Kyrkoarkivens lysnings- och vigsellängder kan se väldigt olika ut under olika perioder och i olika församlingar. Läser man dem noga kan man, förutom namn på brud och brudgum samt datum för lysningar och vigsel, hitta upplysningar om t.ex. ekonomi, giftomän (de släktingar som formellt skulle ge medgivande till giftermålet) och brudens och brudgummens rykte.
Lysning och vigsel var situationer med utrymme för tydliga markeringar om vilket anseende bruden och brudgummen hade, eller åtminstone vilket anseende de enligt kyrkan borde ha. Sådant kunde visas genom brudens smyckning (fick hon bära den hedersamma brudkronan eller inte?) och i hur prästen benämnde brudparet när giftermålet ”utannonserades” genom lysningen som skulle ske i kyrkan tre gånger före vigseln.
I början av 1800-talet kunde lysnings- och vigsellängderna se ut som dessa båda exempel från Torsång i Dalarna och Söderfors i Uppland. Söderforslängdens anmärkningskolumn innehåller bl. a. uppgifter om brudparets anseende, ibland enligt en kortare standardformulering som ”Båda hafva godt vittnesbörd” och andra gånger mer utförligt, t.ex. ”Bruden härstädes gjort sig för ärbarhet och dygd välfrägdad”.
I Torsångslängden har man bara noterat om det funnits anledning att ifrågasätta någons rykte. För ”Carduansmakare Utläringen” (garvarlärlingen) Anders Lindh, som den 13 februari 1803 gifte sig med pigan Christina Hansdotter, noteras att han tidigare blivit straffad för stöld i Leksand och att prästen därför vid lysningarna uteslöt alla titlar utom yrkesbeteckning och namn.
I samband med anteckningen om giftermålet mellan pigan Anna Olsdotter och drängen Göran Ersson i februari 1803 har prästen skrivit (längst ned på uppslaget):
”Denne Brud gjorde Barnsöhl natten efter sedan det lyst första gången för henne. Hvarföre vid andra och tredje gångs lysningarne uteslöts för Bägge Contrahenterne prædicaterne [=titlarna]: Beskedlige och dygdesame, som stodo i första gångs lysningen; men ärlige bibehölls för dem Bägge.”
En titt i församlingens födelse- och doplängd avslöjar att Annas och Görans son Eric både föddes och döptes den 24 januari 1803, dagen efter att det lyst för föräldrarna första gången. Eftersom brudparet alltså legat med varandra före bröllopet modifierade prästen hur Göran och Anna titulerades vid lysningen: de kallades inte längre beskedliga och dygdesamma. Beteckningen ärliga fick de dock behålla och i doplängden står lille Eric som ”äkta”. Som forskningen visat var det inte alltför ovanligt att brudparen på 1800-talet redan väntade barn när de gifte sig.
Månadens dokument från Landsarkivet i Uppsala maj 2016
Söderfors kyrkoarkiv volym C:2, Torsångs kyrkoarkiv volym E I:1
Visa alla månadens dokument
