Riksarkivet rymmer mer än långa rader av kartonger fyllda med papper. Riksarkivet tar också emot, bevarar och tillgängliggör arkivmaterial i form av film, video, ljud, dataregister, filsamlingar m.m. Det material som myndigheten tagit emot under åren spretar åt alla håll. Här finns allt från ljudinspelningar rörande Kejneaffären, från första hälften av 1950-talet, till bortklippta snuttar ”videovåld” från 1980-talet. Däremellan finns det dataregister från Socialstyrelsens hälsoundersökningar på 60-talet och hemsidan för Linnéåret 2007. Kort och gott, vi har allt möjligt.

Genom åren har arkivalier överlämnats på massvis av olika media, vissa mer kända än andra, till exempel vaxrullar, ljudtråd, floppydiskar, laserdiskar och minidisc. Numer överlämnas denna typ av arkiv nästan alltid digitalt med hjälp av USB-stickor.

Risk för att information förstörs

Den största delen av det material som överlämnats till Riksarkivet kan läsas in och digitiseras med befintlig utrustning, men det finns luckor och för viss typ av media är det bråttom. Media som till exempel magnetband bryts ner av sig själva, vilket gör informationen på dessa oläsbar. Det finns risk för självdestruktion då de helt enkelt inte är beständiga media. Riksarkivet måste inom en snar framtid lyckas med att läsa in och digitisera dessa för att säkra framtida tillgång till informationen som finns på dem.

Ett annat scenario som inträffar relativt ofta är att myndigheter eller andra organisationer, hör av sig till Riksarkivet och säger att de påträffat avvikande format och undrar om Riksarkivet kan bistå med hjälp att läsa in materialet. I vissa fall kan det röra sig om allmänna handlingar som myndigheten inte kan läsa själva, i andra fall vet man inget alls om vad media innehåller.

Har du gammal utrustning för uppspelning?

Tråkigt nog är det inte möjligt att gå ner på stan och in i första bästa varuhus och köpa till exempel en rullbandspelare eller diskettstation för Mac-disketter à la 1982. För att kunna utföra det arbete som uppkommer med äldre format, ber Riksarkivet därför allmänheten om hjälp. Vi tror att det ute i omvärlden finns mängder utrustning som inte används. Utrustning som skulle kunna bli avgörande för Riksarkivets möjligheter att säkra upp information på äldre media. Eller så används utrustningen, men du som ägare vill ändå bidra till vårt arbete.

En sak är viktig att påpeka, vi samlar inte in till en museal verksamhet, de maskiner vi önskar att få in kommer att användas aktivt. Så, vill du vara med och rädda en stor och viktig del av kulturarvet?

Ju mer sällsynt desto mer intressant

Generellt sett kan det sägas att ALLT är av intresse, dock finns det viss apparatur som vi önskar lite, lite mer än annan. Tumregeln är; att ju mer sällsynt ett media är, desto större är vår önskan om att få tag i det.

Att tekniken fungerar är givetvis ett idealläge, men Riksarkivet utesluter inte att ta emot teknik som är defekt, eller helt slutat att fungera. Trasiga apparater kan innehålla komponenter som kan bli användbara. Två defekta manicker kanske kan bli en fungerande. Om inte kanske det går att ta delar och använda som reservdelar i ett senare skede. Reservdelar som är nästintill omöjliga att hitta på marknaden idag.

Exempel ur verkligheten

För att ge ett exempel: För några år sedan gick en termostat sönder och en gummidetalj i en gammal bandspolningsmaskin smälte över natten. Avsaknaden av denna lilla gummidetalj, några millimeter stor, i en maskin som väger 25 kg blev förödande. Apparaten blev helt obrukbar eftersom den typen av reservdelar inte tillverkas eller erbjuds längre.

Så även om utrustningen som du har tycks inkomplett eller inte fungerar, kan den vara av intresse. På samma sätt gäller det att även om Riksarkivet har ett exemplar av en typ av utrustning så vill vi gärna ha fler för dessa apparater kan, som beskrivet i exemplet,  sluta fungera imorgon.

Utrustning som vi behöver

Det kan vara svårt att hålla reda på vad det är som finns där på vinden eller i källaren. Vem vet vad allt heter? Saker har många namn, det som är en ”video” för någon är en ”VHS-spelare” för en annan och en ”VCR” för en tredje. En annan apparat som fram till relativt nyligen fanns i alla svenska hem, skivspelaren, benämns numer oftast ”vinylspelare”. Klurigt. Och då är ju detta två exempel på teknik som många känner till, även yngre personer.

För att ge en fingervisning om ungefär vad för saker vi behöver så har vi lite bilder här. Bilderna visar både uppspelningsutrustning och media, bland annat sådana där vi i dagsläget inte har någon uppspelningsmöjlighet. Observera att vi endast är intresserade av själva uppspelningsutrustningen -inte band, skivor, disketter i sig.

Bild föreställande exempel på utrustning och media som Riksarkivet söker (LITEN version) 

Klicka på bilden för större bild (öppnas i nytt fönster).

Ser du inte dina maskiner på bild? Det betyder inte att vi inte är intresserade! Hör av dig, nästan allt är av intresse

Exempel på situationer då äldre teknisk utrustning använts i bevarandeinsatser på Riksarkivet

I ett arkiv från en enskild arkivbildare hos Riksarkivet påträffades en kartong med närmre 150 stycken 5.25-floppydisketter med innehåll skapat på en ABC800-dator. Disketterna gick inte att läsa med Riksarkivets moderna utrustning men efter visst huvudbry testades ett DOS-program som kunde köras på en äldre sparad PC. Innehållet på disketterna gick förvisso att läsa hjälpligt men resultatet var inte helt tillfredsställande. Lösningen fanns i att använda ett modernt USB-kopplat floppykontrollkort utvecklat för att kunna bevara spel Commodore 64-spel. Med metoden kunde imagefiler för bevarande till slut skapas av innehållet på disketterna. Något vi också upptäckte i denna process var att det är bra att ha ett flertal olika diskettläsare då de läser olika och ger olika läsresultat.

Som den uppmärksamme nu insett så är det så att Riksarkivet har vissa typer av medier som vi försökt läsa men ännu inte lyckats med. Ett sorgebarn är QIC (Quarter inch cartridge), en typ av bandmedia där läsaren styrs av diskettkontrollern, alltså samma enhet som styr diskettläsarna i en äldre PC. Läsare av denna typ är något Riksarkivet förfogar över idag, men att få dessa att fungera med rätt drivrutiner och mjukvara såhär trettio år efter att formatet användes skarpt är inte något som avklaras på en kafferast. Det finns väldigt många parametrar som kan gå fel,. Bara en sån grundläggande sak som att avgöra huruvida läsaren är fungerar som den ska eller inte är inte helt lätt. På detta kommer sedan den grannlaga uppgiften att hitta rätt mjukvaror med mera.

Vid digitisering av ljudupptagningar på  ¼” band (i dagligt tal även kallat rullband) så används vanligtvis professionella maskiner för studiobruk. Dock är det långt ifrån alltid som själva inspelningen har genomförts på en professionell rullbandare, snarare tvärtom. Ett problem som kan uppstå i samband med detta är att den ursprungliga inspelningen är gjord på en så pass låg hastighet som inte stödjs av de professionella maskinerna. Därför händer det relativt ofta att vi använder äldre spelare för hemmabruk för rullband inspelade på särskilt låga hastigheter. Till exempel har vi en gammal Tandbergspelare som återfanns i många hushåll på 60- och 70-talet.

Jag vill hjälpa till, hur gör jag?

Om du läst så här långt och har utrustning som du tror kan vara till gagn för Riksarkivet, och i förlängningen det svenska kulturarvet, och vill skänka denna så är du redan i detta läge en hjälte. Ett tack från oss! Alla som skänker gåvor kommer att få ett diplom. För att vår arbetsbörda inte ska bli för stor för oss måste gåvoförfarandet ske under vissa premisser. Första steget är alltid kontakt via e-post. Då samtliga gåvor kommer att diarieföras har Riksarkivet inte möjlighet att ta ställning till gåvor över telefon, vid spontanbesök eller i icke aviserat inskickade paket. Riksarkivet förbehåller sig rätten att vänligt tacka nej till gåvor.

  • Kontakta oss via e-post med beskrivning, bilder, och om det går serienummer, tillverkare, modellnummer mm. Allt som kan vara av vikt för att avgöra vårt intresse för maskinen.
  • Riksarkivet återkopplar och undersöker transportmöjligheterna.
  • Vid ett överlämnande kommer givaren och Riksarkivet gemensamt att försegla gåvan med ett gåvobrev, i vilket givaren avsäger sig framtida rätt till apparaten eller någon motprestation för gåvan. Det är den vägen vi måste gå, då vi är en statlig myndighet så måste allt gå rätt till.
  • Apparaten skickas till Riksarkivet på överenskommet tillvägagångssätt. Gåvogivarna får ett diplom att hänga på väggen, samt att fota och lägga ut i sociala medier.
  • Gåvan blir en del av Riksarkivets maskinpark och en del i bevarandet av kulturavet.

 

Kontakt

E-post: gammalteknik@riksarkivet.se

 

Ansvarig för sidan/kontakt 
Jens Kling