Men innebar då vapenstilleståndet att man upplevde att kriget nu tog slut? På den frågan kan man svara både ja och nej. På västfronten upphörde förvisso striderna, men i Ryssland härjade ett inbördeskrig sedan oktoberrevolutionen 1917, ett krig där en rysk vit sida, uppbackad av bland annat Frankrike, Storbritannien och så småningom även USA slogs mot en röd bolsjevikisk. I Baltikum pågick väpnade oroligheter, som kom att leda fram till självständighet för Estland, Lettland och Litauen.
Den stora kartan, framtagen av den tyska vapenstilleståndskommissionen, ingår i rapporterna från den svenska militärattachén i Berlin i november 1918. De blå linjerna beskriver tidpunkterna för den tyska arméns utrymning av Belgien, Frankrike, Luxenburg och Alsace-Lorraine och vidare så långt som 40 kilometer öster om Rhen.
I Tyskland – som hörde till förlorarna i kriget - hade sedan i oktober revolutionära strömningar varit i omlopp. Detta ledde till att kejsaren Wilhelm II den 9 november tvingades abdikera och gå i landsflykt. Denna händelse banade väg för den tyska novemberrevolutionen, som först i augusti 1919 formellt avslutades. Då undertecknades den nya författningen och Weimarrepubliken upprättades. Men vapenstilleståndet banade också väg för det som kommit att kallas ”dolkstötslegenden”. Denna konspirationsteori lanserades under mellankrigstiden av högerextrema grupper. Man menade att armén i november 1918 i formell mening inte var slagen. Istället hade den förråtts av novemberrevolutionen, som därmed hade förhindrat Tysklands militära seger i kriget.
I slutet av oktober 1918 gjorde matroser i den tyska hamnstaden Kiel myteri. Det var början på den tyska novemberrevolutionen, vilket ledde till att kejsaren, Wilhelm II, abdikerade. Den tyska tidningen Deutsche Tageszeitung hade den 9 november 1918 rubriken ”Vor der Entscheidung des Kaisers”, vilket ungefär kan översättas med ”inför kejsarens beslut”. I tidningen står bland annat att folket fått sin vilja igenom och kejsaren valt att abdikera.
I svenska arkiv – och inte minst i Krigsarkivet - finns handlingar, tidningsurklipp och fotografier som visar olika aspekter av första världskriget, framför allt ur ett svenskt perspektiv. I Generalstabens utrikesavdelning finns exempelvis militärattachérapporter från samtliga krigförande länder. Från Berlin rapporterade i november 1918 överste Nils Adlercreutz till Stockholm om händelseutvecklingen i Tyskland. Den tyska ledningen hade, skrev han, valt att underordna sig de radikala krafterna:….”under det armén i fält allt fortfarande var intakt, under alla förhållanden undvika katastrofen av inbördeskrig och valt härför vägen – eftergift. Resultatet har blivit, att organiserade ungsocialistiska partiet spelats händelserna i händerna”. Rapporten inte bara utgör idag ett vittnesbörd om den oroliga tid som rådde i Tyskland utan skildrar även uppfattningar och synsätt som inte var ovanliga bland många svenska officerare och ämbetsmän.
Visserligen undertecknandes vapenstilleståndet den 11 november 1918, men det dröjde till den 28 juni 1919 innan fredsfördraget i Versailles skrevs under. Först då kan man i formell mening säga, att första världskriget avslutades. Men i den fred som man åstadkom, låg alla förutsättningar för ett nytt krig. Och endast 20 år senare inleddes också tragedins andra akt, det andra världskriget.
Den 14 juli 1919 genomfördes den stora allierade segerparaden i Paris. Fotografiet visar hur trupperna marscherar från Triumfbågen och ner efter paradgatan Champs Élysées.
Två år efter att skotten tystnat i första världskriget, den 11 november 1920, gravsattes i Westminster Abbey i London stoftet av en okänd brittisk soldat. Denne icke identifierade soldat skulle representera alla de många döda britterna i det stora kriget. Några dagar före stilleståndsdagen hade sex oidentifierbara soldater grävts upp ur skyttegravskrigets fasansfulla bråte på några av de platser där den brittiska armén utkämpat sina blodigaste slag. En officer med förbundna ögon fick lägga sin hand på en av de för ändamålet införskaffade blykistorna, vilken sedan – under militära hedersbetygelser – fördes från Frankrike till England. På stilleståndsdagen rullade kistan med den okände soldaten genom ett gråkallt London. Nära en miljon människor kantade sorgetågets färd, och för många av dessa var det ingen okänd soldat som fördes förbi. Nej, den döde var ”han”, den saknade maken, den förlorade sonen, fästmannen, älskaren. Det behövs ingen större inlevelseförmåga för att inse vilken stark känslomässig upplevelse detta sorgetåg måste ha haft för alla som följde dess väg. Graven placerades i golvet strax innanför huvudingången i Westminster Abbey, fylldes igen med jord från västfrontens alla slagfält och försågs med en lång inskrift.
Fransmännen var inte sena att haka på idén. På samma dag och vid samma timme gravsattes under Triumfbågen i Paris en okänd fransk soldat. Men istället för en lång inskrift fick han en evig låga brinnande över sig. Fotografiet visar katafalken med den okände engelske soldaten på sin väg mot Westminster Abbey.
Källor och litteratur:
Neil Hanson,
The unknown soldier. The story of the missing of the great war
(2005)
Jan Olof Olsson,
Rivna fanor: Människor och händelser kring 1919
(1975)
Generalstaben, Utrikesavdelningen, Inkomna skrivelser Tyskland 1918, E I a: vol. 4
Bildbyråer andra världskriget, De allierade, div. bilder, första världskriget, fredsslutet m.m. 1918-1919, vol. 104
Bo Lundström
