Men sanningen är att gravböcker och gravkartor sällan finns bevarade från tiden före 1900-talet. Gravboken var främst ett arbetsredskap för kyrkogårds¬personalen och slets förmodligen rätt hårt. Det framgår av det bevarade materialet. Inte förrän på 1960-talet blev det obligatoriskt att föra gravböcker.
Gravkartor i kyrkoarkiven
Här ska vi närmare fokusera på gravkartorna. Kartor över kyrkogårdar och begravningsplatser är mycket vanligt förekommande i kyrkoarkiven. Ofta härstammar de från anläggandet av kyrkogården eller från utvidgningar. I modern tid har många arkitekter arbetat med utformning av begravningsplatser. Det gör att kartorna utgör ett intressant studieobjekt där skilda tiders stilideal kan följas. Arkitekterna kan också ha angivit vilka träd och buskar som skulle planteras. Det gör att man idag använder kartorna när man upprättar vårdplaner för begravningsplatser.
Yngre och äldre kartor
Släktforskare och andra personforskare har också intresse av kartorna och gravböckerna. Men som nämndes i inledningen finns oftast inte material bevarat från tiden före 1900-talet. För Uppsalas del är den äldsta gravkartan över en kyrkogård från 1700-talet, men äldre kartor har vi över gravar i kyrkor. Uppsala domkyrkas gravar finns karterade redan på 1600-talet, men det är tämligen unikt.
Norra kyrkogården i Nora
Ett 1900-talsexempel från Nora stad utgör månadens dokument. Det handlar om en utvidgning av Norra kyrkogården i Nora och kartan är upprättad 1932 av länsträdgårdsmästaren Otto Fredrik Holmsten (1862¬–1948). Hans sätt att rita gravkartor är mycket personligt och till viss del tidstypiskt. De bolliknande träden och färgsättningen är mycket typisk för honom. Gravkartor av hans hand återfinns i många av Örebro läns kyrkoarkiv.
Konstverk och arbetsmaterial
I det här fallet har han delat upp kartan i sex blad, inbundna i behändigt format. Det gör att kartan har kunnat tas med ut på kyrkogården. På denna karta, liksom på många andra, har man successivt skrivit in nya nummer, med såväl skilda handstilar som skilda pennor. I det här fallet finns också gravboken så utifrån den och kartan kan gravplatser återfinnas, även om gravstenen inte finns kvar. Nora är ovanligt på så vis att dess äldsta gravbok börjar 1838 och dessutom innehåller en karta. Men sådan tur har man som sagt mycket sällan.
Bilder: Gravkarta 1932, Nora bergsförsamlings kyrkoarkiv
Visa alla månadens dokument
