Under 1953 beställde Sverige således 80 Centurionvagnar, efter en upphandling från Storbritannien. Valet hade stått mellan den tyngre brittiska 50-tons “huvudstridsvagnen” Centurion och den lätta franska 15-tons AMX-13. Efter överväganden på högsta ort, där det bland annat debatterades friskt mellan arméchef och ÖB gällande vilken vagn valet skulle falla på, valdes till sist Centurion. Detta på grund av vad bedömdes vara bättre överlevnadsegenskaper i vad som ansågs de mest troliga förhållandena för det kalla krigets eventuella slagfält, där även effekten av taktiska kärnvapen behövde tas i beaktning.

Illustration av stridsvagn Centurion

Handbok för stridsvagn Centurion 

De två vagnarna hade olika för- och nackdelar sett till pansarväsendets treenighet av Eldkraft, Bepansring och Rörlighet, men utöver dessa jämförda egenskaper utmärkte sig Centurion genom en brittisk innovation mot slutet av det andra världskriget: ett elektriskt kokkärl, brittisk designation ”Vessel Boiling Electric” eller ”BV” för ”Boiling Vessel”, med smeknamnet ”Bevvie”,  integrerat i vagnens innanmäte. Denna apparat, med det tilltänkta syftet att koka upp ransoner för besättningen utan att denna under osäkra förhållanden skulle nödgas lämna sitt fordons bepansrade innanmäte för att äta, hörde till en av vagnens mest uppskattade detaljer. Detta inte minst för att varmvattnet förutom att värma ransoner även kunde användas till att koka te (eller då i svensk tjänst oftare kaffe).

Bild på beskrivning för stridsvagn Centurion 

Stridsvagnen Centurion introducerades i försvarsmakten som Strv 81 (för Stridsvagn 8 cm-kalibrig huvudpjäs, första modellen i tjänst), och vagnen uppskattades så till den grad att den tjänstgjorde i olika uppgraderade och specialiserade versioner ända in på 2000-talets början.

Bild på kokkärl i stridsvagn Centurion 

Ändock lever arvet av kokkärlet “Bevvie” vidare, då även andra svenska stridsfordon, designade efter introduktionen av Strv 81, bland andra Infanterikanonvagn 91, Stridsvagn 103 samt Stridsvagn 120 sedermera även inkluderat elektriska kokkärl i sin design.

Någonstans i Sverige är stridsvagnsbesättningarna således i varje fall sällan utan kaffe.

Källor

"User Handbook for the Centurion I, II and III", första upplagan, 1948
"Hänvisning till tank för dricksvatten", sida 25.
"Kungliga Armeförvaltningens Tygavdelning, Provisorisk Beskrivning av Centurion", första upplagan, 1953
"Hänvisning till dricksvattenbehållare och avtappningskran", sida 12.

"Strv 81 – Beskrivning, Kungliga Armétygförvaltningen", Del 1, 1960 beskriver ett Elektriskt Kokkärl (Elsystem, sida 14-15) Dock tycks det förekomma ett tryckfel, då sida 14 slutar mitt i en mening beskrivades strömuttagets låsmekanism.
"Strv 102 – Beskrivning", Del 1, Försvarets Materielverk Armématerielförvaltningen 1971, del 5, Elsystem, sida 19.
"Ikv 91 – Beskrivning", Del 1, Försvarets Materielverk 1974 nämner ett kokkärl i förteckningen för smältsäkringar, 5. Elsystem, sida 32.
https://en.wikipedia.org/wiki/Boiling_vessel (Senast redigerad 2018-03-21)
Källhänvisning för bild: Kokkärl avbildas i Strv 104 instruktionsbok, 16. Vård, Sid 7.


Sebastian Kärrman

Visa alla månadens dokument