Åmots bruk är anlagt vid Kölsjöåns utlopp i Testeboån i nordöstra Gästrikland och fick sina bruksprivilegier år 1710. De ursprungliga rättigheterna omfattade en masugn, ca 2,5 km norr om smedjorna, en hammare och två tyskhärdar. Produktionen levererades via Wij Bruk för vidare transport ut på den allmänna marknaden.
Åmots bruk var en av hörnstenarna i Ockelboverken. 1726 fick Åmot tillgång till malmen från Vintjärns gruvfält i Svärdsjö socken i Dalarna. Vintjärnsmalmen kom att ligga till grund för huvuddelen av produktionen i Åmot. 1778, under Carl Cederström, inköptes Katrinebergs bruk i sydvästra Hälsingland, 1,5 mil från Åmot. Katrineberg försågs med tackjärn från Åmot och blev en del i produktionsledet vid Åmots bruk. 1798 erhölls privilegier för bland annat ett skär- och valsverk.
1816 såldes Ockelboverken, efter greve Mårten Bunges konkurs, till J A Åberg. Under familjen Åberg koncentrerades verksamheten till Jädraås och Wij bruk och 1828 flyttades två spikhammare dit. Den sista större investeringen i Åmot gjordes 1856, då en lancashiresmedja installerades. 1887 köptes Ockelboverken av Kopparbergs och Hofors sågverks AB. Järnverksamheten i Åmot lades ner och Åmot fortsatte in i en ny epok som skogsstation inom sågverksindustrin.
Här visas några sidor ur bruksarkivets äldsta volym, en kapitalbok från 1711, volym GI:1. I den kan man bland annat se kostnader för byggandet av olika hus och konstruktioner för brukets räkning samt vem som jobbat för bruket och vad de fått i lön.
Förstoring av dokumenten (pdf)
Arkivet efter Åmots bruk är på 32 hyllmeter, omfattar tiden 1711-1887 och innehåller främst inbundna räkenskapsböcker. Arkivet finns tillgängligt för forskning på landsarkivet i Härnösand.
Månadens dokument juli, Landsarkivet i Härnösand
Visa alla månadens dokument
