Musikens sporrande inverkan, såväl i krig och fred har länge varit känd, inte bara dess funktion utan även andra kvaliteter. Svensk militärmusik stammar åtminstone från 1520-talet, då musikanter anställdes till Gustav Vasas livvaktsstyrka.
Nittonhundratalets intåg gav nya förutsättningar, då man med hjälp av tekniska framsteg nu också kunde spela grammofonskivor och nås av radions utsändningar. Andra världskriget var en av de första stora konflikterna där elektroniskt massdistribuerad musik fanns tillgänglig för stora delar av befolkningen. Därmed uppstod en dittills tämligen unik situation för musik och dess förhållande till krigsföring. Redan på 1940-talet fanns det en radioapparat i de flesta svenska hem. Via den kunde man inte bara följa med i den senaste händelseutvecklingen så gott som direkt, utan också ta del av samhällsinformation samt lyssna på musik. Allt detta främjade beredskapsandan, skapade gemenskap och trygghet men gav också välbehövlig avkoppling i en tid av stor oro.
Fältartistuppträdande ”någonstans i Sverige”. KrA, Försvarsstaben, Personalvårdsavdelningen. Fotograf okänd.
Musikens viktiga roll
Musik växer fram ur livets alla situationer och de mörka beredskapsåren utgjorde inget undantag. Sentimentala sånger blev effektiva och fungerande bruksvaror, för såväl soldater som civila. Musiken fungerade som en sammanhållande faktor bland människor runt om i världen och bidrog till att skapa lugn. Det var nödvändigt att vädja till känslor av patriotism, kämparanda och optimism i tider av krig. Samtidigt behövdes en ventil för att förmå hoppet att förbli levande och stabilt. Där kom livsbejakande sånger att spela en betydelsefull roll. Musiken kunde få människor att känna att de var delaktiga i kriget, eller så kunde de drömma sig bort en stund ifrån det faktum att de var det. Beredskapsvisorna väckte stark resonans och var inte bara till stöd och glädje för de inkallade, utan även de som var kvar hemma fann tröst i dem, i spänd väntan på att få hem sina anhöriga. Sångerna kunde gestalta hela spektrat av känslor folket levde med och bidrog till att lindra oro under alla de timmar av väntan på brev och besked samt på vakt som kriget förde med sig.
Musik som propaganda och motstånd
Musik har genom tiderna använts som ett verktyg vid konflikter, för att nå olika målgrupper med sitt budskap. Det är ett särskilt användbart medium för propaganda, bland annat eftersom det ses som en fritidsaktivitet. Musiken upplevs inte lika hotfull som andra propagandatekniker och är mindre iögonfallande. Den har dessutom möjligheten att påverka känslor mer än intellektet. Genom dess införlivande i krigsinsatserna kunde den bidra till att skapa en energi som gjorde det möjligt att åstadkomma mer. Att såväl fronten som hemmafronten fungerade utan gnissel var ett viktigt samhällsintresse.
Förströelsedetaljen och fältartister
Under andra världskriget låg många män inkallade. De slitningar soldater kunde drabbas av efter en lång tid i trångboddhet och tristess var den så kallade “plåtsjukan”. Då individer tappade humöret, drabbades av hemlängtan och blev deprimerade, vilket man på alla sätt ville undvika. Därför fick personalvården hög prioritet under beredskapstiden och musiken tjänade där ett viktigt syfte för de inkallade. För att behålla soldaternas stridsvilja och goda humör uppe var det viktigt att de fick både återhämtning och underhållning. Detta ordnade man bland annat med hjälp av uppträdanden med fältartister ute på förläggningarna runtom i landet. ”Militärmusikens uppgift att bidra till manskapets underhållning och trevnad i förläggningarna även som dess erkända förmåga att uppliva den militära andan och därmed verka befästande på disciplinen”, som det står i försvarsutredningen anno 1941.
Den avdelning inom det militära som skötte denna del av personalvården var försvarsstaben och dess avdelning förströelsedetaljen, vilken fick fastare form under beredskapsåren 1939–1945, då benämningen fältartist också infördes. I Sverige var en lång rad artister med och bidrog, däribland Alice Babs, Sven-Olof Sandberg, Harry Brandelius, Sickan Carlsson, Elof Ahrle och den artist som kom att bli beredskapsårens stora fixstjärna: Ulla Billquist. På den internationella arenan var artister som Vera Lynn, Bob Hope och Al Jolson välkänt aktiva med att uppträda för de allierades militära förband. I den svenska försvarsstabens personalvårdsavdelningens rullor finns omkring 1 300 fältartister förtecknade under beredskapsåren. Här finns uppgifter om deras kvalitet, utrustning, övriga färdigheter med mera.
När fältartister inte fanns att tillgå fanns istället visböcker, sånghäften, skivor och radio som en möjlighet till att fördriva tid, ensamhet och bekymmer med. Försvarsstabens bildningsdetalj utgav 1941 en egen sångbok, ”Sjung kamrater!”. Den innehåller avdelningar med texter och noter till såväl fosterländska sånger, psalmer, hembygdssånger, folkvisor, marschsånger som lägersånger och var avsedd att kostnadsfritt tillhandahållas personal vid krigsmakten.
Uppsluppen och ivrig publik ute på en av alla militärförläggningar. KrA, Försvarsstaben, Personalvårdsavdelningen. Fotograf okänd.
Betydelsefulla sånger
Några exempel på populärmusik som fick stor betydelse under dessa svåra år var bland annat den tyska sången "Lili Marleen". Lale Andersens insjungning blev mycket omtyckt under andra världskriget, både hos allmänheten och bland soldater från de olika sidorna i kriget. I Storbritannien fanns "the forces' sweetheart", Vera Lynn som hade en repertoar fylld av sånger med hoppfulla och patriotiska budskap, såsom "When the lights go on again", "(There'll be bluebirds over) The white cliffs of Dover", samt den mest klassiska; "We'll meet again". Påståendet att "vi kommer att träffas igen" förmedlade såväl optimism som tröst, till många soldater som kanske inte skulle komma levande hem igen för att återse sina nära och kära.
I Sverige är det klarast lysande exemplet Ulla Billquists insjungning från 1940 av Nils Pernes schlager "Min soldat". Följande välkända rader är hämtade ur sången, som blev en slags signaturmelodi för beredskapsåren:
”Hans skor är för stora och hans mössa för trång
hans byxor för smala och hans rock är för lång
men det gör detsamma för han är min soldat
någonstans i Sverige.”
Dessa ord förmedlade igenkänning och hopp under de långa mörka krigsåren, innan ljusen åter kunde tändas världen över…
Sånghäfte utgivet av Försvarsstabens bildningsdetalj 1941 till de inkallade. Foto KrA.
Källor
Krigsarkivet
- Försvarsstaben, Personalvårdsavdelningen, Handlingar ordnade efter ämne: Teaterverksamhet Serie F IV, vol. 30, 33-36, 45-47
- Försvarsstaben, Personalvårdsavdelningen, Handlingar ordnade efter ämne: Förströelseverksamhet Allmänt, Serie F V, vol. 2
Litteratur
- Holmquist, Åke,
Från signalgivning till regionmusik, Allmänna Förlaget: Stockholm, 1974
- Försvarsstabens bildningsdetalj, Sjung kamrater!,
Elkan & Schildknecht: Stockholm, 1941
- Malmström, Dan,
Härligt, härligt men farligt, farligt: Populärmusik i Sverige under 1900-talet, Natur och Kultur: Stockholm, 1996
Jennifer Vintkvist
Krigsarkivet
