Det som kom att bli Svea ingenjörkår grundades 1855, då som sappörkompani. Första året var man förlagd till Östermalm i Stockholm, men redan i april 1856 flyttades kompaniet till Kungsholmen och platsen för det gamla kungliga jaktvarvet. Där kom kåren att bli kvar till 1922.
Svea Ingenjörskår flyttar från Kv. Göken.
Vid mitten av 1800-talet utnyttjades Jaktvarvet för tillverkning av materiel till krigsbryggor. Därför passade platsen och placeringen invid Riddarfjärdens vatten bra, vilket också hade betydelse för kompaniets övningar i krigsbroslagning. Närheten till Jaktvarvet var också en fördel för de värvade soldaterna, eftersom de kunde få möjlighet till civil anställning när de inte var i tjänst. Mellan exercistiderna var de permitterade och därför i behov av en extra inkomst.
Svea Ingenjörskår Hantverkargatan.
Området på Kungsholmen utökades och fler byggnader uppfördes så småningom. År 1864 köptes fastigheten intill Jaktvarvet från Svenska diakonissanstalten. Under åren har det som ursprungligen hette Sappörkåren omorganiserats och bytt namn ett antal gånger. År 1902 ändrades namnet till Svea ingenjörkår.
Mellan 1879-1880 anlades en övningsplats på Laxön i Älvkarleby för ingenjörkompaniet. Laxön, som ligger mitt i Dalälvens forsande vatten, passade bra för ingenjörregementets övningar under sommartid.
Överste Amundson Major Wiborg.
Från slutet av 1800-talet växte Stockholm och ny bebyggelse kom allt närmare Ingenjörkårens område. Ingenjörkåren å sin sida hade behov av ett större övningsområde med bättre och modernare kaserner. Försvarsbeslutet 1914 innebar en förflyttning av Svea ingenjörkår till Frösunda i Solna dit man flyttade 1922. Från 1957 fick det namnet Svea Ingenjörregemente och kom att stanna i Solna till 1970 då en ny förläggning i Almnäs i Södertälje stod färdig för inflyttning.
Christine Sundby
Visa alla månadens dokument
