Den unge mannen, vars namn var Jöran Papegoja, hade nyligen blivit utnämnd till fänrik vid Södermanlands regemente. Nu satt han på ett hemman i Bettna socken och skrev om sitt liv på rimmad tyska. Hans intention med detta var att lämna upplysningar om någon, i händelse av hans död, skulle fråga ”om hans ringa namn”.
Jöran var född i kolonin Nya Sverige 1647. Hans familj tillhörde där det ledande skiktet. Högst upp på samhällstrappan i den svenska kolonin stod morfadern Johan Printz i egenskap av guvernör. Under denne stod Jörans far, Johan Papegoja, som gift sig med Johan Printz dotter, Armegard Printz, och blivit utnämnd till vice guvernör.
När Jöran var tio år gammal beslutade föräldrarna att han och hans bror Gustaf Adolf – kallad Alda - skulle sättas i skola. De båda bröderna gick således till sjöss tillsammans med sin mor och far och seglade över Atlanten till Göteborg, dit de anlände 1657. Strax blev dock fadern kommenderad att återvända till kolonin Nya Sverige i Delaware för att förse denna med ”friskt folk”. Skeppet hann knappt fälla ankar förrän han fick höra att kolonin blivit intagen av holländarna och gått helt förlorad.
Från Göteborg fortsatte resan mot Vättern där morfadern Johan Printz, nu landshövding i Jönköpings län, lät hämta dem. Bröderna sattes i skola under tre års tid. Därefter var det dags att fara till Stockholm för att återförenas med fadern som vistats en tid i Polen. Jöran skriver känslosamt hur de vid återförenandet omfamnade varandra i glädje.
Både Jöran och hans bror var trötta på skolan. Deras far hade i sin tid tjänat som page och detta var ett alternativ till skolgången som intresserade de båda bröderna stort. Brodern Gustav Adolf gavs möjlighet att fara till England i sällskap med greve Nils Brahe medan Jöran fick stanna ytterligare ett år i skolan för att växa till sig. Jöran skriver hur ett helt år ”flög bort”, han som så gärna ville ”resa och vandra”.
Inte förrän 1661, vid fjorton års ålder, fick Jöran gå i sin faders och broders fotspår som page hos ingen mindre än riksmarskalken Carl Gustaf Wrangel. På denna post stannade han ända tills 1668. Vid det laget hade Jörans far hunnit dö och Jöran tog avsked från Wrangel i stiftet Bremen i Nordtyskland och begav sig till Sverige för att närvara vid faderns begravning.
När Wrangel något år senare återkom till Stockholm sökte Jöran upp honom. Wrangel begrundade Jörans långa tjänst som page och lät som tack överräcka en officersfullmakt som fänrik vid Södermanlands regemente.
Som så många av sina förfäder och släktingar hade nu den poetiskt lagde och känslosamme Jöran Papegoja blivit officer. Hans vidare öden kan i någon mån följas i ett antal brev till Krigskollegium. Jöran önskade snabbt avancera men ansåg sig ofta omsprungen av yngre förmågor. När så löjtnant Danquart utnämndes till kapten ville Jöran gärna efterträda honom som löjtnant vid regementet. Han skriver till Krigskollegium att ”ty skulle mig åter någon bliva föredragen, så vore jag en olycklig människa allenast, utan all min lust och aptit att tjäna med största hjärtlighet berövad”.
Med tiden skulle dock Jöran bli befordrad till kapten vid Bergs-regementet. I ett sista bevarat brev till Krigskollegium från 1677 berättar han hur han blivit kommenderad att tjänstgöra på Bohus fästning. Där skulle han av general Mörner ha fått löfte om majors rang då en sådan plats snart skulle bli vakant i samband med att major Aminoff ”låg för döden”. Men då Aminoff mot alla odds åter-fick hälsan blev det hela en invecklad affär. Mörner lovade att han skulle försöka skaka fram en annan majorsplats. Det märkliga var att själva fullmakten, alltså det skrivna dokumentet om utnämningen, som generalen låtit skicka med post, försvann i posthanteringen. Den stackars Jöran Papegoja skriver hur han for långa sträckor från ”post till post” för att försöka få fatt i den försvunna fullmakten. Hur det hela slutade förtäljer inte historien.
Jöran Papegoja, som stavade sitt efternamn Papegåija, framstår som en känslomänniska. Hans efterlämnade levnadsbeskrivning vittnar om en varm och innerlig förtröstan på Gud. Kanske skulle han ha passat bättre som präst, men livet blir ju inte alltid som man vill. Han dog 1693 och efterlämnade änkan Catharina Silfverlåås och dottern Catharina.
Bild av ursprungsbefolkningen hämtad från Thomas Campanius Holms Kort beskrifning om provincien Nya Swerige uti America, som trycktes i Stockholm 1702. Jöran Papegoja var född i kolonin Nya Sverige, som bestod av en mängd bosättningar längs Delaware-flodens stränder. Kolonin tillhörde Sverige mellan åren 1638 och 1655, då den erövrades av holländarna. Av Jöran Papegojas levnads-beskrivning får man intrycket att detta skulle ha skett år 1657, vilket möjligen kan bero på att nyheten om vad som hänt på andra sidan Atlanten tog lång tid att nå Sverige. Sannolikare är nog att Jöran Papegojas mindes fel; kanske var han bara åtta eller nio år när han lämnade Nya Sverige och inte tio.
I den här boken, som förvaras i Krigsarkivets bibliotek, återfinns Jöran Papegojas levnadsbeskrivning. Boken är ett samlingsband som innehåller ett antal skrifter av arkitekten, matematikern och mekanikern Joseph Furttenbach den äldre (1591-1667). Denne tycks ha varit något av ett universalgeni och framstår som en av sin tids främsta vetenskapsmän och tekniker; bland annat stod han kontakt med Galileo Galilei.
Boken kommer närmast från Generalstabens Bibliotek, ett av de många militära bibliotek som fördes över till Krigsarkivet i mitten av 1900-talet. Hur den hamnat i Generalstabens bibliotek är okänt. Den enda namnteckningen i boken – förutom Jöran Papegojas – verkar vara från 1700-talet och lyder: ”Joh: Reinecke, Ups.”.
I boken har också - på försättsbladet - funnits en märklig handskriven beskrivning av en numera försvunnen runsten i Valsta by i Bettna socken. Denna beskrivning, utförd av Jöran Papegoja 1670, ansågs så viktig för den runologiska forskningen att den togs loss ur boken och skänktes av Generalstaben till Riksantikvarieämbetet 1935. Där förvaras den än idag i Antikvarisk-topografiska arkivet.
Bilden föreställer första sidan av Jöran Papegojas bitvis svårtolkade och svåröversatta levnadsbeskrivning, som börjar:
Weil Ich Muss Auch Erwelen /
Ein Ruhekammer will ich erst zelen,
Mein ganses Lebens lauff von ahrt,
Nach dhem das ich geboren wardt
In NOWA SUETIA AMERICA
Bin ich geboren in India,
Alss schrieb man dan nun[?] Sich
1600 Sieben und Firtzich,
Den ersten september war hier braght,
Des morgens als die Klock schlug acht,
Dem nach bin ich getaufft,
Den H: dreifaltikeit geruffet,
Jöran Papegåija,
På suänska man plägar säija, -
Källor & Litteratur
• Jöran Papegojas levnadsbeskrivning. Handskrift. Ingår i Furttenbach, Joseph: Architectura Civilis (Ulm 1628, sid 79-80) (Krigsarkivets Bibliotek, ex: 3) [Även bilagd som kopia i Krigsarkivets Biographica-samling (se Papegoja, Jöran)]
• Ingrid Lundin, Ulf Söderberg & Björn Gäfvert. Krigsarkivets Bibliotek. Ingår i Krigsarkivet 200 år. Årsbok för Riksarkivet och Landsarkiven 2005. Meddelanden från Krigsarkivet nr XXIV. Red. Kerstin Abukhanfusa. (Stockholm 2005, sid 285-293)
• Krigskollegium, Brevböcker, 1677:2 & Suppliker, 1672-1675.
• Elgenstierna, Gustaf. Den introducerade svenska adelns ättartavlor, bd V. P. A. Norstedt & Söners Förlag (Stockholm 1930)
• Campanius Holm, Thomas. Kort beskrifning om provincien Nya Swerige uti America, som nu förtiden af the Engelske kallas Pensylvania. Tryckt uti Kongl. Boktr. Hos Sal. Wankijfs änka med egen bekostnad af J. H. Werner. (Stockholm 1702)
• Joseph Furttenbach. Wikipedia.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Joseph_Furttenbach
[2016-03-08]
• Generalstabens arkiv, Chefexpeditionen, Inkomna skrivelser [allmänna serien E III] 17 april 1935 & Utgående skrivelser [allmänna serien B II] 1935, nr 379, Krigsarkivet
• Åberg, Alf. Folket i Nya Sverige. Vår koloni vid Delawarefloden 1638-1655. Natur och Kultur (Stockholm 1987).
Texten är författad av Henrik Bolmskog.
