En larmrapport nådde Kalixfors flygfält den andra maj 1945. En sprängolycka hade inträffat i Karasjok i Nordnorge. Explosionen måste ha varit mycket kraftig. 18 soldater hade dött omedelbart och nio svårt skadade väntade nu på undsättning. De drabbade var så kallade polissoldater - norrmän som genomgått militär utbildning i Sverige. Förbandet hade under största hemlighetsmakeri transporterats till Nordnorge i amerikanska plan. De hade till uppgift att röja ett stort minfält som tyskarna hade lämnat efter sig men detta arbete hade alltså nu utlöst den olyckliga explosionen.
Ett av flygplanen i Fjällstorkarna. Flygplanet var av tysk modell och hade beteckningen Fieseler Fi 156 Storch.
De kallades därför ”storkar” men den officiella svenska benämningen var S 14. Bilden är tagen i januari 1945.
Den största svårigheten i räddningsaktionen bestod i att området var kargt och otillgängligt. En amerikansk DC 3:a kunde transportera två läkare och en sjuksköterska som med fallskärm kunde nå olycksplatsen. De skidförsedda Fjällstorkarna var emellertid de enda planen som kunde landa och lyfta från isen vid Karasjok och därmed föra de skadade i säkerhet.
Norden med grannländer. Kartan är beskuren.
Fjällstorkarna hade tidigare aldrig opererat utanför svenskt territorium. Chefen för detachementet, löjtnant Bertil Karlsén beskriver i sina anteckningar att man före avfärden till Karasjok i hast fått måla röda kors på flygplanens vingar och sidor. Under flygningen över norskt territorium kunde besättningen för första gången med egna ögon se krigets förödelse som hade utlöst flyktingvågen till Sverige. Karlséns minnen från tiden i Fjällstorkarna ska ursprungligen ha tecknats ner i ett fotoalbum. På Krigsarkivet finns anteckningarna bevarade genom en avskrift i Flygvapnets försvarsberedskapshistorik.
“Vid färden över norskt område syntes det nogsamt, att här hade kriget nyligen strukit fram. Det fanns inte ett hus att se på hela vägen, dem hade tyskarna tömt bensin över och tänt på. Endast skorstensmurarna stod kvar. På en del ställen hade även husdjuren fått dela byggnadernas öde, och de vitnade skeletten låg kvar. På andra ställen hade tyskarna hals över huvud lämnat allt, och förråd av motorbränsle och andra förnödenheter låg staplade bakom massiva taggtråds-stängsel. Det olycksdigra minfältet fanns ännu kvar och posten stod vakt för det. Men det hade krävt nog.”
- Utdrag ur Bertil Karlséns anteckningar
Ambulansflygplan av modell Junkers W 34. Ett civilt flygplan av denna typ samverkade med Fjällstorkarna. Det kunde ta fler passagerare medan S 14-planen var lättrörligare.
Källor och litteratur
Flygstaben, Centralexpeditionen, Serie Ö1 ”Försvarsberedskapshistorik – Flygvapnet”, volym 16.
Flygstaben, Sektion 2, Serie K2 ”Flygplan”, volym 6.
Oförtecknade flygplansbilder. Eventuellt tillhörande flygstaben.
Sverige Topografiska kartor 1580 -1990. 01A Sverige, Generalkartor, Karta nr 117 ”Norden med grannländer”, 1929 (stort format).
Berns, Lennart, Fjällstorkar, Ikaros: "Flygvapenmusei årsbok 2008", Flygvapenmuseum, Linköping
Kindberg, Nils, '1945 och beredskapen : "Fjällstorkarna" fenomenala flygräddare', Flygvapennytt., 1969: nr 2, s. 14-17, 1969
Waernberg, Jan, Flygoperation Balchen: Amerikanska flygningar i Sverige 1944-1945, Svensk flyghistorisk fören., Stockholm, 1995
En film om Fjällstorkarna finns på Arboga elektronikhistoriska förenings webbplats:
https://www.aef.se/Flygvapnet/Notiser/S14_Storch_notis_2.htm
(2019-01-10).
Oscar Rüdeberg
