Riksarkivets inspel till forskningspropositionen 

2019-11-15

För att Sverige ska kunna möta de nya krav som forskare ställer måste vi öka takten på digitaliseringen av arkiv- och biblioteksbestånden. Insatserna behöver fokusera på breda satsningar av infrastrukturell karaktär. Detta för att skapa bredast möjligast nytta för framtida forskning och innovation, för utveckling av nya offentliga och kommersiella tjänster samt för demokratisk insyn och informationsförsörjningen i samhället.

Kulturarvsdata är samhällsviktig information

I Riksarkivets bestånd finns information om hela den svenska statens uppkomst och politiska och sociala utveckling. Här finns även information om alla människor som levt i landet sedan 1750-talet – var de bott, vad de ägt, var de fötts och dött, vad de betalat i skatt, vem de gift sig med och vilka barn de fått. Sådan information har av staten vid flera tillfällen definierats som grunddata.

Informationen som finns i Riksarkivet är därför inte bara kulturarvsdata, utan även samhällsviktig information. Den utgör ett oersättligt fundament för såväl forskning och kunskapsproduktion som demokratisk insyn.

Skillnaden mellan analogt och digitalt tillgänglig information

Det material som är digitalt tillgängligt på webben – och dessutom maskinläsbart – är tillgängligt för alla, alltid, förutsatt att rättigheterna är klarerade. Det analoga materialet är endast tillgängligt på särskilda fysiska platser, och under särskilda tider.

Dessutom kan det digitala materialet bearbetas med helt andra verktyg och metoder än det analoga, utifrån både innehåll och metadata. Nya typer av frågor kan ställas till materialen på nya sätt, och på kvantiteter av material som tidigare varit arbetsekonomiskt otänkbart. Den snabba utvecklingen av AI-tekniker för automatiserade analyser driver detta område framåt ytterligare.

Digitalisera arkivmaterial – en nödvändighet för framtida forskning, utveckling och demokratisk insyn

Av Riksarkivets analoga bestånd är idag cirka fem procent digitaliserat. Det motsvarar över 200 miljoner bilder av arkivhandlingar. Skillnaden i möjligheter att bearbeta digital och analog information gör att forskare idag i allt högre grad väljer bort material som inte finns digitalt tillgängligt. Detta får  allvarliga konsekvenser för svensk kunskapsproduktion på sikt.

Digitaliseringen av det svenska kulturarvsmaterialet behöver skyndas på. I Norge har 70 nya tjänster nyligen tillsatts för att digitalisera tryckt och audiovisuellt material vid Nasjonalbibliotekets avdelning i Mo i Rana. Likaså har det norska Arkivverket fått 140 miljoner NOK extra för att utveckla nya lösningar för lagring och publicering av historiska data. Även i Finland och Danmark har digitaliseringsinsatserna kommit långt.

Liknande insatser behövs i Sverige. Kunskapen, erfarenheten och den tekniska infrastrukturen för massdigitalisering av det svenska kulturarvet finns redan på plats vid det nationella kompetenscentrumet för digitisering vid Riksarkivet i Fränsta.

Insatserna behöver fokusera på breda satsningar av infrastrukturell karaktär. Detta för att skapa bredast möjligast nytta för framtida forskning och innovation, för utveckling av nya offentliga och kommersiella tjänster samt för demokratisk insyn och informationsförsörjning i samhället.

Länkar

Digitisera och digitalisera

Riksarkivet använder begreppen digitisera och digitaliseria i enlighet med engelskans digitize and digitalize. Digitisera avser en konvertering av information från analog till digital form, medan digitalisera är bredare och innefattar en process i samhället med t.ex. införande av e-tjänster och digitala arbetssätt. I detta inspel har Riksarkivet använt Kungliga bibliotekets språkbruk, som använder ordet digitalisera för båda dessa företeelser.

Kontakt
Cecilia Notini

Visa alla nyheter