Att flotta innebär att föra fram löst flytande eller buntat timmer i vatten. Så stor mängd timmer som möjligt skulle på kortast möjliga tid fraktas från avverkningsplatsen till sorteringsverket via vattenleder. Flottning har funnits i Sverige ända sedan 1300-talet men det var först i slutet av 1800-talet som man började flotta i industriell omfattning. Handeln med virke ökade explosionsartat och man behövde ett praktiskt sätt att frakta stora mängder timmer från skogen till skiljeställen och sågar.
Flottning var inget enkelt och lättsamt arbete – tvärtom. Många riskfyllda situationer kunde uppstå, t.ex. när timret inte kunde passera fritt i vattendragen. Då kunde stockarna stoppas upp och bilda stora ansamlingar, de kallades brötar. Det var ett hårt och många gånger livsfarligt arbete för flottarna att lösa upp dessa ansamlingar av timmer. I bland var man tvungen att använda dynamit för att spränga loss timret. Brötarna kunde också kallas "djävulens plockepinn".
Flottning var en dominerande företeelse i skogsnäringen och det avspeglar sig i en stor mängd arkiv. Landsarkivet i Härnösand förvarar över 150 arkiv som direkt kan kopplas till verksamhet inom flottningen
”Vy över Djupsillret visande bakströmmen framför bröten 1917. Stockarna måste med bakläns dragas undan för att en sugas tillbaka i brötan.”
Fotografiet är hämtat ur Ljusnans flottningsförenings arkiv, volym KI:11.
Fotograf: okänd.
Månadens dokument augusti, Landsarkivet i Härnösand
Visa alla månadens dokument
