Krigsplacering av kommunister i arbetskompanier under andra världskriget

Det finska vinterkrigets utbrott innebar ett massivt uppbådande av solidaritet för Finlands sak i Sverige. Över hela det politiska spektrumet var fördömandet av Sovjetunionens angrepp på grannlandet i öster unisont; med ett tydligt undantaget, Sveriges Kommunistiska Parti.

Inom försvarsmakten fanns sedan tidigare en oro över den stora kommunistiska närvaron i Norrbotten. Man befarade att kommunisterna i händelse av krig med det närliggande Sovjetunionen, skulle falla militären i ryggen och ägna sig åt spioneri, sabotage och demoraliserande propaganda.

KrA md dec 2016_2
Olof Thörnell, överbefälhavare 1939-1944. Foto: Sandels, bildnr. 1061

I december 1939 organiserades det första arbetskompaniet på initiativ av militärledningen i Övre Norrland. Syftet var att förhindra värnpliktiga och civila kommunister från att bedriva agitation på och omkring regementsområdena. Det första arbetskompaniet förlades till byn Storsien mellan Kalix och Överkalix i Norrbottens län. De inkallade, som uppgick till mellan 300 och 370 man, berövades vapen och skyddsutrustning när de anlände till lägret, och sattes till att bygga vägar. Arbetskompaniet i Storsien inkallades vid två tillfällen under vintern och sommaren 1939-1940.

KrA md dec 2016_1

Vinterkrigets slut innebar inte någon omprövning av arbetskompanierna. Den 22 juli 1940 tog Stockholms Örlogsstation initiativ till att isolera kommunister och indiciplinära till logementfartyget Bercut. På Bercut tjänstgjorde mellan 30 och 40 värnpliktiga fram till april 1941. Från januari till Mars 1941 inkallade militärledningen i Övre Norrland ånyo ett arbetskompani i byn Naartijärvi i Tornedalen.

Det första centrala initiativet till arbetskompanier efter Övre Norrlands modell togs av försvarsstaben, under överbefälhavare Olof Thörnell, i maj 1941. Mellan 3000 och 3500 man krigsplacerades i tio arbetskompanier, två i vardera militärområde på fastlandet. Beslutet om vilka individer som skulle krigsplaceras på arbetskompanier baserades på en bearbetad version av säkerhetstjänstens kommunistregister.

KrA md dec 2016_5

Under hösten 1941 inkallades två av de tio arbetskompanierna till tjänstgöring. Arbetskompaniet L 17 förlades till Öxnered söder om Vänersborg, och arbetskompaniet L 5 förlades Lövnäsvallen väster om Sveg. Båda arbetskompanierna hyste som mest cirka 70 man vardera. Det förelåg vissa svårigheter att ordna lämplig sysselsättning för de inkallade kompanierna. De inkallade i Öxnered sysslade i huvudsak med vägarbete, och i mindre utsträckning förläggningsarbeten, skördearbete och trädgårdsarbete för lokalsamhällets räkning. Sysslolösheten var omtalad, och ansågs problematisk både ur militärledningen och de intagnas synvinkel. I Sveg-lägret sattes de inkallade till att bygga en väg mellan Lövnäsvallen och Särna. Vägbygget ansågs strategiskt viktigt från de militära myndigheterna sida, men bland de inkallades uppfattades vägarbetet snarare som en bestraffning, präglad av ineffektivitet.

KrA md dec 2016_3
Per Edvin Sköld, försvarsminister 1938-1945. Foto: Sandels, bildnr. 3200

Under hösten 1941 hade de klagomål som inkommit till försvarsminister Per Edvin Sköld, angående arbetskompanierna, börjat få en viss effekt. Misstanken att felaktigheter hade skett vid rekryteringen till kompanierna fick försvarsminister Sköld att, via partisekreteraren Torsten Nilsson, sända ut ett tiotal brev till socialdemokratiska funktionärer ute i landet med bifogade förteckningar över inkallade, i syftet att stämma av dessa mot de lokala förhållandena. Utvärderingen visade att många icke-kommunister, och vissa fall aktiva socialdemokrater, hade krigsplacerats på arbetskompanierna. Sköld krävde att det i fortsättningen enbart skulle vara ledande kommunister, eller individer som påtagligen hade bedrivit agitation inom truppförbanden, som skulle avföras till arbetskompanierna. De nya direktiven innebar i praktiken att rekryteringen till arbetskompanierna upphörde.

KrA md dec 2016_4
De inkallade i Storsienlägret anhåller om påskledighet. Begäran avslås.

Lägren i Öxnered och Sveg tappade under hösten de flesta av sina rekryter. I början av januari 1942 hade den sammantagna styrkan i de två kompanierna minskat till 19 man. Dessa överfördes till ett nytt läger vid Grytans skjutfält. Grytan-lägret fanns kvar fram till hösten 1942.


Källor och litteratur:

Molin, Karl: Hemma kriget – om den svenska krigsmaktens åtgärder mot kommunister under andra världskriget, Tidens förlag, Stockholm, 1982.

Lantförsvarets kommandoexpedition, Handlingar ordnade efter ämne, F7:25.

Försvarsstabens 1877-1994, Bildsamlingen, informationssektionen, Personer, Sköld, Per Edvin och Thörnell, Olof.


Adam Johansson

Visa alla månadens dokument

Sidan publicerad: 2012-12-13 | Sidan senast uppdaterad: 2014-08-06