Harald Strömfelt och vallacken Titus, född 1916 (Identifierad via hästrullorna). Fotografi från Karlsborgs Fästningsmuseum (11147), fotograf okänd.
Inledning
”Resultaten i de olympiska spelens ridsporttävlingar 1936 blevo för Sveriges del otvivelaktigt en besvikelse.” Man kan verkligen känna den tunga besvikelsen i friherre Harald Strömfelts ord, ryttmästare vid Kungliga Livregementets Husarer i Skövde. Vid de olympiska spelen i Stockholm 1912 hade de svenska ryttarna skördat medaljer utan dess like, men nu hade guldglansen falnat rejält. Tyskland hade på motsvarande sätt haft triumfartad framgång i de olympiska spelen i Berlin 1936.
Därför sökte den 38-årige Strömfelt likt många andra utländska ryttare vid den tiden ”en kommendering till den tyska ridsportens högborg Kavallerischule i Hannover, för att på ort och ställe få studera deras resurser, organisation och utbildning av tävlingsekipagen.” Då han var välmeriterad tävlingsryttare i både dressyr och fälttävlan torde antagningen till Kavalleriskolan varit en ren formalitet. Därmed fortsätter hans rapport i en mycket lättare och positivare ton. Mellan saklig beskrivning av undervisningen kommer den varma känslan för hästar fram, som en riktig kännare av dessa djur besitter, speciellt i samband med de egna framstegen.
Utbildningen vid Kavalleriskolan
Olympiaekipaget Friedrich Gerhard och Absinth. Detalj från
Strömfelts rapport, sidan 28, fotograf okänd.
Strömfelts rapport, sidan 28.
Den lärare Strömfelt fick vid Turnierstelle (Specialträning för ridsporttävlingar) var ingen mindre än den 53-årige överstelöjtnant Friedrich Gerhard. Denne som tillsammans med den då 10-årige ostpreussiske valacken Absinth erövrade silvermedaljen i dressyr individuellt och guldmedaljen i lag vid de olympiska spelen i Berlin. Gerhard hade varit anställd vid Kavalleriskolan i 30 års tid och undervisat i ett 20-tal år. Strömfelt ansåg honom vara ”en av världens främste auktoriteter på dressyrens område.” – ett omdöme som delades av många. Gerhards grunduppfattning var ”att hästarna äro individer och måste ridas individuellt”.
Interiör från stallet. Lägg märke till den vita hästen längst
in till höger som nyfiket betraktar fotografen på avstånd.
Fotografi från Horst Willer, fotograf okänd.
Vidare noterade Strömfelt vid flera tillfällen en respektfull och ödmjuk hästhantering. Generellt tog man det långsamt och i rätt takt för att inte trötta hästen och ”Under inga omständigheter får piskan komma till användning.”. Ett gott är exempel är: ”Man ser ofta hos oss, att en ryttare, som kommer upp på en ny häst genast smäller dit skänklarna och ´tar några tag´. Det ser durkdrivet och vant ut.” Gerhard hade en annan åsikt. ”Es muss ruhig verstehen, was der Reiter mit den Hilfen von ihren verlangt. Sobald die Harmonie ist da, kan man los gehen.” [”man först måste stämma hästen i harmoni såsom ett musikinstrument och icke överraska honom med överrumplande hjälper.”].
Strömfelt beskriver sina egna framgångar med den underbara lyckokänslan som ryttare eller kusk kan känna tillsammans med sin häst när de är ett samkört ekipage: ”Jag fick rida det s.k. olympiaprogrammet på ej mindre än tre hästar, en sak, som jag aldrig skulle tilltrott mig själv att kunna, men som under Gerhards lugna instruktioner dock gick riktigt bra.” Dessutom fick han rida på Absinth så nog kunde han känna sig nöjd. En annan viktig del bakom framgången var att de hade ett stort hästmaterial att välja på, Strömfeldt skriver: ”Jag ljuger icke, om jag säger, att minst 8 av skolhästarna kunde utföra programmet i det närmaste fulländat.”.
För utbildning av unga hopphästar finns en både klok och underbar formulering ”Gravar, vallar, djupsprång och sådana hinder, som ej kunna förminskas hoppas alltid efter en ledarhäst för att undvika vägran eller utbrytning. Mycket klapp och socker o.dyl.”. Vidare, för fälttävlanshästarna ansåg man att 11 – 13 år var bästa åldern för topprestationer. När Strömfelt berättade att de svenska tävlingshästarna var unga beskriver han svaret: ”Detta tyckte de på ett artigt sätt vara vansinnigt, ty vid den ålderns är ännu den unga hästens benstomme för vek för sådana hårda prov, förutom hästen näppeligen kan ha erhållit erforderlig rutin”.
Raubgraf
Trotjänaren Raubgraf utanför stallet. Som den gamle veteranen
han är håller han ett vaksamt öga på fotografen.
Detalj från Strömfelts rapport, sidan 24, fotograf okänd.
Strömfelts rapport, sida 23 och 24.
Stallets gamle trotjänare var den 27-årige Raubgraf (troligtvis ostpreussare). I samband med några hyllningsord till Gerhard på dennes 50-årsdag, nämndes Raubgraf ett par gånger i texten. Man kan förstå att Gerhard med stolthet gärna berättade och visade upp honom inför de många utländska besökarna. Raubgraf hade tjänstgjort under hela kriget. Numera var han pensionerad och hade goda dagar.
Men Raubgraf hade fortfarande ett hedersuppdrag: ”varje julafton kommer han in med jultomten till de andra hästarna ridhuset, där de få julklappar bestående av sockerpåsar, morötter, o.dyl. och då lär han gå en oklanderlig passage.”. Man kan lätt föreställa sig julstämningen när de trädde in till de 25 förväntansfulla skolhästarna, merparten hingstar. Säkerligen var det både gnäggande och frustande med vit andedräkt rykande runt mular i den svala ridhusluften. Måhända ett och annat otåligt skrap av hov i ridhusbottnens sågspån-, sand- och saltblandning. Morötter och sockerbitar – ack den som stod längst bort och fick vänta till sist! Säkert kände Raubgraf stundens allvar och som alltid gjorde sitt yttersta.
För en nutida läsare 80 år senare kan det kanske ses som ett litet pittoreskt inslag med julfirandet för militärhästar. Men det var förr och är fortfarande på sina håll en mycket viktig del av folktron kring stallet och gårdens skötsel. Just kring juletid är då det nya året egentlig börjar. Alla djuren, även råttorna, skall få något extra gott samtidigt som speciella ramsor läses i deras öron. Gårdstomten skall ha sin gröt på rätt sätt och med rätt ingredienser som tack för hjälp under det gångna året och med förhoppning om hjälp under det kommande året. Då har man gjort allt som står i ens makt för att det kommande året skall bli så problemfritt som möjligt.
Slutord
Nöjd och belåten återvände ryttmästare Harald Strömfelt till Kungliga Livregementets Husarer i Skövde och författade där sin rapport i september 1937. Utan tvekan tillämpade han sina nyvunna kunskaper där, liksom senare som chef för Ridskolan å Strömsholm. Han gick ur tiden 1974.
Överstelöjtnant Heinrich Gerhard slutade vid Kavalleriskola 1939. Under kriget tjänstgjorde han som chefsridlärare vid artilleriskolan i Jüterbog. Han avled den 16 maj 1950.
När gamle Raubgraf sakta vandrade vidare till de ständigt gröna beteshagarna går inte att fastställa. Han har inte lämnat några spår efter sig i litteraturen efter Strömfelts rapport eller på någon hästgrav.
Tack
Ett varmt tack riktas till dr. Horst Willer (Hannover) för kompletterande information om Kavalleriskolan och Gerhard, till herr Dietbert Arnold (Bremen) för ett exemplar av hans bok och till intendent Nadja Eriksson (Karlsborgs Fästningsmusem) för bilden av Strömfelt.
Etikett från omslaget till Strömfelts rapport.
Arkivkälla
Krigsarkivet. Försvarsstaben. Underrättelseavdelningen (U). Serie: Inkomna rese- och studierapporter. - Rapport över studier i Tyskland. Ryttmästare Friherre H. Strömfelt K.3 – E:18:1.
Krigsarkivet. Livregementets husarer. Stabsavdelningen. Serie D:VI Hästrullor över egna tjänstehästar 1906-1932, volym 1. – 1928-1932 Egna tjänstehästar.
Litteratur
Arnold, D.,
2013,
Pferdewirtprüfung [Bd. 7] – History -.
(Bremen).
Bergvall, E.
(red.), 1913, V.
Olympiaden. Officiell redogörelse för olympiska spelen i Stockholm 1912.
(Stockholm).
Bergvall, E.
(red.), 1936,
Berättelse över olympiska spelen 1936.
(Stockholm).
Deutsches Pferdemuseum, Verden - Bibliothek. – [http://www.dpm-verden.de/ ]
Gorny, H., Wolf Baudissin, G. & Braun,
D. W., 1941,
Ein Pferdebuch – O Glück der Erde auf dem Rücken der Pferde.
(München).
Hermann-Nepolsky, H., 1939,
Die deutsche Kavallerieschule. – I: Geuer, C. (red.), Reiter,
Pferd und Fahrer, Ein Handbuch für den Bauern, Lantwirt und Züchten, den Soldaten, Reiter und Fahrer und für alle Pferdefreunde, Band 1: 115-138 (Essen).
K-s., 1934, Rittmeister Gerhard 50 Jahre. –
Sankt Georg,
1934(11): 8.
Nissen, J.,
1964,
Welches Pferd ist das?
(Stuttgart) [svensk översättning 1972,
Hästraser
(Stockholm)].
Rau, G., 1937,
Die Reitkunst der Welt an den Olympischen Spielen 1936.
(Berlin).
Rau, G., 1950, Friedrich Wilhelm Gerhard †. –
Sankt Georg,
1950(5): [en sida opaginerad].
Willer, H., 2008, Reiterstadt Hannover. –
Programm Landesmeisterschaften der Dressur- und Springreiter Hannover 2008, Reiterverein Hannover eV/PSV Hannover e.V.: 4 -12.
[
www.rv-hannover.de/PDFs/die-reiterstad-hannover.pdf
]
Åhslund, B.
(red.), 1986,
Livhusarerna. Ett svenskt kavalleriregementes nutidshistoria.
(Uddevalla).
Ulf Carlberg
Krigsarkivet december 2017
