En ganska obehaglig rapport
I början av juni 1789 började det gå rykten om att en av Göteborgseskaderns tre fregatter, skeppet Venus, erövrats av fienden i Oslofjorden. Ryktena kunde ganska snart bekräftas. Nio lotsar som befunnit sig ombord på skeppet hade nämligen i sista stund lyckats rädda sig i land, och kunde vittna inför lotsdirektören i Strömstad. Han skrev sedan av deras bekännelse i ”en ganska obehaglig rapport” daterad den 4:e juni. I stora drag visste man därför tidigt vad som inträffat. Venus hade kapitulerat och var nu med sina 40 kanoner ett vapen i den ryska fiendens händer. Händelsen skulle komma att uppmärksammas stort, både i Sverige och utomlands. Ändå var många frågor obesvarade. Hur kom det sig att den snabba fregatten inte kunnat komma undan? Och kunde det stämma att hon kapitulerat inför det betydligt mindre ryska skeppet Merkurij, en så kallad kutterbrigg bestyckad med 22 kanoner?
Den som var bäst lämpad att besvara frågorna var majoren och riddaren Magnus Hansson, Venus befälhavare och högste chef. Han befann sig nu emellertid som fånge på ryskt skepp på väg till Reval. Först 1791, året efter att Gustav III:s ryska krig hade avslutats skulle majoren åter vara på svensk mark för att i Stockholm kunna förhöras i Regementskrigsrätten vid Svenska eskadern av arméns flotta. Fallet skulle därefter också komma att tas upp i Kungliga Majestäts Krigshovrätt. Tack vare protokollen, som också finns bevarade i tryck i Krigsarkivets bibliotek, finns ett samlat källmaterial som kan berätta om hur Venus blev ryskt.
1790, året före major Hansson befann sig i krigsrätten, hade Venus i rysk tjänst vållat den svenska flottan stor skada. Befälhavare för skeppet var nu den lejde engelske amiralen Robert Crown. Denne hade tidigare fört befälet på briggen Merkurij och var alltså i högsta grad delaktig när fregatten fångades in. Crown ska ha varit så nöjd med Venus att han skickade ett brev till Skeppsbyggaren af Chapman och tackade honom för att han byggt ett så utmärkt skepp.
Försättsbladet till det tryckta protokollet från Kungl. maj:ts krigshovrätt i Stockholm.
Underdånig berättelse
Det var inte bara Hansson som återvände 1791. Även kaptenen och greven Lagerberg, officer vid Skaraborgs regemente, samt ett antal män ur besättningen kunde vittna. Ytterligare en officer, fänrik Niroth, hade dock tagit tjänst vid ryska armén. I fångenskapen hade Hansson skrivit en ”Underdånig berättelse” om hur det gått till när Venus förlorades och hans brev lästes upp inför rätten. Tillsammans med andra redovisade dokument samt förhör hållna under domstolsförhandlingarna går det att skapa sig en bild av förloppet.
Venus hade den 11 maj lämnat Göteborgs hamn för att kryssa mellan Marstrand och Skagen. Besättningen var till stor del oerfaren. Den 31 maj runt klockan ett hade en rysk eskader siktats. Det konstaterades att eskadern bestod av en överlägsen styrka och major Hansson beslutade därför att i enlighet med sina order uppsöka svensk hamn, antingen vid Dyngö eller på Kosteröarna. Venus hade dock vinden emot sig och de ryska skeppen lyckades stänga reträttvägen. Plan B blev således att försöka ta sig till neutral norsk hamn. Under natten mot 1 juni passerade skeppet Ferders fyr och Hansson signalerade förgäves efter en lots som kunde hjälpa honom att navigera mot Christiania (dagens Oslo).
Ett par timmar senare, i höjd med landtungan Vallö, kom fienden ikapp. Kapten Crown anlände först med briggen Merkurij och eldstrid utbröt. Venus kunde till en början hävda sig väl och Hansson kom senare att rapportera att Merkurij ”utom åtta döde fått många blesserade, den ena kranbalken synligen bortskjuten [och] storstången fördärfvad”. På Venus hade endast en dött men när de övriga större ryska skeppen också kom inom skotthåll och öppnade eld var läget hopplöst. Hansson rådgjorde med sina officerare men ingen kunde längre se hur man skulle kunna rädda fregatten. Hansson fick överlämna den svenska flaggan med en ”obeskrivlig grämelse” till ryssarnas högste befälhavare.
Oslofjorden som på 1700-talet hette Christianiafjorden. Ferders fyr ligger på holmen intill ankaret rakt nedanför Sandesund. I höjd med Saltverket vid Vallö kom de ryska skeppen ikapp Venus. Detaljbild.
Ett hederligt yttrande
I den första rättsliga instansen, regementskrigsrätten, lyckades Hansson 1791 mellan den 6:e och 18:e maj försvara sig väl. Illasinnade rykten om att han varit förtrolig med, eller för den delen tagit emot pengar och presenter, från ryska officerare kunde tillbakavisas. I Krigshovrätten var tongångarna hårdare. Nu anklagades major Hansson för att ha gett upp för lättvindigt. Vem kunde då bättre komma till majorens undsättning och vittna om hur striden gått till än en officer på motståndarsidan? Via ombud kunde Robert Crowns uppfattning om händelseförloppet meddelas. Han berättade att Venus inte hade kapitulerat inför Merkurij, som det hävdats i tidningarna, utan för hela eskadern som omringat fregatten. Hade inte de övriga ryska skeppen kommit till Crowns undsättning hade hans skepp blivit totalt överhöljd av eld och lågor och med säkerhet skjutits i sank. Inte undra på att Crown vann Hanssons högaktning för sitt ”hederliga yttrande af höflighet och delikatess”. Krigshovrätten lät sig dock inte imponeras och dömde Hansson till döden. Han kom att benådas den 3:e april 1792 men hans karriär inom flottan var över.
Magnus Hansson finns sista gången listad i en militär rulla från 1792. I anmärkningsfältet står: ”Enligt Kongl. Maij:ts Nådiga dom af den 3.april 1792. Kommer ifrån sin innehafwande tienst at utstrÿkas samt wara owärdig, at, i hwad egenskap som hälst, någonsin mera tjena Kongl. Maij:t och Kronan”. (Utdrag).
Beskuren typritning för en 40 kanoners Fregatt ritad av skeppsbyggaren Fredrik Henrik af Chapman. Ritningen användes till att bygga flera fregatter, bland annat Venus.
Källor
Protokollen
Protocoller, hållne i regements krigs-rätten wid swenska eskadern af armeens flotta i Stockholm, i undersöknings-målet rörande örlogs-fregatten Venus, som fördes af majoren och riddaren Magnus Hanson, och eröfrades af ryska fiendtelige: fartyg under norrska wallen, den 1 junii 1789. Stockholm, tryckte hos controlleuren Carl Gust. Cronland, 1791.
Protocoller, hållne uti kongl. maj:ts krigs-hof-rätt i Stockholm, uti målet rörande örlogs-fregatten Venus, som fördes af majoren och riddaren Magnus Hanson, och eröfrades af ryska fiendteliga fartyg under norrska wallen, den 1 junii: 1789. Stockholm, tryckte hos controlleuren Carl Gust. Cronland, 1791. (Stockholm, tryckt hos Anders Jac. Nordström, 1791.)
Stockholms eskader 1758-1824. Underrätten, A I a Protokoll 1791-1792, volym 15. Krigshovrättens originalhandlingar finns i Riksarkivet Marieberg i samlingen Sjöexpeditioner.
Övriga källor
Marinens rullor, Serie I b 1792, volym 43.
Utländska stads- och fästningsplaner, Norge. Samlingsband II, karta 7.
Marinens ritningar, serie A II a, Fregatter. Fregatt, 40 kanoner, konstruktionsritning.
Litteratur
Anderson, Roger Charles,
Naval wars in the Baltic during the sailing-ship period 1522-1850, Gilbert-Wood, London, 1910
Grandin, Gunnar,
”Venus - världens snabbaste fregatt?”,
Aktuellt / Marinmuseum, 1995, s. 61-65, 1995
Göteborgs eskader och örlogsstation 1523-1870: historik, Göteborg, 1949
Oscar Rüdeberg
Krigsarkivet
