Morgonen den 10 oktober 1822 slog tragedin till på Nynäs herrgård i Ösmo socken, då den nioåriga Ulrica Adlercreutz fick sin hals brutalt uppskuren. Gärningskvinnan var en av de som stod henne närmast – hennes barnsköterska.
Ulrica var dotter till den finske friherren och generalen Carl Johan Adlercreutz och hans hustru Margareta Beata, född von Engeström. Friherre Adlercreutz och hans familj hade flyttat till Sverige strax innan Ulricas födsel 1812. Han hade några år dessförinnan varit en av männen i statskuppen mot kung Gustav IV Adolf, som ledde till att kungen sattes i husarrest och senare landsförvisades.
Efter Carl Johan Adlercreutz bortgång 1815 bodde änkefru grevinnan Adlercreutz kvar på godset i Ösmo med sina fem barn och en tjänstestab. I hushållet fanns bland andra änkan Fredrika Mellgren, som varit anställd som barnsköterska sedan Ulrica var i ettårsåldern.
Dagarna innan dådet hade det legat en spänd stämning på herrgården. Fredrika Mellgren misstänktes för tjuvnad efter att ha blivit påkommen med att gå igenom en av husmoderns byrålådor. Det var känt att relationen mellan de båda sedan länge var ansträngd, och Fredrika var nedstämd och ledsen. Då hon vid fyratiden den ödesdigra morgonen smög sig fram till Ulricas säng med kniven i sin hand, var det hennes lösning på den obehagliga situationen.
Ulrica vaknade av överfallet och blödande lyckades ta sig ut ur sovrummet. Där möttes hon av moderns kammarjungfru som vaknat av flickans skrik. Samtidigt låste Fredrika in sig i rummet och försökte begå självmord genom att skära även sig själv i halsen. Med hjälp av en stege tog gårdsfolket sig in i rummet via ett fönster. De hittade Fredrika blödande men vid liv.
Den svårt skadade Ulrica förflyttades till Stockholm där familjen hade en bostad på Stora Trädgårdsgatan intill Jakobs kyrka. Efter tre dagar – den 13 oktober 1822 – avled hon. Obduktionen visade att den högra sidans halsmuskel och den översta delen av luftstrupen var avskurna.
Tidningarna rapporterade naturligtvis om händelsen och spekulerade kring skälet till vansinnesdådet. Wexjöbladet förklarade att Fredrika Mellgren:
”skall blifwit beskylld för snatteri, och i förtrytelsen deröfwer beslutat att taga lifwet icke blott af sig sjelf utan ock af Fröken, som hon lifligt älskade, och af hwilken hon älskades tillbaka. Hon ville icke att Fröken skulle hafwa den sorgen ock öfwerlefwa henne.”
Av rättegångshandlingarna framgår också att dådet var en hämnd mot husmodern för hennes gemena sätt, och att Fredrika genom detta ville orsaka grevinnan sorg.
Den 4 december samma år dömdes Fredrika Mellgren till döden av Sotholms häradsrätt. Eftersom underrättens utslag var en dödsdom gick målet automatiskt vidare till Svea hovrätt för en andra prövning. Men hovrätten gjorde samma bedömning som häradsrätten och fastställde domen. Samma sak gjorde Högsta Domstolen dit Fredrika vänt sig för nåd. De slog fast att Fredrika Mellgren skulle ”mista lifvet, halshuggas och å båle brännas”. Hon avrättades den 23 april 1823 på galgbacken vid Västerhaninge malm.
Källa: Nedre Justitierevisionen/Högsta Domstolens arkiv, utslag 12 mars 1823, akt nr 53-54
Visa alla månadens dokument
