I början av år 1757 diskuterades pojken Christian Falck vid ett av barnhusdirektionens möten. Han sades lida av "fallande soten" och man hade hört att prästen vid ett annat barnhus skulle kunna kurera den sjukdomen. Troligen led Falck av epilepsi. Om han fick någon vård vet man inte.
Ett år senare lämnade Christian Falck barnhuset. Han återvände några gånger på grund av missbelåtenhet hos de husbönder till vilka han utlämnats. Sedan försvinner han ur eftervärldens blickfång under några år.
Men år 1766 dyker han upp igen. I husförhörslängden för Ulrika Eleonora församling (Kungsholmens församling) för 1766 återfinns han som 22-årig dräng hos skinnfabrikören Gilliame (ibland kallad Wilhelm) Bouch på Parmmätargatan, i närheten av Norr Mälarstrand.
Drängen mot fabrikören
Samma år invecklade han sig i en konflikt med sin arbetsgivare. Det var ett mål som den 13 februari drogs inför norra förstadens västra kämnärsrätt. Därigenom ges vi en möjlighet att lära känna honom lite närmare.
Källa: Norra förstadens västra kämnärsrätts arkiv volym A2A:7, Protokoll 1767 (Stockholms stadsarkiv)
Följande står att läsa i kämnärsrättens protokoll: När Falck varit hos Bouch ett halvår hade han sagt upp sig inför nästa stämmodag, d.v.s. påsktiden 1766. Tjänstefolk fick enligt lagen endast anställas och avskedas på stämmodagarna, vilka inföll en gång på våren och en gång på hösten. På landet fick byte av tjänst endast ske på hösten.
Bouch hade denna gång omedelbart gett honom hans orlovssedel (tjänstebetyg) och beordrat honom att genast lämna anställningen. Orlovssedeln var, enligt Falck, skriven på ett sådant sätt att han förmodligen inte skulle kunna få en ny tjänst på den.
Eftersom tjänster som regel endast tillsattes på någon av stämmodagarna, skulle Falck dessutom bli tvungen att klara sig utan lön fram till påsk.
Rättegången
Av dessa båda anledningar, den enligt honom orättvisa orlovssedeln och den förlorade inkomsten, hade Christian Falck stämt sin arbetsgivare inför rätta. Han krävde en ny orlovssedel samt tolv daler kopparmynt i veckan till och med påsktiden samma år.
Gilliame Bouch förklarade å sin sida att han så snart som möjligt ville bli av med drängen. Han menade att Falck "dagligen skall av drycker överlasta sig, då han sedermera skall utfara i
studsiga och oanständiga ord och utlåtelser så emot husbonde som andra vilket i synnerhet deras kyrkoherde magister Gråberg skall erfarit som vid ett tillfälle sökt göra honom
föreställningar".
Bouch sade också att han hade "saknat åtskilligt i huset och bland annat en sig tillhörig snusdosa den [han] fått veta att Falck skall sålt till en dräng vid Lövsta bruk". Här svarade Falck att han aldrig varit så berusad att han inte kunnat utföra de sysslor som han beordrats om. Han nekade även till anklagelsen om stöld.
Den första dagen kom Bouch och Falck överens om att drängen omedelbart skulle avsluta sin tjänst och Bouch betala honom en engångssumma på 36 daler kopparmynt. Men orlovssedeln vägrade Falck att godkänna varför rättegången sköts upp till nästa dag, då rätten ålade Bouch att med vittnens hjälp försöka överbevisa Falck om hans uppstudsiga uppträdande.
Vid sammanträdet den andra dagen hade Bouch med sig två av sina gesäller samt två lärlingar. En av gesällerna, Johan Forsman, kunde berätta om den snusdosa som Bouch menade att Falck hade stulit. Han hade "sett honom ha en dosa till anseende lika med det doslock som dess husbonde ännu har och för rätten uppvisades, vilka Falck sålt till en dräng vid Lövsta bruk och därvid bett Forsman icke tala därom för någon". En av lärlingarna sade också att Falck hotat "att slå honom var än han träffades".
Inför den nya utsagan angående snusdosan svarade Falck att "han väl hittat en sådan dosa på dynghögen som han ock sålt men hade aldrig hört sin husbonde omtala det en sådan dosa varit borta, således skall han ock hållit vara mindre nödigt att tala därom".
Domen
Efter detta fick parterna lämna rättssalen och rätten fällde sin dom. Vittnesmålen hade inte lämnats under ed, eftersom gesällerna och lärlingarna betraktades som jäviga då de var anställda av Bouch. Därför ansåg man inte att Bouch hade lyckats överbevisa Falck.
Någon ny orlovssedel behövde Bouch dock inte lämna ut. Istället fick Falck ett protokollsutdrag, förmodligen endast domslutet, på vilket han kunde söka sig en ny tjänst. Detta ålades han att göra inom fjorton dagar och därefter meddela rätten hos vem han antagit tjänst. Någon notering om var Falck hamnade har inte påträffats.
Drängen som kämpade emot
Historien om Christian Falck berättar om en pojke som förmodligen led av en sjukdom, ”fallande soten”, kanske var det epilepsi, och som uppenbarligen hade svårt att inordna sig under en husbondes auktoritet. Men trots det kämpade han emot.
Det var han som drog målet med Bouch inför rätten och väl i rätten stod han, så gott det gick, upp för sin sak. Och på sätt och vis vann han. Han fick sina 36 daler kopparmynt och en ny orlovssedel. Samtidigt måste man fråga sig hur lätt det kunde vara för honom att få en ny tjänst. Han hade en orlovssedel som bestod av en avskrift av ett domstolsutslag från en tidigare tvist med en husbonde.
