Om den anklagade blev dömd till döden så var det viktigt att få personen att ändå erkänna brottet. Dödsstraffet kvarstod oavsett, men om man erkände fick man syndernas förlåtelse och fick begravas i vigd jord på kyrkogården. Detta var för 1600-talsmänniskan något enormt viktigt, det var en del av bestraffningen. Man stängdes ute från gemenskapen både med Gud och med sina nära om man blev utesluten ur kyrkan.
I Järvsö började berättelserna om blåkullafärder under våren 1671 och i februari 1673 stod en stor grupp människor, både kvinnor och män, till svars inför trolldomskommissionen. Trolldomskommissionen i Hälsingland bestod av sex stycken högt uppsatta män från framför allt juridiskt håll och fem präster från trakten.
Efter att rättegångarna hade genomförts i Järvsö sammanfattades domarna i fyra stycken dokument som är ordnade efter vilket straff personerna dömts till. Gå igenom dokumenten och svara på frågorna.
Avskrift (pdf)
Källa:
Listor över dömda personer från Järvsö, februari 1673, ur Kommission i Hälsingland ang trolldomsväsendet, volym 1.
Kroppsstraffen och dödsstraffen verkställdes av skarprättaren, eller bödeln som han också kallades. Skarprättaren var en föraktad person och ganska ofta var han och hans familj utstötta ur samhällsgemenskapen. För att rekrytera personer till yrket fick man ofta anlita tidigare dödsdömda brottslingar som fick bli benådade från straffet om de istället blev skarprättare. Dokumentet nedan är ett kvitto från den 12 januari 1674. Läs dokumentet och svara på frågorna.
Klicka på bilden för förstoring
Avskrift (pdf)
Källa:
Bödelskvitto från 12 januari 1674, ur Länsräkenskaper, Västernorrlands län (fr o m 1762 Gävleborgs län), volym 34.
