Runt sekelskiftet 1900 växte statsmaktens önskemål om att kolonisera de norra delarna av Sverige. År 1909 beslutade riksdagen att genomföra en experimentkolonisation i Alträsks och Svanås kronoparker (statligt ägda skogsområden) utanför Boden. Tanken var att arrendera ut så kallade kolonat på mark som stod öde. Ordet kolonat härstammar från det latinska ordet colonus, som betyder nybyggare.
Myrmark till odlingsyta
Det fanns flera orsaker till denna nya upplåtelseform, exempelvis statens behov av arbetskraft ute i skogsområdena och att minska emigrationen. Det fanns också en socialistisk tanke där kolonaten skulle kunna lösa en del av problemen med de fattiga och jordlösas situation. Redan tidigare kunde man arrendera ett kronotorp, men staten hade större nytta av mer sammanhållna bosättningar för att kunna ha tillgängliga arbetare på de platser där man behövde arbetskraften. Kolonaten blev alltså mer styrda där områdena valdes med stor omsorg men det var inte alltid de mest lättodlade områdena som valdes ut. Marken var ofta utan värde, vanligtvis myrmark, och arbetet med att göra marken odlingsbar var omfattande.
Svartvitt fotografi föreställande en familj utanför sin nybyggda mangårdsbyggnad, kolonat nr XI Rönnliden-Luspberget i Västerbottens län. Den 5 oktober 1921. Fotograf okänd.
Den arbetsvillige kolonisten
För att bli kolonist vid ett kolonat behövde man ansöka till Kolonisationsnämnden. Arkiven efter Kolonisationsnämnderna i Västerbottens och Norrbottens län förvaras idag hos Riksarkivet i Härnösand.
En av förutsättningarna för att bli kolonist var att man inte redan ägde någon jordbruksmark som gick att leva på och att man var känd för att vara arbetsam och ansågs lämplig för uppgiften. Man skulle gärna också vara gift och ha barn som kunde arbeta i skogen. Många fick avslag efter att Kolonisationsnämnden hämtat uppgifter från exempelvis landsfiskalen eller kommunen gällande den sökande. När man hade drivit kolonatet i minst tio år fick man möjlighet att köpa kolonatet och själv bli ägare. Detta var en av de förmåner som kolonisterna värderade stort – möjligheten att bli självägande.
Slutet på experimentet
Experimentet med upplåtande av kolonat i kronoparkerna var komplicerat och många frågor debatterades av kolonisationsnämnderna tillsammans med andra statliga instanser. Debatten nådde även media. Diskussionerna rörde framför allt kolonisternas arbetsförhållanden och arrendeformens rättigheter och skyldigheter emellan kolonisten och staten. Eftersom jordbruket på kolonatet inte var tänkt som något annat än ett småbruk vid sidan av lönearbete så var kolonisterna helt beroende av att hitta ytterligare arbete. Detta visade sig vara svårt.
Protokoll från besiktning av kolonaten på Östra Limingojärvi kolonisationsområde den 2 juli 1926.
År 1929 beslutades det att inga nya kolonat skulle upplåtas inom kronoparkerna eftersom skogsbruket inte skulle täcka arbetsbehovet för kolonisterna. Med tiden blev vissa kolonat omvandlade till kronotorp, medan andra helt enkelt lades ner och försvann.
Källa
Kolonisationsnämnderna i Norrbottens och Västerbottens län arkiv.
Visa alla månadens dokument
