Under andra hälften av 1800-talet byggdes en mängd hospital och asyler runt om i Sverige. Omkring år 1850 vårdades 1000 personer vid dessa och hundra år senare, 1950, hade siffran ökat till över 30 000. Institutionsvård blev ett ideal för all typ av vård, inte bara för personer med psykisk ohälsa. I den framväxande svenska välfärdsstaten var institutionsvården ett tecken på samhällets framgång. Idag har idealen förändrats och under 1980- och 1990-talen lades många av de stora psykiatriska klinikerna och intuitionerna ned.
De stora mentalsjukhusen var ofta monumentala byggnader som var avgränsade från resten av samhället. Vanligtvis bodde personalen på området i särskilda arbetarbostäder och anläggningarna var i princip som egna samhällen. När Piteå hospital och asyl öppnade 1893 var det ett av landets mest moderna mentalsjukhus. När sjukhuset var som störst, i mitten av 1950-talet, vårdades omkring 800 patienter där.
Mellan 1878 och 1968 var Medicinalstyrelsen den myndighet som var ansvarig för hälso- och sjukvård i Sverige.
Förutom att kontrollera verksamheten vid sjukhusen så hade Medicinalstyrelsen anställda arkitekter som ritade många av landets sjukhusinrättningar. Piteå hospital och asyl ritades av en av dessa arkitekter, nämligen Axel Kumlien.
Klicka på bilden för förstoring
Ritning från Furunäsets sjukhus, intendentens arkiv, volym HI:5
Frågor
Arkivfrågor till ritningen
- Hur var patienterna indelade?
- Vilka, förutom patienterna, hade sin bostad i byggnaden?
Diskussionsfrågor
3. Gå igenom rum för rum för att få en uppfattning hur husets planlösning. Vilka delar tror du att man kunde röra sig fritt emellan?
4. Hur tror ni det var att spendera sin tid där?
