig krona och röda sparrar på vit bakgrund samt en blå örn och röda flammor, ett kommunvapen med tre gula liljor på blå bakgrund under en murkrona, och en vapenflagga med ett blått fält innehållande tre kronor av ekblad och ekollon.
Landskaps-, läns- och kommunvapen samt en vapenflagga. Bilderna visar Sörmlands landskapsvapen (a), Örebro läns länsvapen (b), Enköpings kommunvapen (c) samt Blekinges vapenflagga (d). Teckningar Vladimir A. Sagerlund.. Riksarkivet. CC BY 4.0

Lagar och förordningar som styr den offentliga heraldiken