I handlingarna från konsulatet i Montreal framgår att det under 1900-talets första decennier nästan varje år var problem att hitta en lämplig ersättare för konsuln när denne skulle ha semester. Han brukade vilja resa söderut för att åtminstone under några veckor slippa den hårda kanadensiska vintern. Särskilt många andra svenskar på plats, som Utrikesdepartementet hemma i Stockholm tyckte kunde passa som ersättare, verkar dock inte ha funnits. Som framgår av dokumentet löste man våren 1913 vikarieproblemet genom att låta den schweiziske generalkonsuln ta över sin svenska kollegas uppgifter.
Om det fungerade bra framgår inte av handlingarna i arkivet, bara att de ständiga semesterproblemen fortsatte även kommande år. Frågan är också om det här gjorde det lättare eller svårare för den som inte kunde skilja på Sverige och Schweiz?
Källa: Utrikesdepartementets arkiv, 1902 års dossiersystem vol. 868, Riksarkivet Marieberg.
Visa alla månadens dokument
