Den ännu idag vitala industrin Forshammars bergverk tillkom 1909, då brytning och malning av fältspat börjades vid Klinttjärn i Ramsbergs socken i Örebro län, fågelvägen blott en dryg kilometer från gränsen till Västmanlands län. Det första året bröts 1 500 ton och redan från början uppkom frågan om hur transporten från bergverket till närmaste järnvägsstation, Forshammar på andra sidan västmanlandsgränsen, bäst skulle ordnas. Bergverkets ägare, efter fältspatsmineralet döpt till AB Ortoklas, planerade en hästbana som skulle löpa i allmänna landsvägens vägbana. Denna industrijärnväg kom emellertid aldrig till utförande (men fotografiska bevis på att hästdragna vagnar användes inom bergverkets område finns), och uttransporten av den färdiga produkten skedde istället landsvägsledes.
År 1928 hade produktionen stigit till 61 344 ton och en ingalunda föraktlig mängd fältspat skulle alltså forslas från verket. Den 26 april detta år begav sig biträdande landsfiskalen i Skinnskattebergs distrikt Albert Persson till Forshammars järnvägsstation, där han påträffade jordbruksarbetaren Birger Brickman från Uttersberg. Anledningen var att landsfiskalen mottagit en anmälan om att Brickman tillsammans med chauffören August Helmer Broman bedreve yrkesmässig automobiltrafik med godsbefordran och att det kunde misstänkas att de saknade tillstånd för sådan trafik.
Klicka på bilderna för förstoring
Birger Brickman meddelade enligt polisrapporten att han och Broman gemensamt åtagit sig att transportera fältspat mellan bergverket och järnvägsstationen och ägnat sig åt detta sedan 24 april – alltså i tre dagar. Han vidgick också att han saknade tillstånd för trafiken och något förvånande även att han vore »i saknad av vanligt körkort för automobil samt hade han ej heller ens kört för någon besiktningsman för erhållande av något kompetensbevis, som fordras för att kunna erhålla körkort.» Brickman tycks ha varit en skäligen oförvägen natur; han »uppgav nu att han endast obetydligt försökt sig på att köra bil förr än han nu börjat med denna trafik». En strategi hade han emellertid: »Brickman uppgav tillika att orsaken att han icke sökt och erhållit körkort var beroende på, att han ansett, att det kunde få bero en tid, så han skulle bliva säkrare i körningen vid provkörningen för besikt[nings]mannen.»
Listan över Brickmans synder slutade emellertid inte där; hans lastbil hade heller inte besiktigats för yrkesmässig trafik och dessutom hade Brickman många gånger under trafiken lastat bilen med 1 400 kilo trots att den inte var avsedd för mer än 1 000 kilo.
August Helmer Broman erkände för sin del att också han utan tillstånd bedrivit yrkesmässig godstrafik med en icke för ändamålet besiktigad lastbil. Inte heller hade han tillstånd att föra bil i yrkesmässig trafik, men han »innehade dock vanligt körkort för automobil».
Saken kom givetvis för häradsrätten, och när den 31 maj 1928 slutbehandlades dömdes såväl Brickman som Broman till böter. Broman slapp undan med en bot om sammanlagt 205 kronor, idag motsvarande knappt 5 800 kronor, medan Brickman, som ju tjänstgjort som chaufför »utan att», som det heter i protokollet, »ens äga tillstånd att föra automobil», ålades att betala sammanlagt 315 kronor, vilket idag motsvarar nära 9 000 kronor. Av polisrapportens upplysningar kan man räkna sig fram till att de båda var för sig under de tre dagarna inte gärna kan ha tjänat mer än kanske runt 70 kronor; någon vinstaffär blev fältspatskörningen således knappast för Broman och Brickman.
Månadens dokument augusti 2019
Åkerbo och Skinnskattebergs tingslags häradsrätts arkiv, vol. A I a:22
Övriga källor
Skinnskattebergs härads väghållningsdistrikts arkiv, vol. F I:2
Bergmästarens i mellersta distriktet arkiv, vol. E III:17, E III:21
