Arkivpodden – Den som dricker tänker inte

Under året 1922 fick både män och kvinnor rösta om Sveriges alkoholpolitik i landets första folkomröstning. Valet stod mellan totalförbud mot alkohol eller frihet under ansvar, och ett av resultaten blev inrättandet av Systembolaget.

Avsnitt 28 – 3 oktober 2022

Mia Nilsson berättar om den heta kampen inför Förbudsomröstningen och ger inblick i det fascinerande arkivmaterialet som finns i föreningsarkiv runt om i landet.

Medverkande: Mia Nilsson, Föreningsarkivet i Jämtlands län och Martin Ahlström, Riksarkivet.

Musik: E_S First Regiment March, Nico Dickens.

Lyssna på avsnittet (öppnas i soundcloud)

Transkribering av avsnittet

Anslag
Carita Rösler: I ett halvt sekel ha hundratusende svenska män och
kvinnor väntat på att få gå till en avgörande slutstrid för frihet från
rusdrycksslaveriet. Den dagen är nu inne! Må vi då alla vara
beredda! I detta verk finnes rum för den åldriges levnadsvishet,
för ungdomens flammande rättfärdighetskänsla,
för den mognade mannens målmedvetna kraft
och för kvinnornas omsorg om hemmets och barnens intressen!
Fram till arbetet, till seger!
Undertecknat
Förbundsvännernas Rikskommité
Källa: tidningen Förbudsomröstningen nummer 1, utgiven av
Förbudsvännernas Riksförbund. Föreningsarkivet i Jämtlands län

Martin Ahlström: Hej, och välkomna till Riksarkivets podd
Dokumenten berättar som spelas in i vår studio på Riksarkivet i
Östersund. Jag heter Martin Ahlström och är arkivarie här. Med mig i
studion idag har jag Mia Nilsson, arkivarie på Föreningsarkivet här i
Jämtlands län, välkommen!
Mia Nilsson: Tackar! Hej!
Martin: Du är ju ett känt namn för våra lyssnare, för du var ju med
och startade den här podden för två år sedan när du jobbade i
Riksarkivet. Men nu jobbar du på Föreningsarkivet, som håller till i
samma hus som oss. Ett arkiv som specialiserar sig på att ta tillvara
och tillgängliggöra alla möjliga sorters föreningars arkiv i Jämtland
och Härjedalen.
Mia: Ja, Föreningarna var väldigt viktiga aktörer i
samhällsutvecklingen Sverige på 18 – 1900-talet, och det är en viktig
uppgift att ta hand om deras arkiv för att man ska få en så fullständig
bild som möjligt av Sveriges historia. Föreningsarkiven ger mycket
information om vårt samhälle som man inte kan hitta i de statliga
myndigheternas arkiv.
Martin: och det finns Föreningarkiv eller Folkrörelsearkiv på många
platser i landet?
Mia: Ja, de finns i varje län?
Martin: Ja. I dag ska vi prata om något dagsaktuellt, eller kanske
evigt aktuellt – droger och missbruk.
Mia: Ja. Det temat är ju inte nytt precis. Droger och framförallt
alkohol är ju något som folk har dragits till och använt i alla tider. Och
idag ska det handla om när man i Sverige för exakt 100 år sedan tog
ett krafttag mot alkoholen och gjorde en folkomröstning om totalt
förbud av försäljning av alkohol.
Martin: Det är det kanske inte så många av våra yngre lyssnare som
känner till?
Mia: Nej, kanske inte. Det var dock en stor sak då, och många
många var engagerade runt om i landet. Det kom också att påverka
dels alkoholpolitiken dels nykterhetsrörelsen under många år framåt.
Martin: Ja, det kan man ju förstå. Tänk om någon i dag skulle lägga
fram förslaget att stänga Systembolaget… och alla annan
alkoholförsäljning…
Mia: Ja, det skulle nog ingen politiker våga göra idag. Men det
skedde för 100 år sedan. Jag ska prata om 100 årsminnet av
Sveriges första folkomröstning som handlade om Ja eller nej till ett
totalt förbud av rusdrycksförsäljning. Eller Förbudsomröstningen som
den kom att kallas.
Martin: Ja, den omröstningen har jag ju hört talas om. Du har med
dig flera dokument – vad är det för något?
Mia: Det är dels en insamlingslista från lokalföreningen Hjerpe Skans
en IOGT-förening från Järpen, i Åre kommun, dels en
propagandaaffisch från Nej-sidan.
Martin: Det är en riktig propagandaaffisch! Den är väldigt röd över
lag och påminner ganska mycket om något som skulle ha kunnat
komma från en kommunistisk folkrörelse eller liknande. Det står så
här på den:
Den 27:e augusti sker förbudsomröstningen. Tänk noga efter om ni
på edert ansvar vill taga ett förbudsexperiment i vårt land.
Mia: Motivet är en trehövdad svart orm, lite lik en hydra kanske.
Ormen kan ju även stå för domedag och elände. På själva ormarna
står budskap som: spioneri, skräckvälde, angiveri. Och under står
det: Tänk först, rösta sedan Nej!
Man får tänka sig för lite i den här historien - det är lätt att uppfatta
slagorden som Ja eller nej till sprit! Men det var ju Ja eller nej till
förbud. Det kan lätt bli lite snurrigt annars.
Martin: Det andra dokumentet handlade om insamling. Till vad?
Mia: Nykterhetsorganisationerna hade då 1922 länge förespråkat ett
förbud mot alkohol, då man menade att det var den enda vägen för
att stävja det utbredda missbruket.
När väl beslutet om en folkomröstning kom insåg organisationerna
att man det var snabba ryck, det var i princip en sommar de hade på
sig att propagera inför omröstningen. Eftersom IOGT redan var
organiserade var man snabbt i gång att samla in stora mängder
pengar för att kunna trycka upp och sprida olika typer av propaganda
som vykort, tryckta tal och skicka föredragshållare runt i landet.
Martin: Som en slags valrörelse. Det står ju många namn här ser
man, vad står det…
Mia: Ja. De här listorna är ju fulla med personnamn i långa rader,
dels att de skrivit på dels hur mycket pengar de skänkt. Här kan man
ju faktiskt hitta igen sina släktingar, eftersom logerna är starkt
kopplade till byar och områden i städer så kan man rätt enkelt
eftersöka om ens släktingar tagit ställning i frågan. För Jämtlands del
ligger dessa listor förvarade i IOGT-distriktets arkiv, och i själva
arkivet är listorna inordnade efter namnet på den lokala föreningen.
Så det bör gå att hitta rätt lätt. På Föreningsarkivet kan man även få
hjälp att ta reda på vad den lokala föreningen hette. De kunde ju heta
rätt fantasifulla namn: Fjällrosen, Decemberblomman eller
Vikingalöftet!
Martin: Haha. Vikingalöftet! Vilket namn! Men vi kanske ska ta det
ifrån början? Varför hade vi ens en omröstning?
Mia: Jo, då kanske vi ska backa tillbaka ända till 1800-talets början.
Då konsumerade en genomsnittlig svensk nära 50 liter brännvin per
år!
Martin: Wow… det är ju nästan 1 liter per vecka!
Mia: Ja du hörde rätt. Hisnande. Man brände hemma och hade enkel
tillgång. Man startade ju gärna dagen med en liten hutt. Det finns
även exempel på att man kunde få betalt för arbete i sprit. Barn med
kolik som var otröjn som vi säger, alltså oroliga och svårtröstade
kunde i vissa hem få en bomullstuss dränkt i sprit. Ja, du hör det var
vanligt förekommande att man konsumerade brännvin helt enkelt.
Martin: Kanske inte så bra, var det inte svältår under samma tid?
Mia: Jo, det var just det. Man använde ju korn och potatis till att
bränna brännvin, så i mitten av 1800-talet så förbjöd staten
husbehovsbränningen som det hette. Det är ju bättre att man äter
gröt än dricker starkt, liksom.
Martin: Ja precis. Drack man mindre sedan efter det att
husbehovsbränningen förbjöds?
Mia: Ja, i slutet av 1800-talet var konsumtionen nere på under 10
liter, fortfarande mycket men betydligt mindre. Många, speciellt från
politiskt håll menade, att en onykter befolkning kanske inte var de
bästa arbetarna och så bra för landets utveckling.
Det kanske hade funkat längre tillbaka att ha en halvfull dräng eller
piga i arbete på gården, men en halvfull industriarbetare var kanske
inte lika eftertraktat och direkt farligt. Dels var det ju då lagstiftningen
som gav resultat, men också ett resultat av att olika nykterhetsorganisationer startat upp verksamhet.

Martin: Hur illa var det egentligen med spriten hemma i stugorna?
Mia: Det är svårt att säga. Det här med spritförbrukning eller
missbruk är ju inte ens något som man pratar om idag direkt. Men
om man tittar på propagandan så ger ju den en viss bild. Jag har
med mig ett skillingtryck ifrån den här tiden. Jag kan läsa lite ur den
så får lyssnaren kanske en viss bild av hur det var i vissa hem?
Martin: Ja, gör det! Så får vi höra.
Mia: Så här illa kan det gå. Skillingtryck från den här tiden är oftast
rätt så sorgsna. Här kommer första versen:
I tolv år ålder en liten flicka,
med korg på armen mot krogen går.
Från hemmet hennes man järves skicka,
för att köpa brännvin man väl förstår.
I dryckeslaget därhemma sitter,
en rusig fader vid skövlad härd.
Bland höga drivor,
i kölden bitter,
går lilla Anna av hunger tärd.
Sedan förstår man under några verser att Annas mamma och
lillebror har dött något år innan och att nu är hon ute i den bistra
kölden och fryser ihjäl längs vägen. Hennes pappa ångrar sig då att
han har ställt till det så tokigt genom att använda alkohol på det här
sättet.
Sista versen lyder:
Var mer då jämmer, sorg och tårar,
i strömmar flyta oskyldigt blod.
Ja, brännvinsfloden fram pressar tårar.
Den tar förståndet, kraft och mod.
Mot yttre fiender till vårt rike
sig fordom väpnade varje män.
Mot denna fiende sig utan like,
drar vi nu oss ut i strid var och en som kan.
Martin: Ja du, det var ju inga muntra verser det där direkt…
Mia: Nej. Det var ju ett stort problem med spriten i samhället, så det
fanns en anledning till att debatten togs.
Martin: Ja och det var därför man tog aktion mot
husbehovsbränning, vid mitten av 1800-talet. Och så startade man
nykterhetsföreningar?
Mia: Ja, den största var den internationella föreningen IOGT,
egentligen International Order of Good Templars. Just här i Jämtland
var 1 invånare av 10 med i en lokalförening, alltså i en lokalförening
inom IOGT. Men sedan fanns det ju även andra typer av
nykterhetsorganisationer Vita bandet, Blå bandet osv. men de hade
klart färre medlemmar. Även frikyrkoförsamlingarna var ju för
nykterhet och bidrog också till ett nyktrare samhälle.
Martin: 10 % det är rätt många.
Mia: Man brukar raljera lite här i Jämtland och prata om
Godtemplarlandet och säga att det fanns en loge i varje by, och
riktigt så många var det kanske inte men inte långt ifrån. Däremot
fanns det nog föreningsmedlemmar i varje by. Men som sagt IOGT
var stora och fanns ju över hela världen. Ordspråket var också
”Världen är vårt fält”!
Martin: …och hur hänger det ihop med förbudsomröstningen?
Mia: Jo nykterhetsorganisationerna drev på i frågan om förbud, de
menade att mycket av det elände man såg i samhället kunde
härledas till konsumtionen av alkohol. Brottslighet, fattigdom, familjer
som splittrades, sjukdomar och för tidig död var några exempel på
som man menade att man skulle kunna komma till rätta med om man
förbjöd alkohol.
Vi har några fotografier i samlingarna från 1920-talet, där ser man
glada och engagerade ofta yngre medlemmar som åker runt på
lövade lastbilsflak, med stora skyltar som talar om Förbudsomröstningen. Tutande rullar de runt i olika byar och skanderar eller
kanske sjunger! Det var ofta ungdomar, eller de yngre i föreningen
som åket runt och propagerade för förbudet, delade ut information
om själva röstningen och påtalade vikten av att alla röstade. Jag
tänker att det var lite nästan rusig stämning – att nu, äntligen ska vi
nå målet! För det var det ju – ett stort mål, men det var inte deras
förtjänst att det blev en omröstning i frågan.
Martin: Nähä, vems förtjänst var det då?
Mia: Riksdagen tillsatte en Nykterhetskommitté 1911 med 11 stycken
ledamöter varav 8 stycken faktiskt var förbudsvänner, som man sa.
Det vill säga att de var för ett förbud. De fick i uppdrag att utreda
frågan kring spritförsäljningen i Sverige, skulle man införa en rejäl
begränsning i form av eller införa ett totalförbud eller vad?!
Martin: Kom de fram till något?
Mia: Jo, det tog lite tid för kommittén att arbeta. Det blev flera
delrapporter och de förordade ett förbud, men de var inte helt
överens inom kommittén.
Martin: Förbudsivrarna hade visst inte lyckats övertyga alla. Vad var
det man inte var överens om?
Mia: Den mest tongivande nej-sägaren i kommittén hette Ivar Bratt.
Han var läkare och liberal politiker, han trodde inte på att alkoholism
var en sjukdom. Han menade att alkoholmissbruk handlade mer om
imitation och umgänge. Alltså man socialiserades in i ett negativt
beteende, men om man kunde styra hur och var människor drack sin
sprit så skulle man kunna begränsa skadeverkningarna menade han.
Han trodde heller inte på idén att höja priserna, utan menade att
konsekvensen då enbart skulle bli att fattiga människor skulle bli
ännu fattigare då de ändå skulle fortsätta köpa sprit oavsett pris.
Martin: Hade han något förslag på hur man borde göra?
Mia: Han tycktes redan ha en färdig modell kan man säga. Den hade
han infört i Stockholm 1914, under kristiden - det rasade ju ett
världskrig även om Sverige inte var indraget så påverkades vi ju med
ransonering bland annat.
Modellen var inte hans egen idé, utan en som Göteborgs stad infört
redan 1865. Det handlade om individuell ransonering med en form av
motbok där varje köp noterades, kallat Bratt-systemet efter honom
själv. Alla köp skulle göras hos ett systembolag, som hade ensamrätt
på försäljning av brännvin alltså utskänkningsrättigheter. De som
drev systembolag fick inte gå med vinst, skulle hålla ljusa och rymliga
lokaler med matservering. Gästerna skulle uppträda städat, vara över
18 år och fick inte handla på krita.
Martin: Ok, skulle det begränsa alkoholförsäljningen totalt då?
Mia: Nej, motståndarna alltså de som var för ett förbud, menade att
all typ av ransonering bara skapade en illegal handel med sprit och
smuggelsprit så de var inte alltför imponerade. Det hade också blivit
tydligt under kristiden, där ransoneringen under kriget gjorde att just
den illegala handeln ökade totalt sett.
Betänkandet föreslog också att frågan borde avgöras i en folkomröstning men då på kommunal nivå eftersom det ännu inte var
instiftat allmän rösträtt.
Martin: Ja, men i själva verket blev det en betydligt större
omröstning…
Mia: Ja, det blev ju det. En del stora förändringar hann genomföras,
allmän rösträtt -en rätt stor förändring, och dessutom möjligheten att
genomföra folkomröstningar.
Martin: Men varför blev den en folkomröstning, och inte bara ett
beslut på politisk nivå?
Mia: Man hade lyssnat på Nykterhetskommitténs förslag, som
menade att en folkomröstning var det bästa, för att:
Varje person som deltar i en dylik omröstning kommer att känna, att
det kan bero på hans röst om lagen skall träda i kraft eller ej.
Man skulle bli personligt engagerad, välja att gå och rösta och
dessutom acceptera resultatet på ett bättre sätt om man själv fick
delta, till skillnad om Riksdagen bara beslutat.
Martin: Ok, och det lyssnade man då på eftersom det blev en
folkomröstning?
Mia: Ja, så var det. Datumet sattes till den 27 augusti 1922.

Martin: Jaha, men hur hänger då allt detta ihop. Dokumenten du har
med dig till exempel…
Mia: Jo, när beslutet om en förbudsomröstning till sist var fattat så
hade ju nykterhetsrörelsen ett övertag, i och med att de redan var så
välorganiserade. Runt om i landet fanns lokala föreningar och över
de ett övergripande krets-, distrikts- och rikssystem. De kunde ju
direkt börja jobba och prata sig varma för ett ja till förbud. Dessutom
bildade de snabbt en helt ny rikstäckande organisation –
Förbudsvännernas Rikskommitté. Här samlades man brett över linjen
- både nykterhets-, kvinno- och frikyrkorörelsen. Och den blev en
slags propagandamaskin för Ja till förbud-sidan.
De behövde snabbt få in pengar för att kunna trycka upp texter för
agitation, affischer och skapa föredrag och alltsammans skulle
spridas till lokalföreningarna som skulle stå för själva lobbyingen.
Därav alla insamlingar där i princip allt gick in i Rikskommittén som
förädlade pengar till arbetsmaterial till massorna.
Martin: Ok, men hur var det med nej-sidan?
Mia: De var ju inte lika välorganiserade, men var många och hördes
också i debatten. De hade ju också ett tydligt, utprövat alternativ -
Brattsystemet. Varför förbjuda, när vi kan begränsa? Det bildas även
här en riksorganisation, Landsföreningen för nykterhet utan förbud
som samlade nej-sägarna. Man såg möjliga medlemmar bland dem
som hava ett personligt intresse av rusdryckshanteringens
bevarande. Alltså handlande, bryggeri- och hotellägare.
Generellt kan man säga att Nej-anhängarna återfanns i södra
Sverige och i städerna. Tyvärr finns inga handlingar från någon
lokalförening bevarade på Föreningsarkivet. I Jämtland var nog nejsägarna i minoritet. Men självklart fanns det många som röstade nej
även här. Inte minst personal inom hotell- och restaurang och
anställda vid bryggerierna: Hotell- och restaurangfacken skall efter
sin kongress söka motverka all lagstiftning som kan medföra
arbetslöshet för de anställda, varmed särskilt åsyftas
förbudslagstiftningen, kan man läsa i pressen.
Martin: Hur gick debatten i frågan, var det som idag eller?
Mia: Från Ja-sidan, där vi har Riksföreningens tidning som heter just
Förbudsomröstningen, kan man se att deras retorik är som om de
utkämpar ett krig.
Martin: Inte så konstigt om man tänker på att första världskriget
ganska nyss avslutats…
Mia: Just det. I tidningen finns rubriker som talar om att man befinner
sig vid fronten i den stora förbudsstriden och man är en armé och har
generaler som ska samordna trupperna inför striden. I tidningen har
man löpande rapportering från stridslinjen, från lokalföreningar runt
om i landet. Den illustreras med en bild av S:t Göran i strid med
draken. Han räddade ju en stad, i den här striden handlade det ju om
ett helt rike som måste räddas! Debatten är ganska allvarlig och
känslofylld. De båda sidorna smädar också varandra både i text och
bild, och anklagar varandra för att sprida lögner. Så visst finns det
likheter med idag…
Martin: Var det här något unikt för Sverige just att den här frågan var
så aktuell och att diskussionerna fördes om just ett förbud?
Mia: Nej, inte alls. Både Norge och Island hade infört förbud från
1916. I Finland pågick diskussioner på samma sätt som i Sverige. Så
det är klart att man sneglat på sina nordiska grannar. Men sedan
hade ju även Kanada och USA infört förbud precis efter kriget, och
även Ryssland faktiskt strax före Första världskrigets utbrott. Så att
diskussioner fördes var inte något unikt för Sverige.
Martin: Detta om att Ryssland hade infört ett förbud innan Första
världskriget var nytt för mig. Det visste jag inte…
Mia: Nej, det kände inte jag heller till faktiskt…
Martin: Men hur fungerade det då sedan i samband med
omröstningen? Det var något med de manliga och kvinnliga rösterna,
eller hur?
Mia: Ja, det är enda gången som man har mätt manliga och kvinnliga
röster i ett val/omröstning i Sverige.
Martin: Här finns det ett komplett underlag för samtliga män och
kvinnor om hur de röstade. Hur kommer det sig?
Mia: Jo, debatten handlade ju mycket om ja- och nej-sida. Och man
var medveten om att kvinnor i större utsträckning var för ett förbud.
Medan man tyckte att beslutet - vad det än blev, skulle komma att
påverka männen i större utsträckning. I klartext, varför skulle
kvinnorna få vara med och avgöra om männen skulle få köpa sprit
eller inte. Det borde få avgöras enbart av männen. Den allmänna
rösträtten hade ju införts bara året innan, så det kanske kändes lite
ovant också för alla.
Dessutom menade många att kvinnorna visst påverkades i stor
utsträckning, speciellt om mannan drack upp hela lönen, inte kunde
sköta jobbet på grund av alkoholproblem, eller till och med blev sjuk
av sitt drickande. Så Ja-sidan menade att detta i högsta grad var en
kvinnofråga. Propagandan från Ja-sidan visar gärna den bilden. Till
exempel finns det en affisch som heter ”Löneafton”, där mannen i
stort sett ligger i rännstenen, medan kvinnan står bredvid med ett litet
barn i famnen. På den här tiden fick man ofta lön per vecka, och
dracks den upp varje fredag är det klart att det blev kännbart för
familjen.
Martin: Men tillbaka till omröstningen, man kan säga att det var en
kort och intensiv vår och sommar inför omröstningen, där bägge
sidor agiterade och drev på för att knyta väljare till sig. Så hur gick
det till sist?
Mia: Ja den 27 augusti var det ju då till sist dags, valdeltagandet var
ungefär lika stort som i riksdagsvalet 1921, ungefär 55 procent. I
senaste riksdagsvalet 2022 var det nära 86 % som röstade, så det
kanske upplevs som lågt deltagande då med bara 55 %. Men man
får ha med sig att många ju var nybörjare. Det var långt ifrån alla
kvinnor som tyckte att de skulle ha rösträtt, det var männens sak.
Frågan var kanske ointressant för just mig, och att ta sig till
röstningslokalen upplevdes som krångligt för en del och så vidare.

Martin: Hur gick det i omröstningen? Vilken sida vann?
Mia: Jo, även om nu nykterhetsorganisationerna och Ja till förbudsidan hade ett försprång genom att vara välorganiserade, så
förlorade de knappt, 48,8 % av rösterna mot 50,8 %. Superjämnt!
Lite som vi är vana i riksdagsvalen nu för tiden!
Lite mer siffror: Utav männen röstade 59 % nej, och utav kvinnorna
41 %. Det var även stora regionala skillnader, t ex mellan norra och
södra delen av Sverige. I Västerbottens län röstade totalt 81 % ja,
medan det i det före detta Malmöhus län var 81 % nej till förbud.
För Jämtlands del var det totalt ungefär 72% som röstade ja till
förbud. Men ser man till kvinnorösterna nära 84 % medan 64 % av
männens var ja-röster. Så det skiljde sig åt en hel del. Men Nej till
förbud vann alltså!
Martin: Så vad innebar det då? Vad ledde det till?
Mia: Folkomröstningen var genomförd, även om det var oerhört
jämnt så hade ju Nej till förbud vunnit. Socialdemokraterna hade sagt
innan omröstningen, att för att komma fram till ett beslut så var det
tvunget att någon av sidorna fått minst 66 % av rösterna. Så blev det
ju inte nu. Så Riksdagen gick in och beslutade att inte införa
totalförbud av försäljning, men däremot införa en mer restriktiv
hållning. Bratt-systemet hade ju testats på flera platser och det
fungerade tillfredsställande tyckte man.
Från 1919 hade Sverige dessutom infört utskänkningsbolag som
sålde brännvin, men dittills hade gemene man kunnat köpa
importerad konjak och whisky hos den lokala handlaren och även vin
och öl. Men efter 1922 fick Systembolaget monopol på all försäljning
av alkohol i Sverige. Och dessutom infördes Motboken med en
personlig ranson per månad. Restauranger ansökte om utskänkningstillstånd så du kunde även gå på restaurang och köpa alkohol,
men fick då inte bara dricka utan var tvungen att även beställa mat.
Martin: Så monopolet fyller alltså 100 år i år!
Mia: Ja, det kan man säga.
Martin: Hur mycket alkohol fick man köpa då enligt Brattsystemet?
Mia: Det har sett lite olika ut genom årens lopp. Men generellt kan man
säga att beroende på inkomst, förmögenhet och position i samhället
avgjorde hur stor tilldelning du hade. En kvinna med motbok var ytterst
sällsynt. En gift kvinna kunde i princip aldrig få en egen motbok. Det
ansågs inte motiverat, även tilldelningen var långt mindre än männens.
Den vanligaste ransonen av sprit var 3 liter i månaden för en man och en
halvliter per kvartal för en kvinna. En direktör fick sig tilldelat 4 liter i
månaden. Det skilde även mellan söder och norr. Man var mer liberal i
tilldelning och öppettider i södra Sverige mot hur det var i norra delen,
apropå hur fördelningen av nej- och ja-anhängare hade sett ut inför
omröstningen.
Martin: Så orättvist! Diskriminering både mot kvinnor, lågavlönade och
norrlänningar. När togs motboken bort?
Mia: Till sist tyckte man att motboken hade gjort sitt, och frihet under
ansvar kändes kanske mer modernt. Den tjänade inte längre sitt syfte då
alkoholkonsumtionen dessutom var på väg uppåt igen, så man tog till sist
bort den 1955.
Martin: Och mycket av den här kampen mot alkoholen finns
dokumenterad i nykterhetsrörelsens arkiv, som till stor del finns i
Föreningsarkiven i landet?
Mia: Ja, och IOGT som sagt är den största med många lokala
föreningar. På 1970-talet gjordes systematiska insamlingar av IOGTarkiv över hela Norden och man sände in arkiven till olika
arkivinstitutioner. Det var ju en viktig folkrörelse. Idag kan man hitta
IOGT- arkiv inte bara i Föreningsarkiven utan också i andra arkiv
som kommunarkiv och i Riksarkivet/Landsarkiven.
Martin: Hur kan man få översikt över det här stora och utspridda
materialet?
Mia: Ja, för Sveriges del kan man söka i Nationell arkivdatabas NAD.
Skriv till exempel in IOGT som arkiv, man kan även välja vilken
arkivinstitution man tänker är mest aktuell. Givetvis kan man också
söka efter andra nykterhetsföreningar, eller helt andra föreningar.
Martin: Mia Nilsson, från Föreningsarkivet i Jämtlands län. Tack för
idag! Det är alltid lika roligt att ha dig här.
Mia: Tack själv för att jag fick komma!
Martin: Och med det säger vi tack och adjö från oss här i
Arkivstudion!