Raili föddes 1936 och bodde sina sex första år i staden Mikkeli (på svenska S:t Michel) i sydöstra Finland. Hon var det näst äldsta barnet av fyra flickor och Railis yngsta syster föddes först efter att Raili sänts till Sverige.
Mikkeli var högkvarter för finska armén, under ledning av den finska arméns befälhavare Gustaf Mannerheim, både under vinterkriget 1939 och fortsättningskriget 1941. På grund av detta var staden hårt utsatt under kriget och bombades kraftigt. Många barn kom att sändas till Sverige från just det här området av Finland.
Fotografi från Hjälpkommittén för Finlands barn (Riksarkivet, Stockholm, vol KI:2)
Läs intervjun och granska dokumentet och svara på frågorna.
Källa:
Intervjutext,
Raili Haapiainens samling, (Riksarkivet Stockholm)
Om sitt liv i Mikkeli:
”Och vi bodde intill en skog. Dom hade gjort skyttegravar och vi fick springa ut mitt i snön i bara nattlinnet. Det var sirener som tjöt då. Att det snart skulle komma ett ryskt flygplan rakt över, och då fick vi kila ut. Det var många familjer som sprang ut till de här skyttegravarna, och sen gick vi tillbaks in igen.
Jag kan inte riktigt hålla reda på om jag var fyra år då eller sex år. Det jag kommer ihåg var att vi gick iväg till en liten insjö och att vi hade med oss lakan, och träffade andra familjer – vi flydde väl antagligen. Vi gick och vi gick men jag kommer inte ihåg vart vi gick. Min mamma, min syster och jag. Jag minns inte var min äldsta syster var för henne kommer jag inte ihåg. Hon måste ju också ha varit med när vi gick iväg. Hon är fyra år äldre än mig. Det är fyra år mellan oss allihopa. Och så gick vi då till den här sjön. Vi hade inget tält utan fick ha lakan, tallkvistar och grenar och göra ett tält. Och där var vi ett tag.”
Om planen att skicka Raili till Sverige:
”Min äldsta syster Irja (som då var 10 år) skulle resa hade mina föräldrar bestämt. Jag var sex år och Airi var två år. Men Irja var så pass gammal att hon sa så här: Nej, jag åker inte. Det kommer jag väl ihåg! Mina föräldrar tyckte det var hemskt vem som än skulle åka. Det var ju för matens skull och så där. Så de skickade iväg mig då.
Dom tyckte att det var lika hemskt vem som än skulle åka. Men Irja sa ’jag åker inte’. Då sa jag ’jag vill åka till Sverige’ och var jätteglad. Jag visste nog inte vad det var frågan om. Men det fick bli så att jag åkte istället för Irja.
Det var ett syskon förutom jag som också skickades till Sverige – Airi. Hon var två år när hon kom till Sverige och fyra år när hon skickades tillbaka. Airi var hos en sjökapten i Kalmar och hans familj. Vi åkte ungefär samtidigt. Vi åkte inte på samma resa, hon kom strax efteråt.
Jag kom till Sverige 1941, 6 år gammal. Och då tyckte jag att det lät så intressant med Sverige. Det är det enda jag kommer ihåg, att jag sa ’Jag ska åka till Sverige’. Och så stod jag och dansade. Jag som alltid varit så hemkär! Jag visste väl inte vad Sverige var, det kunde ha varit vadsomhelst. Inte visste jag att det var ett annat land. En sexåring tänker ju inte så.
Alla de andra grät och var så ledsna, men jag var glad (som jag minns). Om jag hade gråtit hade de inte skickat iväg mig. Mina föräldrar har sagt att om dom hade vetat att jag aldrig skulle komma tillbaka, så hade dom inte skickat mig heller, hur dåligt det än var. Mig hade dom haft mest bekymmer med (förutom de tre som omkom), bara för jag var så liten när jag föddes. Dom visste inte om jag skulle överleva.”
I Sverige kunde man anmäla sitt intresse av att ta emot ett finskt krigsbarn. Man fick där ange om man ville ta emot en pojke eller en flicka och i ungefär vilken ålder som barnet skulle vara. Sedan var det organisationen Hjälpkommittén för Finlands barn som parade ihop barnen med sina fosterföräldrar. Läs registerkortet som gäller Raili.
Källa:
Registerkort, Hjälpkommittén för Finlands barn arkiv, DII a:3 (Riksarkivet Stockholm)
Frågor
Identifiera dokumenten:
1.Vilka typer av källor är det?
2. Varför har de skapats?
3. Vilka har skapat dem?
Arkivfrågor:
1. Hur visste Raili och hennes familj att ryska flygplan var på väg att bomba deras stad? Vad gjorde familjen då?
2. Hur många av Railis syskon skickades till Sverige?
3. Vad berättar Raili om hur hennes föräldrar valde att just hon skulle sändas till Sverige?
4. Vad får du veta om Railis familj genom de två källorna?
5. Var i Finland bodde Raili och var i Sverige hamnade hon?
Diskussionsfrågor:
1. Resonera kring de olika källorna med hjälp av de källkritiska begreppen. Hur skiljer sig källorna åt, vad kan man använda dem till då man vill berätta något om Railis liv?
2. Intervjun med Raili är gjord 2006 då Raili var 71 år gammal. Spelar detta någon roll när det gäller värderingen av källan?
3. Vilka var orsakerna enligt Raili till att hennes föräldrar valde att skicka iväg sina barn till en helt främmande familj i ett annat land? Hur tror ni det kändes för Railis föräldrar att skicka iväg henne?
4. Också idag kommer ensamkommande barn från andra länder till Sverige. Diskutera vilka likheter och skillnader som finns kring dagens flyktingbarn jämfört med de finska krigsbarnen.
