Albrecht Dürer, träsnittet och befästningskonsten

Den tyske målaren, grafikern och konstteoretikern Albrecht Dürer, född i Nürnberg 1471 och död i samma stad 1528 hör till de stora namnen i den västerländska konsthistorien.

Hans främsta betydelse ligger i att han under en brytningstid i Europa kombinerade teoretiska insikter och kunskaper, hämtade från den italienska renässansen, med den specifika tyska och nederländska konstens senmedeltida traditioner.

Utbildad till guldsmed av fadern övergick han snart till att teckna och måla men också att göra träsnitt och sticka i koppar. Och det är inom den grafiska konsten – och framför allt träsnittet vars specifika uttryckssätt han förfinande och utvecklade till tekniskt mästerskap – som hans insatser blev av genomgripande betydelse.

Men Dürer var inte enbart målare och grafiker. I likhet med samtida italienska renässanskonstnärer som Leonardo da Vinci ägnade han sig också åt konstteoretiskt författarskap. År 1525 gav han ut en bok, "Underweysung der messung mit zirckel und richtscheyd, in linien eben unnd gantzen corporen", där han lämnade viktiga bidrag till den deskriptiva geometrin och 1527 kom hans betydelsefulla bok ut med titeln "Etliche Unterricht zur Befestigung der Stett, Schloss und Flecken" (ungefär "Flertal instruktioner i att befästa städer, slott och marknadsplatser"). Boken var den första om befästningskonst som trycktes på tyska språket. Idag existerar så vitt vi vet endast sju eller åtta exemplar, varav ett förvaras i Krigsarkivet.

Anledningen till att Dürer just på 1520-talet gav ut en befästningslära var naturligtvis det hotande militära läget i den sydöstra delen av det tysk-romerska riket. Den turkiska armén under Süleyman I hade under 1500-talet utvidgat det Ottomanska riket på Balkan, besegrat Ludvig II av Ungern 1526 och stod nu i begrepp att anfalla Wien. Det var alltså en mycket slagkraftig armé, vars artilleri var särskilt fruktat, som det gällde att skydda sig emot. Och den främsta åtgärden mot detta var att bygga starka befästningar efter de senaste principerna. Men säkert fanns hos Dürer också ett personligt intresse. Johann Tscherte, som senare skulle bli den tysk-romerske kejsaren Ferdinand I särskilda fästningsarkitekt, kände Dürer och av allt att döma var det på hans initiativ – och kanske också med hans personliga hjälp - som befästningsboken tillkom, dedicerad till kejsaren. Till sammanhanget hör också att Dürer nu åter kunde tillämpa sitt tidigare dokumenterade intresse för antik och samtida konstteori, som ju även inbegrep teorier om arkitektur och befästningskonst.

Befästningsboken innehåller text med kompletterande träsnitt och tar upp tre sätt att bygga bastioner, ett projekt till ett blockhus, planeringen av en idealstad och förslag hur befintliga befästningsanläggningar kan förstärkas. Förtrogenheten med italiensk konst- och arkitekturteori och samtida italienska befästningsprinciper – som bland annat kännetecknades av fästningar med utskjutande bastioner som gjorde det möjligt att skjuta flankerande eld mot varje del av murverket – utgjorde grunden för Dürers befästningslära. Dessa principer anpassade han sedan till tyska förhållanden, och särskilt kom han att förorda kasematter, det vill säga skyddade rum i fästningen för uppställning av artilleripjäser. Vidare intar "kaponjärer" - de utstickande delarna av ett fästningsverk vars syfte var att ge möjlighet att beskjuta området omedelbart framför fästningsmuren – en framträdande plats och "postejer" eller "bastejer", runda eller halvrunda och rymliga försvarstorn som ersatte det medeltida trånga förvarstornet. Men det kanske mest intressanta avsnittet handlar om utvecklingen av idealstadsplanen.

Försvarsaspekterna är naturligtvis genomgående. Stadens regelbundna form med raka och breda gator liksom de hygieniska aspekterna kan härledas ur antika romerska förebilder – den romerske arkitekten Vitruvius och hans "Fyra böcker om arkitekturen" kan nämnas. Men vad som är särskilt slående är med vilken omsorg Dürer kombinerar en äldre tyskgotisk stadsbyggnadstradition med den italienskklassicistiska, från placeringen av stadens administrativa centrum och kyrkan, till lämpliga platser för butiker, varulager, vapenarsenaler och hantverkare.

Dürers befästningslära kom att få betydelse för den fortsatta tyska befästningskonsten, kanske framför allt för den tyske arkitekten och ingenjören Daniel Speckle. I sin "Architectura von Vestungen" från 1589 utgick han från Dürers teorier vilka han modifierade och anpassade till sin samtids krav.

Befästningslära
Stadsplan och befästning enligt Dürers principer ur "Etliche Unterricht zur Befestigung der Stett, Schloss und Flecken".

Litteraturförteckning
- Dürer, Albrecht, "Etliche Unterricht zur Befestigung der Stett, Schloss und Flecken", Nürnberg 1527
- Af Burén, Jan, "Grafik - konst & kunskap på papper", Nationalmusei årsbok nr 55, Stockholm 2009
- Griffiths, Antony, "Prints and Printmaking", London 1980.
- Jane Campbell Hutchison, "Albrecht Dürer: a biography", Priceton University Press 1990
- Hubertus Günther, "Deutsche Architekturtheorie zwischen Gotik und Renaissance", Darmstadt 1988
- Bo Lundström, ”Den monumentala befästningsbyggnads-konsten” i Bygga och befästa. Svensk försvarsarkitektur under fyra sekel, Stockholm 2013

Läs mer om träsnitt (PDF)

Bo Lundström

Visa alla månadens dokument

Sidan publicerad: 2012-12-13 | Sidan senast uppdaterad: 2014-08-06