Människan verkar alltid på sin vandring genom historien ha sökt efter möjligheter att utnyttja naturkrafter. I det förindustriella samhället blev vattenhjulet och väderkvarnen tillsammans med segelfartygen de främsta exemplen på hur människan från första stund sökte vägar att tygla naturens inneboende krafter. Med den industriella revolutionen förändrades dock allt. Den var komplex och genomgripande och människans tillvaro kom att förändras i stort sett på alla plan. Människan kunde nu realisera sådana maskindrivna skapelser som hon tidigare bara kunnat fantisera om. Den självförsörjande naturahushållningen byttes mot fabrikernas dagslöner och de långa resorna med häst och vagn, ofta fulla av umbäranden, byttes mot järnvägarnas kupéer.
Mycket snart kom också de tekniska och naturvetenskapliga landvinningar som låg bakom den industriella revolutionen att utnyttjas för militära syften. Första gången som järnvägen användes för större trupptransporter var 1849, då tyska soldater fördes till Schleswig. Särskilt omtalad blev den tyska transporten av soldater inför det tysk-franska kriget 1870. Då fördes på 10 dagar 384 000 man per järnväg till franska gränsen. På samma sätt kom den - år 1886 - uppfunna bensindrivna bilen med kolvmotor att användas för militära syften och redan 1906 hade de första pansarbilarna och militärlastbilarna sett dagens ljus. Ännu snabbare gick utvecklingen av det militära flyget. Från bröderna Wrights första lyckade flygning med ett kolvmotordrivet plan 1903 tog det mindre än 15 år till dubbeldäckarnas luftstrider i första världskriget.
I Krigsarkivets bibliotek finns en bok med titeln Rockets and Jets (publicerad 1945), där författaren Herbert S. Zim bland annat diskuterar den oerhört snabba tekniska utvecklingen och hur denna accelererat på bara ett tiotal år. Han beskriver ingående hur raketer var under progress i slutfasen av andra världskriget. Särskilt Tyskland använde raketer som beväpning på sina flygplan, och kunde på detta sätt hålla sig undan de allierades maskingevär, som hade kortare räckvidd. Redan 1945 ställde Zim sig frågan om utvecklingsprocessen möjligen kunde gå ännu fortare i framtiden. Zims bok, som är påfallande modern, pekade då på de okända följderna av utvecklingen av raketer och jetplan, en process som ännu var i sin linda.
Utvecklingen tycks vara utan slut. Vardagen, som vi känner den, förändras gradvis, ibland omärkligt, ibland i större steg. Det är en historiens ironi att krig och militära ändamål ofta påskyndat den tekniska framfarten. Vi får inte glömma att även månlandningen 1969 var sprungen ur den tekniska kapplöpningen mellan två stormakter. Samtidigt måste det understrykas att tekniken skänkt människan stora välsignelser, särskilt på sjukvårdens område.
Denna månad visas här några bilder ur den militärtekniska historien.
Förstörelsemaskiner tycks alltid ha fascinerat människan. Här en bild av en tidig stridsvagn hämtad från en utgåva av den antike författaren Vegetius De re militari libri quatuor. Den trycktes 1532 och är fylld av allehanda krigiska fantasiskapelser. (Krigsarkivets Bibliotek)
Kanon som dras av hästar. Bilden får illustrera hästens oerhörda betydelse i det förindustriella samhället. Hämtad från Charles Dupins ”Voyages dans La Grande-Bretagne…” (1825) (Krigsarkivets Bibliotek)
Bild på en tidig militärlastbil, som får exemplifiera den tekniska utvecklingen. Daimler 1906. Bilden hämtad ur Karl A. Kuhns “Das Automobil und die moderne Taktik” (1906) (Krigsarkivets Bibliotek).
Henrik Bolmskog
Litteratur
Herbert S. Zim. Rockets and Jets. Harcourt, Brace and Company (New York 1945).
Karl A. Kuhn. Das Automobil und die moderne Taktik. Verlag von Paul List (Leipzig 1906)
Vegetius. De re militari libri quatuor (Lutetiae 1532)
Generalstaben. Om anordnande af trupptransporter på jernväg. P. A. Norstedt & Söner. (Stockholm 1878)
Charles Dupin. Voyages dans La Grande-Bretagne, entrepris relativement aux services publics de la guerre, de la marine, et des ponts et chaussées, au commerce et a l'industrie depuis 1816. Planches 1-3. Andra upplagan. (Paris 1825-1826)
Kenneth Munson. Stridsflygplan 1914-19. Flygplan i färg nr 5. Översättning och bearbetning, Nils Kindberg. Almqvist & Wiksell (Stockholm 1970)
