England vann med 4-2 inför en talrik publik. Dagen efter rapporterade tidningarna om matchen. Bland annat hade danske halvbacken Buchwald fått ena armen avbruten.
Tidningsreportagen från spelen ger bilden av en stor publiksuccé. Det fanns dock stockholmare, som inte rycktes med i euforin. Dit hörde den då 69-årige konstnären Georg von Rosen (1843-1923). I ett brev den 9 juli 1912 till systern Marika Dickson beklagar von Rosen allt ståhej kring spelen och lyfter fram fotbollen som exempel på något oskönt och brutalt, där man kan få benpipan avsparkad. Tydligen har han, trots sitt ointresse för evenemanget, i alla fall läst tidningarnas sportsidor!
(Klicka för större format)
Transkription
/.../Att hålla utställningar i dessa dagar är likväl otacksamt och gagnlöst, ty allmänheten här har icke tankar på något annat än de Olympiska spelen hvaraf dock flertalet nog icke har (st)ort mera intresse än jag har, som gerna biträder gamle Schahens af Persien mening då han vägrade bevista en kapplöpning vid Longchamps under yttrandet att han ”väl visste att den ena hästen sprang litet fortare än den andre"! Men dessa spel äro nu en gång på modet och då måste Gubevars alla vara med för att icke undgå att tillhöra "the upper ten"! Och likväl förekommer det rätt mycket oskönt och brutalt, som t.ex. fotboll deri kampen om bollen föranleder sammandrabbningar i hvilka kan hända, som häromdagen, att en af deltagarne får ena benpipan afsparkad, alltså ett "nöje" som jag, för min del, betackar mig för att bevista; dertill är lifvet för kort! Hvad som emellertid är verkligen sevärdt och lyckadt är sjelfva Stadion, ett, i allo, utmärkt konstverk, som gör sin upphofsman arkitekten Grut all heder.
/.../
Källa:
Riksarkivet Marieberg, Carl Mannerfelts arkiv (efterleverans), brev mellan Marika Dickson och hennes bror, konstnären Georg von Rosen 1864-1917. Det transkriberade textavsnittet är markerat.
Visa alla månadens dokument
