Viljan bland svenska familjer att ta emot finska barn var stor. När de svenska familjerna fick anmäla sitt intresse kunde man också ange ålder och kön på det barn man ville ta emot. Familjen Blom, som Raili hamnade hos, hade anmält intresse för en flicka. De hade redan en dotter, Sonja, som var 19 år när Raili kom. De finska barnen samlades i församlingshemmet i Lidköping och delades ut där till fosterföräldrarna med kyrkoherdens hjälp.
En kvinna och en flicka sitter på en trappa
Raili och Sonja på trappan till fosterföräldrarnas hem, då Raili är ungefär 6 år.
Fotografiet är i privat ägo.


Källa: Intervjutext, Raili Haapiainens samling (Riksarkivet Stockholm)

Ta del av intervjutexten och dokumentet och svara på frågorna:

Om första mötet med sin fosterfamilj: ”På församlingshemmet hade mamma [Rut] fått se mig där. Då tänkte hon: ’Den där tösen som står där, med röd toppluva och grå kappa, tänk om jag kunde få henne!’

Då satt hon där bland alla andra som skulle hämta barn, och dom ropade ut. Sedan ropade dom att mamma fick komma fram, och så går dom och hämtar mig! Jag minns att jag tog hennes hand och så gick vi och satte oss.
Jag minns att jag tog tag i hennes hand, det var en trygghet i ett främmande land utan att kunna förstå språket. Sedan sa ’mamma’ till mig senare i livet att vi gick till busstationen och satte oss för att invänta vår buss som skulle till Rackeby. När vi sen kom hem hade Sonja bakat pannkakor. Jag trodde nog att Sonja var mamman.”

Om vardagen i Sverige: ”Sonjas föräldrar var bönder och det tyckte jag var jättekul för jag tyckte om alla djuren. Jag kom ju från en stad och vi hade inte ens haft ett husdjur. Det var nog därför som jag trivdes från första början. Jag lärde mig snabbt språket och började så smått att glömma det som varit hemma i Finland, konstigt nog.
Jag minns också den underbart goda maten! I Finland var det ju krig och det fanns inte lika mycket mat. Jag minns inte att jag hade någon hemlängtan, barn glömmer kanske fort. Mina fosterföräldrar kändes nog som mina riktiga föräldrar efter ett tag.”

Dokumentet är ett registerkort över familjer som vill ta emot finska barn. Läs dokumentet:
Källa: Registerkort,Hjälpkommittén för Finlands barn, DVII a:2 (Riksarkivet Stockholm)

Ett registerkort 

Frågor:

Identifiera dokumentet (registerkortet):
1. Vilken typ av källa är det?
2. När har det skapats?
3. Vilka har skapat den?

Arkivfrågor:
1. Hur beskriver Raili att det gick till då barnen parades ihop med sina nya fosterföräldrar?
2. Vad berättar intervjutexten och registerkortet om Railis fosterföräldrar?
3. Hur bra matchade Raili de önskemål som fosterföräldrarna lämnat då de anmälde sitt intresse av att ta emot ett finskt barn?
4. Hur beskriver Raili att det nya livet i Sverige skilde sig från hennes liv i Finland?

Diskussionsfrågor:
1. I vilket sammanhang eller med vilken avsikt har registerkortet skapats?
2. Hur tror ni de svenska fosterföräldrarna resonerade då de angav vilken typ av barn de ville ha, alltså ifråga om ålder och kön?
3. Raili berättar att hon inte minns att hon hade någon hemlängtan och att ”Mina fosterföräldrar kändes nog som mina riktiga föräldrar efter ett tag”. Hur tror ni detta kände för de finska föräldrarna, och hur tror ni det kändes för de svenska fosterföräldrarna?
4. Fundera över förflyttandet av finska barn till Sverige som hjälpinsats. Tror ni att Sverige skulle ha gjort en liknande insats idag, eller skulle vi ha valt andra alternativ?