De komplicerade fredsförhandlingarna med Ryssland inleddes på Åland 1718 under ledning av baron Georg Heinrich von Görtz, men strandade redan följande år. Samtidigt pågick rysshärjningarna i Stockholms skärgård. Under sommarmånaderna 1719 härjade och brände ryska flottstyrkor kustlandskapen från Norrköping i söder till Gävle i norr. I oktober 1719 slöts en sex månaders vapenvila med Danmark och en månad senare ingicks fred med Hannover. Efter påtryckningar av såväl England och Frankrike slöts fred med Preussen i januari 1720.
Sir John Norris (1660-1749), från 1709 amiral i engelska flottan, hade utmärkt sig redan under spanska tronföljdskriget vid intagandet av Barcelona 1705. Då erhöll han titeln ”Knight” och var från 1708 till sin död 1749 medlem av engelska underhuset. Han gick under namnet ”Oväders-Jack” (”Foul-weather Jack”).
Åren 1710-1711 var han högste befälhavare för engelska flottan i Medelhavet. I svensk historieskrivning är emellertid John Norris mest känd för sina talrika expeditioner i Östersjön under det Stora nordiska krigets senare period. Redan 1709 sändes han till Öresund med en eskader för att bevaka engelska handelsintressen. När Norris senare, våren 1719, seglade in i Öresund hystes i Sverige starka förhoppningar att den engelske amiralen skulle sätta stopp för de pågående ryska härjningarna. Norris blev dock kvar i Öresund under en längre tid, och när han till slut ankrade vid Dalarö i september samma år var härjningarna redan över och den ryska flottan hade avseglat från svenska farvatten.
Redan tidigt hade Sverige och England kommit överens om en gemensam flottexpedition i Östersjön - allt för att reducera den ryska sjömaktens tillväxt. Den 12 maj ankrade amiral John Norris vid Älvsnabben i Stockholms skärgård, med en eskader bestående av bland annat ett tjugotal linjeskepp. Det största av dem, Norris egna amiralsskepp ”Sandwich”, hade en besättning på 710 man och en bestyckning på 90 kanoner. Samtidigt samlades den svenska flottan vid Stockholms andra ankringsplats, Dalarö, under befäl av överamiralen och riksrådet Claes Sparre (1673-1733) på amiralsskeppet ”Prins Karl Fredrik”, bestyckat med 70 kanoner och en besättning på 480 man.
Under senare hälften av maj låg hela den förenade flottan vid Älvsnabben. Man höll krigskonselj ombord på amiralsskeppen varefter man avseglade mot Gotska Sandön. Den 30 maj rekognoserades kusterna kring Reval (nuvarande Tallinn) och tre dagar senare sattes kurs mot Hangö-udd. En tid senare återvände flottan - bland annat hade man problem med tillgång på dricksvatten och brännvin - och blev liggande vid Dalarö. I oktober återvände de engelska fartygen till sina hemmahamnar. Kort därföre berättas det att kung Fredrik I av Hessen besökte flottan ute vid Dalarö, men kunde inte ta sig ombord på det svenska amiralskeppet ”Prins Karl Fredrik” på grund av den långa ”fallrepstrappans” (landgångens) skull.
Enligt kung Fredriks instruktion, daterad den 16 maj 1720, skulle den ryska flottan ”angripas, bombarderas, upbrännas och ruineras” för att göra ryssarna mer tillmötesgående vid de stundande fredsförhandlingarna. Norris tycks däremot ha varit en ganska försiktig man; den enda fientliga handling som den förenade flottan skall ha utfört var att bränna ned några arbetarstugor och badhus utanför Reval samt beslagta ett mindre fartyg lastat med vin. Samtidigt kunde ryska trupper ostört härja den svenska norrlandskusten.
I serien ”Sjöexpeditioner, eskaderchefer” i Flottans arkiv i Krigsarkivet finns en volym innehållande ett antal ”Signalbrev och signalorder”, eller som de oftast kallades på den tiden, ”Seinebref” från tiden 1713-1720. Ett av dessa signalbrev är undertecknat: ”Dated aboard the Sandwich at Elsnab 16 May 1720/ Sw: Norris”. Med finns också en bifogad handskriven svensk översättning som bland annat innehåller ett antal vackra skisser på ”nattsignaler” som skulle användas av den förenade engelsk-svenska flotteskadern.
Signalbrev upprättades inför stundande sjökrig. Där specificerades hur olika flaggor skulle användas för ordergivning under stridens gång. De fick inte falla i fiendehand. Om ett fartyg var tvunget att ge upp och ”stryka flagg” skulle signalbrevet omedelbart brännas.
I Krigsarkivets fina kartsamling finns en bild av den engelsk-svenska flotteskadern, när den ligger vid Rådmansö 1720. Den ingår i den s.k. ”Kungsboken” (nr 12:2) och anses vara en av väldigt få avbildningar från 1720 års sjökrig.
Engelskt amiralsskepp. Hämtad från Johan David Köhlers ”Bequemer Schul- und Reisen-Atlas”, tryckt i Nürnberg 1719.
(Krigsarkivets Bibliotek, Siegroths deposition nr 70)
Källor & Litteratur
Herman Wrangel, Kriget i Östersjön 1719-1721. D. 1-2. Marinlitteraturföreningen nr 5-6. (Stockholm 1906-1907).
Faksimilutgåva, Forum Navales skriftserie nr 21 (Karlskrona 2007)
F. F. V. Söderberg, Sir John Norris. Ingår i Nordisk familjebok vol 19. Ny, reviderad och rikt illustrerad upplaga (Stockholm 1913, spalt 1477-1479).
David Denis Aldridge. Admiral Sir John Norris and the British Naval Expeditions to the Baltic Sea 1715-1727. Nordic Academic Press (Lund 2009). Forum navales skriftserie nr 37.
Rudolf Tengberg & Simon Bothius, Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar. Del V. Sverige under partitidhvarfvet, från år 1718 till år 1809. Linnströms förlag. (Stockholm 1879)
Adam Lewenhaupt. Karl XII:s officerare. Biografiska anteckningar. Del 1-2. Norstedt (Stockholm 1920-1921). Faksimilutgåva, Walter Ekstrand bokförlag (Lund 1977).
Kungsboken nr 12:2. Karta/ritning. [Svenska och engelska örlogsskepp vid Rådmansö o. 1720. Överamiralen Claes Sparre förde åren 1719-1721 högsta befälet över örlogsflottan, som skulle skydda de svenska kusterna mot ryska styrkor. Även en engelsk flotta deltog i denna verksamhet. Osignerad och odaterad.] (Krigsarkivet).
Flottans arkiv, Sjöexpeditioner/eskaderchefer, Signalbrev och signalorder 1713-1720. (Krigsarkivet)
Johann David Köhler. Bequemer Schul- und Reisen-Atlas aller zu Erlernung der alten/mittlern und neuen Geographie dienlichen Universal- und Particular-Charten ... nebst einer im Druck beygefügten kurtzen geographischen Anleitung und etlichen heraldischen Charten ... ausgefertiget von Christoph Weigeln ... (Nürnberg 1719).
Henrik Bolmskog
