Soldaten Arnfält, 26 år, som var kronisk alkoholist och led av massiva krampattacker, fick matas och satt ofta på sängkanten, darrande med blodsprängda ögon och svettigt ansikte. Doktor Piscator bestämde sig för att flytta patienten till en stuga närmare sin egen bostad för att kunna hålla honom under observation. För att lindra symtomen ordinerades morfin och senare bromkalium i höga doser utan större resultat.
Doktor Piscator skriver:
Wid ett morgonbesök, sedan han föregående afton fått ett par glas portvin, försäkrade han att krampen varit betydligt lindrigare under natten och att detta bestämdt var en följd af vinet, hvarföre han enträget anhöll om mera af denna välgörande medicin. Ehuru jag icke mycket fästade mig vid hans uppgift, hvilken jag trodde vara förestafvad af hans gamla smak för starka drycker, ansåg jag mig dock icke böra neka honom denna tröst i hans svåra belägenhet, hvarföre jag ånyo skaffade honom samma qvantitet som föregående dag…
Han fick nu en ½ butelj om dagen och då han genom oupphörliga budskickningar på det enträgnaste begärde mera och hans tillstånd synbart förbättrades, fick han slutligen en hel butelj portvin om dagen. Han har sedan varit fullkomligt frisk och arbetsför. Både han och jag voro belåtna med behandlingen, men icke hans rotebönder, hvilka grymtade öfver den dyra medicinen som kostade omkring 55 kronor.
"Sjukdomsstatistik för Nedre Fryksdalens provinsialläkardistrikt 1876".
Landets provinsialläkare hade skyldighet att skicka in en årlig berättelse till Sundhetskollegiet med sjukdomsstatistik och uppgifter om det allmänna hälsotillståndet hos befolkningen. Berättelsen skulle även innehålla en fallbeskrivning av särskilt medicinskt intresse. Provinsialläkare Per Jonas Emanuel Piscator var 1870-1890 verksam i Nedre Fryksdalens provinsialläkardistrikt i Värmland. Han var en välkänd profil i Värmland och ägnas ett kapitel i Selma Lagerlöfs självbiografiska ”Ett barns memoarer”.
Källa: Sundhetskollegiet, E5A:46, nr 167 i Riksarkivet Marieberg.
Visa alla månadens dokument
