Hur gick det för Eva Juljana Krebs, Anna Margreta Blom och Catharina Jansonia? Läs vidare här.
Trakten omkring Barnhuset på 1700-talet. Norr ligger åt höger på denna karta. Den stora gröna ytan är Barnhusängen och huvuddelen av institutionens byggnader låg nordost om ängen. Drottninggatan löper norrut från bildens nedre vänstra hörn. I det hörnet låg även Sockerbagaren Aschans bod, där barnhusflickorna stal sockret. Detalj ur karta av Petrus Tilleaus 1733 (Stockholms stadsarkiv)
Stöldligan
Hösten 1758 hade Eva Juljana Krebs inte bara sockerstölden på Drottninggatan att oroa sig för. Hon anklagades av barnhusledningen för att tillsammans med några andra flickor ha utfört flera stölder. Förutom stölden i sockerbagareboden hade flickorna vid upprepade tillfällen tagit sig in i barnhusläraren Anders Mosells kammare och stulit pengar och klädesartiklar ur en kista.
Inbrotten hade skett dagtid och med hjälp av barnhusets salsnycklar, vilka flickorna hade tillgång till när de skulle städa i huset. Av en tillfällighet passade en av dessa nycklar i lärarens dörr, och en annan dessutom till kistan i hans rum.
Vid ett av förhören frågade inspektorn vid barnhuset om inte Blom och Jansonia talat om att gå in Mosells rum även på natten. Då svarade Catharina Jansonia: "Ja, Blom har sagdt at hon skulle låta låsa sig inuti rummet om aftonen och gömma sig under sängen til thes Mosell insomnat, tå hon skulle biuda til at kunna taga penningar ur hans
pulpet." Till denna plan nekade dock Anna Margreta Blom.
Nåd och förlåtelse
När barnhusdirektörerna den första gången, den 31 oktober 1758, alltså någon vecka före kuppen mot sockerbagaren, lade fram saken för flickorna, erkände de "med tårar och mycken blödighet", som det står i protokollet.
Den dagens förhör slutade med att flickorna gråtande bad direktörerna om nåd och förlåtelse för de begångna brotten. Anders Mosell kunde inte heller undgå "att för dem fälla en ödmjuk förbön i anseende därtill, att de lovat hädanefter bättra sig och noga taga sig för all otrohet tillvara".
Domen
Direktörernas dom kom först två veckor senare, den 16 november 1758. Då hade saken blivit betydligt mer komplicerad. De hade ju inte tagit "sig för all otrohet tillvara" utan fortsatt med stölderna.
Domen blev också hård för de tre flickorna. De dömdes till Spinnhuset på Långholmen, en institution där kvinnor spärrades in av olika skäl och tvingades att spinna ull för manufakturindustrins räkning.
Eva Juljana Krebs vidare öden är inte kända. Flickan Blom återkom från Spinnhuset men dog arton år gammal på barnhuset.
Catharina Jansonia fick sommaren efter stölderna, den 3 augusti 1759, tillåtelse att komma tillbaka till barnhuset. Några månader senare lämnades Jansonia ut som piga till en bataljonsadjutant vid Kungliga Artilleriregementet i Stockholm.
