Månadens dokument är ett brev skrivet 1907 som finns att läsa i Fångvårdsanstalten i Östersunds arkiv. Författaren är en 18 årig fånge som vi tyvärr inte vet namnet på.
Han skriver målande med en originell stavning. Här har texten moderniserats och renskrivits något för läsbarhetens skull.
Tolkning av brevets innehåll
”Självbiografiska anteckningar av en värnlös yngling
på 18 år som fått Fängelset till sitt hem.
Östersunds Länsfängelse den 28/7 07
När jag kom till världen skedde detta genom ett brott
således är jag av brottslig härkomst. Om mina
hulda föräldrar vet jag intet, mer än min moder
är en fattig, föraktad, och förfard arbetskvinna,
och min fader, att han var en skurk det tager jag
för givet, ty skurkaktigare kan man väl icke handla
än när man stjäl en kvinnas kärlek leker med den
som katten med den fångna råttan, och sedan man
lyckats överhöljer henne med skam och vanära.
Jag kom emellertid från min moder i min spädaste
barndom och fick söka mitt bröd vid främmande
dörrar och då fick jag göra de bötraste erfarenheter,
jag blev bortackorderad på församlingens bekostnad, och
kom till riktiga, vilddjur, i mänskohamn, jag lärde
där att stjäla och ljuga, fick frossa och svälta så att
det var gräsligt, från mitt första hem kom jag till
en, som har och alltid har haft till födkrok, att
hava församlings värnlösa, unga och gamla, han
vårdade sig säkert mycket mer om sin hund än om
en mänska, därifrån fick jag titals rymma undan
hans hårda hand, jag var då i skogarna och livnärde mig
med skogsbär och vad annat jag kunde komma över
stundom smög jag mig fram till någon gård och
in i trädgården tog några äpplen för att stilla min
varande hunger, en gång när jag kom hem till
min fosterfader, den vilda människan som icke bar
fruktan för någon, icke ens för himlens Gud,
så tog han mig som man tar en kalv bar
mig ut i en kammare där band han mig
till händer och fötter sedan slog han mig
så länge jag kund röra mig så att hela min
kropp var både gul och blå och full av sår...
Resten av brevet:
sida två,
sida tre.
...där ifrån mitt andra hem kom jag till en änka som
hade ett litet jordbruk där hos henne var jag i fem
år hon var ganska snäll mot mig, men hon hade en där
vilken var såsom dräng, men han var dock en som icke
var att leka med han handlade Med sill om afto-
nen och då fick jag vara med som sillapojk min
skoltid försummades något genom detta men tack
vare min goda gåva att lära så kom jag ändå att få
så mycket kunskaper att jag kom fram för prästen
sedan jag hade gått och läst var jag min egen herre
jag arbetade först på en torvströ fabrik samt
sedan på verkstäder och hos bönder, men så en
vinter hade jag icke arbete och inga penningar
jag var utan allt då var det som jag blev fast
jag tog mig någon klädespersedlar och några penning-
ar jag kom in till Cristianstad på två månader
för detta mitt tillgrepp, då kom jag att med den
fasta föresatsen att jag skulle icke komm på
Fängelse mer men jag träffade gamla kamrater
och mina föresatser flögo som agnar för vinden
jag föll på nytt kom in på 5 månader, kom att
fäll åter, kom in på 1 år, det och ett års
förlust av mitt medborgerliga förtroende, men
så hade jag det ganska illa ställt men jag kom
hem till hemtrakten träffade gamla vänner som
glatt hälsade mig, jag hade lite penningar som
hade förtjänt i Halmstad det var väl en 30 kronor
nu gick det lustigt till någon vecka så länge
penningarna varade men sedan, ja då föll jag
för 4 gången kom in på 6 månader i
Cristianstad, blev fri den 12/12 1906 det var
sålunda mitt i vintern som jag kom ut
jag hade icke några varma vinterkläder, jag fick
ge mig ut med sommardräkten, men det värsta
var med minna fötter, jag hade icke utan
sådana här tygskor, och när jag kom ut i snön…
...smälte den av värmen och sedan trängde vattnet in
genom tyget så att om jag satt stilla och det var
kallt så frös strumpan fast vid skon, jag gav
mig till att handla med lädersmörja men
gå det kunde jag icke, jag gjorde då ett tillgrepp
för vilket jag skall hem och rannsakas för, vid
Wästragöinge häradsrätt, och nu sitter jag åter
inom de trånga och dystra murarna, min fram-
tid är förstörd, men är min framtid förstörd
så icke har, jag, förstört den, det får hamna på
di hjärtlösa människors ansvar åt vilka min
värld och uppfostran var anförtrodd jag önskar
till Gud någon människovän komme i min
väg och räckte mig en hjälpsam hand så skulle nog
även jag kunna bli en god människa och en redlig
medborgare, men skall mitt liv fortsätta på så
vis som nu är fallet då vill jag sannerligen icke
vara med till dess slut, bättre då att Gud var
så nådig att han tog mig bort, och jag kom
till den värld, där parisjonerna vila i deras
eviga ro"
Hos Riksarkivet finns en stor mängd dokument rörande fångvård, fängelser och rättsprocesser. Du kan hitta några sökingångar via fliken
Brott och straff. Du kan också söka via vår
digitala forskarsal. Vill du själv läsa dessa handlingar i original är du välkommen att besöka någon av våra läsesalar.
