Arkivvolymen ifråga innehåller handlingar rörande superintendenten på ön Ösel i Estland, prästen Justus Heinrich Oldekop (1631-1686). Den tyskfödde Oldekop hade skickats som svenska kyrkans representant till den svenska besittningen Ösel i mitten av 1660-talet, där han skulle bringa ordning bland de stora missförhållanden som rådde på ön i form av kriminalitet och annan oreda.
Oldekop metoder ifrågasattes emellertid och han blev snart impopulär bland folket. Han var förvisso en ambitiös man, men han var också häftig och obetänksam och hans driftighet gick gärna överstyr mot ”djefvulens livgeding” som han kallade området. Befolkningen kände sig överkörd av hans framfart, som inte tog hänsyn till vare sig stånd eller person. Bland annat uppstod en tvist mellan Oldekop och organisten i Arensburg, Ludwig Nordmann. Oldekop ansåg Nordmann vara olämplig som organist, och påstod bland annat att Nordmann spelat ”ölsånger” på orgeln. Oldekop hade dessutom en egen kandidat till organistposten; en man som hette Georgius. Han var fövisso katolik, men ansågs kunna konvertera.
För att möta Oldekops kritik skickades en avskrift av detta musikstycke till Stockholm. Det skulle visa att Nordmann var en seriös och skicklig organist. Flera svenska hovmusiker bekräftade också att musikstycket var känt och väl lämpat att spelas i samband med gudstjänster. Rådet i Arensburg röstade också för att Ludwig Nordmann skulle fortsätta som stadens organist och 1676 var Nordmann fortfarande kvar i Arensburg.
Källa: Diplomatica Livonica II, vol. 491; Vello Helk "Die Stadtschule in Arensburg auf Ösel in dänischer und schwedischer Zeit (1559-1710)"
Visa alla månadens dokument
